Fem tankar efter Chelsea – Liverpool 1–1
Liverpool inledde årets Premier League-säsong med ett kryss borta mot Chelsea på Stamford Bridge. Matchen förde med sig både positiva som negativa tankar, och redaktionen ger er fem av de.
Sexan.
I den defensiva organisationen blev det tydligt för båda lagen att det saknades en position. Båda lagen har varit ute efter en sexa och i princip jagat samma spelare, efter mycket om och men verkar det som att Moisés Caicedo slutligen hamnar i Chelsea och att Liverpool får återuppta jakten på Romeo Lavia. Trots att det under måndagen gått rykten kring Real Madrid-duon Valverde och Tchouameni tror jag att Liverpool får vara beredda att betala överpris för Lavia och i detta läge när säsongen startat är det nog bara svälja för förstärkning krävs är känslan.
Matchcoachningen.
Jag ställer mig till den stora skara som ställer sig frågande till Jürgen Klopps val att byta Mohamed Salah med en kvart kvar av gårdagens premiär. Inget ont om Ben Doak som är en talang och ett råämne, men i en match som står och väger kan man inte byta ut en av seriens mest avgörande spelare. Bytet hade i min bok varit mer rimligt om det stod 3-0 mot Bournemouth, typ.
Reaktionen.
Efter bytet fick tv-tittarna se en uppenbart irriterad Mohamed Salah och det har delat fansen på sociala medier. Vissa hävdar att det är respektlöst, medan andra hävdar att det tyder på en extrem vilja. Jag ställer mig där till den senare. Att detta ska sända negativa signaler till laget köper jag inte utan jag hade snarare varit mer besviken om Salah inte hade reagerat efter att ha blivit utbytt vid ett likaläge i en ”toppmatch”.
Pogba jr?
Ett beteende jag däremot är fruktansvärt allergisk mot är när man blir av med bollen och inte tar jobbet och ser allmänt loj ut. I min ordbok ”Pogba-syndromet” och tyvärr fick vi se det av Trent Alexander-Arnold vid flera tillfällen under gårdagens match. Är det någon som fick höra om sin reaktion i omklädningsrummet efter matchen hoppas jag att det var Trent. Där krävs det förbättring, särskilt om man är vice-kapten.
Glädjeämnena.
Ibrahima ”Ibou” Konaté och Dominik Szoboszlai. Där har vi gårdagens stora glädjeämnen. Ibou såg vid flera tillfällen ut som en gigant bland pojkar igår och om Trent och Robbo hittar tillbaka till sin högsta nivå, tillsammans med renodlad sexa på mittfältet tror jag att Liverpool kan hitta den defensiva stabilitet som krävs för att hänga med i toppen under säsongen. Men det är fortfarande många parametrar kvar för det.
Även Szobo ska ha en stor eloge, det såg ut som en ung och elegant James Milner vid flera tillfällen. Löpviljan och känslan i fötterna var stundtals briljant och om inte Diogo Jota varit lite för het i den första halvleken så är frågan om inte ungraren hade kunnat förändra utgången på matchen på egen hand?
Ett beteende jag däremot är fruktansvärt allergisk mot är när man blir av med bollen och inte tar jobbet och ser allmänt loj ut. I min ordbok ”Pogba-syndromet” och tyvärr fick vi se det av Trent Alexander-Arnold vid flera tillfällen under gårdagens match. Är det någon som fick höra om sin reaktion i omklädningsrummet efter matchen hoppas jag att det var Trent. Där krävs det förbättring, särskilt om man är vice-kapten.
