Everton vann klassiker på Goodison Park
Det finns stunder då man tror sig vara med om något omvälvande. Något som ger en ny riktning. Till det bättre. Lördagen den 5 februari kan vara en sådan dag. Eller närmare bestämt en sådan halvlek. Everton vände underläge 2-3 till seger 5-3 i en makalös match.
Hemma mot Blackpool mitt i ligalunken, kanske inte skvallrar om något episkt direkt, men för mig – och säkert flera andra Everton-fans – kändes detta betydligt större, viktigare och mer underbart, än då vi chockade Alex Ferguson med att vända 1-3 till 3-3 i slutminuterna.
Bara några timmar innan hade jag skrivit en ganska tråkig sammanfattning av hur jag uppfattade läget i Everton. En klubb i utförsbacke där risken för ett krackelerande lagbygge var överhängande. En förlust mot Blackpool kunde bli en första spik i David Moyes kista. Det kändes nästan som en cupfinal. Känslan kan jag inte varit ensam om, eftersom drygt 38 000 sökt sig till Goodison Park denna regniga eftermiddag för att se två lag som harvar i den nedre halvan av tabellen.
Första halvlek
Everton för matchen och tar programenligt ledningen genom Louis Saha, men som brukligt är under denna säsong lyckas vi släppa in en kvitteringsboll av Alex Baptiste och Louis Saha får dessutom ett mål felaktigt underkänt. Det börjar låta som samma gamla visa.
Ja, det var det om först halvlek och föga förstod man vad som skulle vänta efter halvtid…
Andra halvlek
Louis Saha ger oss tidigt ledningen med 2-1 och nu hoppas man återigen att det kan bli tre poäng på hemmaplan, något vi inte varit bortskämda med. Tre poäng är allt som behövs. Skit samma med hur liten marginal eller hur vi spelat.
Det ser stabilt ut…
Och vad händer…
Jason Puncheon kvitterar efter 62 minuter och Charlie Adam nickar in 2-3 i 64:e minuten. Försvarsinsatserna vid båda målen lämnar en del övrigt att önska.
Just då, just i den tv-soffan jag befinner mig i orkar jag inte vara upprörd längre. Jag börjar acceptera att det är en sådan säsong. Det spelar ingen roll hur vi spelar eller vad vi gör, det går alltid åt skogen. Jack Rodwells lobb som räddas på mållinjen summerar allt och jag är – för första gången i år – nära att slå av tv: n och fundera över andra intressen.
Men publiken ger inte upp och Everton verkar inte slås ned av underläget…
När 3-3 kommer och Louis Saha helt omarkerad kan göra hattrick, uppstår en viss lättnad, men ännu ett oavgjort resultat hemma har faktiskt krisstämpel på sig.
Men nu rockar Everton ackompanjerat av Goodison Park.
Leighton Baines slår en makalös passning med högerfoten till Jermaine Beckford som avslutar på goalgettervis värdigt Dixie Dean! Det är så vackert! Goodison exploderar och helt plötsligt känns allt som var omöjligt och bottenlöst mörker som bortblåst.
Sahas fjärde mål är också av högsta klass och avrundar en makalös föreställning. Givetvis får fransmannen stående ovationer då han kliver av i 85: e minuten.
Matchfakta
Everton – Blackpool 5-3
Everton: Louis Saha (20,47,76,84), Jermaine Beckford (80). Blackpool: Baptiste (37), Puncheon (62), Adam (64).
Everton:Howard – Neville, Distin, Heitinga, Baines – Coleman, Arteta, Rodwell (Cahill), Fellaini, Bilyaletdinov (Beckford) – Saha (Jagielka)
Blackpool:Rachubka – Eardley, Evatt, Baptiste, Carney – Puncheon (Southern), Vaughan, Adam, Grandin – Campbell (Edwards), Beattie (Harewood)
Sammanfattning
En föreställning i tre akter – under en och samma halvlek – för det var i andra halvlek allt hände.
Den första akten gav hopp, den andra akten bottenlös misär och den tredje akten extatisk glädje.
Nu vågar jag hoppas på våren igen.
Marouane Fellaini var återigen briljant som defensiv mittfältare och Louis Sahas fyra mål talar för sig själv. Faktum är att hela laget var bra bortsett från några tveksamma defensiva insatser vid målen. Tyvärr sådana misstag som brukar kosta oss poängen, men inte denna gång.
Vi har fått uppleva en klassiker!