Fem tankar efter Brighton-Liverpool
Liverpool färdas framåt på ett ryckigt vis. Stundom flyter det på riktigt fint och det går att känna vibbar från våra gulddagar, men så kommer det grus i maskineriet, enkla missar, förlorade närkamper och inte den där hundraprocentiga fighterandan.
Mörka moln över försvaret
Vi hade hållit nollan i dom två senaste matcherna och en viss känsla av stabilitet började infinna sig. Nollan spräcktes i matchminut 39 när Tariq Lamptey krutade på ett skott från distans som via Lewis Dunk helt ställde Alisson. Det målet gick inte att göra mycket åt. Möjligtvis kunde Trent Alexander-Arnold ha nickat snett åt sidan istället för rakt fram och möjligtvis kunde vi satt bättre press på Lamptey.
Men sammantaget såg vårt försvarsspel bra ut. Vi pressande inte lika högt som i fornstora dagar, men vi pressade och höll ihop laget. Dom relativt unga mittbackarna Ibrahima Konaté, född 1999, och Joe Gomez, född 1997, såg bra ut och tanken att dom kanske kan bli vårt framtida mittlås började gro. Båda är snabba, spelskickliga, resliga och starka. Ibou är mer robust och Joe mer smidig. Men så kom vi till matchminut 92 och via ett inlägg mot bortre stolpen fick den suveräna Kaoro Mitoma bollen och fullkomligt skickade upp Joe Gomez till läktaren innan han iskallt avgjorde matchen. Alla kan missa och alla kan bli bortgjorda, men för Joe sker det med en regelbundenhet. Som åskådare blir det att sitta med en oro, "när kommer det att ske", och än värre är det om medspelarna tänker likadant. Joe har spelat 167 matcher för oss och fortfarande finns denna känsla.
Mörka moln över mittfältet
Vårt nya mittfält bestående av Stefan Bajcetic, Naby Keita och Thiago startade nu för tredje matchen i rad. Det är det bästa mittfältet vi har nu och det säger ju en del. En 18-åring får bära det defensiva ansvaret. Thiago är bollvirtuos och bollvinnare men ingen löpare och om Keita skulle det gå att säga att han är bra på mycket, men inte tillräckligt bra på något. Jamie Carragher har flera gånger sagt att Keita är inte en PL-spelare och inte tillräckligt bra för Liverpool och så är det nog om vi ska ha en hög ribba.
Med detta sagt skötte sig ändå vårt mittfält bra utifrån dessa förutsättningar. Det märktes inte minst när dessa spelare byttes ut. Curtis Jones blev en försämring jämfört med Thiago, skrämmande nog blev också Jordan Henderson en försämring jämfört med Keita och Fabinho blev en katastrof jämfört med Stefan. Klopps mittfältsbyten var avgörande till att vi förlorade matchen. Det visar också hur otroligt tunt det är med kvaliteten i denna lagdel.
Mörka moln över anfallet
Anfallsspelet såg bättre ut i denna match än vid tidigare matcher. Vi skapade mer. Mohamed Salah kom till avslut, han kom till friläge. Harvey Elliott såg pigg ut och kom också till friläge, snyggt framspelad av Mo. Harvey satte den till skillnad från Mo, som nu har gått mållös i fyra matcher. Cody Gakpo jobbade förtjänstfullt i Firminorollen och störde Brighton och skapade ytor åt Harvey och Mo. Cody är fortfarande lite otajmad ibland, men det syns att killen har potential. Att Harvey har potential visste vi sedan tidigare och att Mo har potential vet hela världen. Anfallstrion presterade sju avslut, varav två på mål och ett av dessa i mål. Det är inte tillräckligt och det är inte som "sportbilen" med Mo, Firmino och Sadio Mané, men vi har också tre anfallsspelare huserande i sjukstugan.
Vissa solstrålar
Trots mörkret går det att se vissa ljuspunkter. Vi har världens bästa målvakt. Alisson visade åter upp sig på styva linan vid flera tillfällen och han var chanslös på dom två målen. Ibou är en urkraft och riktig klippa i försvaret och bara 23 år. Stefan är så bra så det är onödigt att lägga ut stora pengar för en spelare i den rollen. Harvey och Cody har framtiden för sig om dom fortsätter att utvecklas. Men sedan finns det inte så mycket mer att glädjas åt för närvarande, känns det som.
Andra halvlek
Det finns fans som redan har gett upp denna säsong och bara väntar på nästa, men det återstår faktiskt hälften av alla Premier League-matcher och vi är kvar i Champions League. Vi måste dock se sanningen i vitögat, det gamla laget och "heavy metal"-fotbollen finns inte kvar. Vi bygger nytt och vi kan i bästa fall använda vårterminen till att utveckla kommande stjärnor och försöka hitta tillbaka till Klopp-spelet. Det är när det är som tyngst som vårt stöd behövs som mest.
