Liverpool - Aston Villa
1 - 1

Fem tankar efter Aston Villa

Liverpool med Jürgen Klopp på läktaren såg passiva ut och kom inte ur startgroparna förrän i slutet av första halvlek. Och inte ens då gick det att känna igen alla spelarna. Den enda spelaren det riktigt lyste om var Bobby Firmino.

Åtta spelare underpresterade
Det röda laget har varit inne i ett stim med sju raka segrar, men nu såg det skralt ut. Alisson Becker gjorde det han skulle som alltid, Virgil van Dijk var sitt gamla säkra och majestätiska jag och Fabinho var tillbaka i sitt gamla "no-nonsense"-mood, "ingen kommer över bron". Men övriga åtta startspelare underpresterade kraftigt. Allra mest Trent Alexander-Arnold som varit vår bästa spelare under vinstsviten. Trent får ta på sig baklängesmålet då han som många gånger förr inte gick in i närkamp med den spelare som stod i hans yta. Inte heller Trents passningsspel fungerade, precisionen som brukar vara perfekt var inte där och timingen klickade. När inte vår spelfördelningsmaestro fungerade hackade det väldigt. Curtis Jones var försiktig och anonym, Jordan Henderson såg ut som en spelare i utförsbacken, Luis Díaz var ovän med bollen och såg väldigt rostig ut, Cody Gakpo och Mohamed Salah kom fel och saknade precision. Det var ingen rolig dag, sista matchen för säsongen på Anfield och första matchen i dom nya snygga matchtröjorna. Ajajaj.

Ombyggnadsarbete pågår
Det har pågått ett ombyggnadsarbete på Anfield Road-läktaren under hela säsongen. Till nästa säsong är det gamla borta och det nya är på plats. Även laget har varit inne i en ombyggnadsprocess denna säsong. Det stod tydligt klart under hösten att det inte fungerade att fortsätta med samma lag och på samma sätt som tidigare. Energin var borta, vi förlorade mittfältet i varje match och förlusterna radades upp. Jürgen provade olika uppställningar och formationer utan att det blev någon skillnad.

Först när Jürgen i samband med Arsenalmatchen den 9 april flyttade upp Trent i den hybridroll han sedan spelat i hände något. Vi fick en extra man på mitten som kunde styra spelet. Sedan dess är vi obesegrade. Detta är något att bygga på. Men som vi kunde se mot Aston Villa är inte allt på plats, när inte Trent är i slag har vi ingen annan som kan styra. Och Trent är fortfarande usel som defensiv försvarare. Där behöver nog något förändras.

Vi har flera spelare som är 30+. VvD och Joël Matip är 32 när nästa säsong startar. Andy Robertson fyller 30 under säsongen. Hendo fyller alldeles snart 33 år och Mo fyller 31. Det finns spelare som bibehåller sin hunger och skicklighet långt upp i åren, men det har gått att se avmattningstendenser hos alla dessa fem. Det behöver finnas ersättare som flåsar dom i nacken.

Hej då Oxen och Naby Lad
Alex Oxlade-Chamberlain och Naby Keïta värvades båda in sent under transferfönstret i augusti 2017. Det var en ordentlig hype kring dessa två, Oxen kostade 35 miljoner pund och Naby 48 miljoner pund. Båda bestred en uppenbar talang. Förhoppningarna om dom och om laget steg i höjden. Men efter sex säsonger går det att konstatera att det blev inte som Jürgen och vi fans hoppats. Oxen och Naby blev aldrig några bärande spelare och vi fick inte den injektion som önskats. Massor med skador, men också en ojämnhet har bidragit till det.

Oxen gjorde dock två bra säsonger, 2017-18 och 2019-20 då han spelade 32 respektive 30 PL-matcher, men han blev aldrig den där lysande spelaren som vi önskat. Naby var en stjärna i Bundesliga men i Premier League såg det ut som om han var alldeles för lätt, han förlorade närkamper och han var inte uppe i tempo. Hade inte alla skador kommit vägen kunde det ha blivit annorlunda för dessa två. Oxen spelade 146 matcher och gjorde 18 mål för oss. Naby spelade 129 matcher och gjorde 11 mål.

Mille vilken kille
James Milner har varit "teachers pet" och många andras också. En stålman, en ledare och ett föredöme. Mille kom till oss sommaren 2015 på "free transfer" från Manchester City, tidernas bästa "free transfer" enligt många. Mille har kanske inte samma fotbollstalang som exempelvis Oxen och Naby, men han överkompenserar det med inställning, beslutsamhet och erfarenhet. Han har tagit hand om sig själv på ett exemplariskt sätt och har sällan varit skadad. Mille har fått spela långt mer matcher än vad hans prestationer på planen motsvarar. Han har deltagit i 30 av dom 37 PL-matcherna denna säsong om än som inhoppare 24 gånger. Med detta visar Jürgen vad han vill se hos sina spelare. Mille har spelat 331 matcher och gjort 26 mål för oss.

Mille fyllde 37 år den 4 januari i år men vägrar ge upp sin spelarkarriär. Vi var nog många som hoppades att han skulle stanna kvar som tränare eller ledare i någon funktion hos oss men det verkar istället som om han kommer att leda försäsongen även 2023 om än i ett lag positionerat på sydkusten.

The best in the world is Bobby Firmino
Det finns spelare, ledare och fans som verkar skapta för varandra. Roberto Firmino, Jürgen Klopp och The Kop är en "match made in heaven". Så perfekt, så funktionellt och så kärleksfullt. Bobby är självklart inte världens bästa spelare rent objektivt, men det är inte det viktiga.

Det var under Brendan Rodgers ledning som han köptes in, men han var aldrig Brendans spelare och fick aldrig någon passande roll i laget. Men när Jürgen kom den 8 oktober 2015 identifierade han direkt Bobby som en nyckelspelare. Bobby kom att få rollen som "falsk nia" och briljerade i den. Han har spelat en väldigt stor roll i att Mo Salah och Sadio Mané har blivit dom stjärnor och målsprutor som dom har blivit. Bobby har varit uppoffrande, osjälvisk, hårt arbetande, tagit smarta löpningar, smarta skarvningar, smarta passningar och även gjort smarta mål, vilket vi såg mot Aston Villa. När det gäller Bobby finns bara kärlek. Han är bäst i världen, det är så vi kopites känner. 361 matcher och 110 mål. Det blir väldigt tomt utan dig.

“There’s something that the Kop wants you to know,
The best in the world his name is Bobby Firmino,
Our number nine,
Give him the ball and he’ll score every time,
Si Señor,
Give the ball to Bobby and he will score”