Fem tankar efter Manchester City
Liverpool besegrade Manchester City under gårdagen med siffrorna 1-0 och kunde därmed inkassera tre nya poäng på kontot. Här nedan följer fem tankar om drabbningen.
Högklassigt underhållningsvärde...
Vi har blivit bortskämda med underhållning när Jurgen Klopp och Pep Guardiolas respektive lag ska duellera mot varandra. Under de senare åren har det, nästintill alltid, bjudits på högklassig underhållning och hög intensitet. Gårdagen skulle inte bli något undantag. På förhand kunde man tro att drabbningen inte skulle bli så jämn som tidigare och mer ensidig, när maskinen och de obesegrade från Manchester gästade ett hyfsat formsvagt Liverpool, och att underhållningsvärdet därav skulle falla i glömska. Men ack så fel! Istället äntrade två taggade och drillade lag Anfields gräsmatta och bjöd på fotbollsunderhållning i toppklass, kanske framförallt under den andra halvleken. Spelet böljade fram och tillbaka och stundtals låg tv-produktionens repriser som hinder för nästkommande målchans.
Anfields atmosfär...
Vi vet att atmosfären och stämningen som skapas av Liverpool-supportrarna under fotbollsmatcher på Anfield kan vara helt magisk och under gårdagen fick vi det bevisat ännu en gång. Jag tänker kanske framförallt på den stämning som hemmasupportrarna bjöd på under inledningen av den andra halvleken, en sådan elektrisk stämning var det ett tag sedan som jag sett och hört i hemmaborgen.
Spelare tillbaka i sitt bästa slag...
Inför matchen var det kanske inte en helt otippad gissning att Virgil Van Dijks otroliga facit på hemmaplan i Premier League sammanhang skulle få sitt slut. Nederländaren har nämligen aldrig förlorat på Anfield för Liverpool i Premier League. Men den här uppgiften skulle bli tuff. En stekhet norrman vid namn Erling Braut Haaland, kombinerat med formen hos bortalaget, kanske skulle innebära slutet för den osannolika sviten. Men under matchens gång så kändes det nästan som att mittbacken hade detta scenario och facit i huvudet och spelade för att bibehålla det. En otroligt bra insats från nummer 4 som knappt satte en fot fel under hela matchens gång och dessutom kunde briljera med sina långbollar. Det var en insats som påminde om den gamle Virgil Van Dijk, den spelare som vi känner igen och förhoppningsvis så kan han från och med gårdagens match komma tillbaka till sitt forna jag.
Även spelare som Fabinho och Mohamed Salah tycker jag med sina insatser börjar närma sig sina storhetsdagar igen. Fabinho var kanske inte helt felfri, men en klart bättre insats från brassen som annars hamnat i en ganska djup formsvacka under hösten. Mohamed Salah, i en mer central roll, gick även han att känna igen på ett helt annat sätt än det vi bevittnat under inledningen av säsongen.
Briljant defensiv...
Det är inte särskilt många gånger under den här säsongsinledningen man kunnat applicera adjektivet briljant på Liverpools defensiv. Det har handlat om tidiga, onödiga baklängesmål mest hela säsongen känns det som, men gårdagen utspelade sig på annat sätt. Med tanke på att man mötte ligans bästa offensiv, skötte sig försvaret galant. Den osäkerhet och de hål i backlinjen som vi fått uppleva förekom inte, utan istället hade bortalaget svårt att skapa många riktigt heta målchanser. Självfallet ska samtliga i fyrbackslinjen (plus Alisson) ha en stor eloge för sitt arbete, men det ska även betonas att hela laget bidrog till en så pass defensiv, stabil insats. Det centrala mittfältet, yttrarna och anfallarna ska även de berömmas för deras slit i att täcka ytor och göra det svårt för motståndarna att hitta igenom med finurliga lösningar.
James Milner....
För ungefär ett år sedan, när Manchester City gästade Anfield, fick James Milner agera högerback. På vänsterkanten hos Manchester City huserade Phil Foden. Vi som minns matchen kommer ihåg att det minst sagt blev en svettig tillställning för Milner och när han återigen fick starta som högerback under gårdagen var det nog många som blev lite oroliga. En kopia av förra årets möte kändes nästan oundviklig. Men i den här matchen skulle resultatet bli annorlunda. Den rutinerade James Milner hade lärt sig sin läxa och stängde Phil Foden på ett utmärkt sätt. Istället för att Foden kunde runda veteranen gång på gång, blev han isolerad ute på sin vänsterkant. Imponerande hur det kan ske en sådan scenförändring på ungefär ett års tid och James Milner ska givetvis ha en stor eloge för sin insats igår.
