Finch Farm – hemmet för superakademin som aldrig verkar nå ända fram
Everton har de senaste decennierna varit en klubb fylld med stora talanger. Något som inte avspeglat sig speciellt mycket på a-laget. Ungdomssatsningen är långtifrån över. Men frågan är om det är möjligt för klubben att bygga ett engelskt topplag på spelare från den egna akademin.
Att få se en spelare som är uppfostrad på samma planer, i samma områden och bär samma kläder som en själv när man går på match, är drömmen för en hängiven supporter. En företeelse som blir alltmer ovanlig i en pengastinn värld som framförallt kretsar kring ett fenomen som blivit viktigare än något annat, snabbheten. För faktum är att precis allting ska gå snabbare idag än vad det tidigare har gjort. Går det inte tillräckligt snabbt är det något fel. Det finns sällan tid för eftertanke och tålamod.
Både fotbollsklubbar och dess spelare brottas ständigt med detta dilemma. Oavsett hur bra någonting är kan det ju alltid blir bättre. Och det finns ytterst sällan tid att vänta. Risken är då större att saker och ting stagnerar än att det faktiskt utvecklas över tid. I alla fall verkar det vara denna värdering som många av fotbollsvärldens främsta klubbar brottas med nuförtiden.
Everton har länge försökt göra allt i sin makt för att vara en motpol till detta fenomen. Klubben har spelat kvar på den gamla slitna Goodison Park. Trots att gästande turister med all säkerhet inte njuter av att ha stora pelare i vägen när de ser matcherna på plats. Everton har också länge behållit brittiske Bill Kenwright som majoritetsägare. ”Blue Bill” må ha mycket pengar men han är också uppväxt i samma stad som hans lag spelar fotboll. Vilket är minst sagt ovanligt för en klubbägare i dagens moderna fotbollsvärld.
Dessutom har Everton satsat stenhårt på att fostra yngre spelare. Visserligen har klubben, precis som konkurrenter, lagt stora summor på dyra inköp. Det råder det inga tvivel om. Men klubben har också varit noggrann med att lägga undan en slant varje transferfönster för att bygga den egen akademin.
Satsningen har definitivt burit frukt. Även om det kanske inte har varit på det sätt som klubben helst önskat. Wayne Rooney har under flera decennier varit hela Englands kelgris. James Vaughan är fortfarande Premier Leagues yngste målskytt genom tiderna. Jack Rodwell, Jose Baxter och Ross Barkley benämndes alla som den största talangen i respektive årgång. Men alla har också en annan sak gemensamt. Ingen blev den där spelaren som Everton-supportrarna kunde njuta av vecka ut och vecka in på hemmaplan.
Under 90-talet och det första decenniet på 00-talet har Finch Farm, Evertons träningsanläggning, genomgående varit hem för ett av Englands bästa ungdomslag. Där har mängder av stora talanger fostrats. Utöver ovan nämnda namn har spelare som Shkodran Mustafi, John Stones, Gerard Deulofeu, James Wallace och Dan Gosling passerat Finch Farm. Men utan att över tid bli en spelare för klubbens a-lag.
En brasklapp är givetvis att flera av nämnda akademiprodukter inte är födda eller uppväxta på Merseyside. Men alla har en gång i tiden klivit innanför Finch Farms port för att bli en del i klubbens stora framtidssatsning. Dock har det också alltid slutat med att Evertons supportrar fått se talangerna ta samma väg ut genom porten och vidare till annan destination.
Det går inte att hitta någon gemensam nämnare till att alla dessa supertalanger lämnat klubben. Men tveklöst har det moderna snabbare samhället haft en stor inverkan. I vissa fall har inte ledningen haft tillräckligt med tid för att vänta på att spelaren ska bli tillräckligt bra. Medan i andra fall har spelaren inte haft tillräckligt med tid att vänta på att klubben ska nå tillräckligt hög nivå.
Tiderna förändras, även i en klassisk och envis klubb som Everton. Numera äger inte längre Bill Kenwright majoriteten av klubbens aktier. Det finns också detaljerade ritningar på en ny arena i Bramley Dock. Däremot har Everton inte gett upp hoppet om att fostra en ny generation stjärnspelare från de egna leden.
Tom Davies, Ademola Lookman, Dominic Calvert-Lewin, Jonjoe Kenny och Kieran Dowell är alla bofasta i det engelska U-21 landslaget. Även består Evertons A-trupp av akademifostrade spelarna Mason Holgate och Beni Baningime. De alla har skolats in på Finch Farm för att göras redo att dra på sig den mörkblåa hemmatröjan i Premier League. Nu återstår bara att ta det där sista steget som så många misslyckats med. Att bli en ordinarie stöttepelare i a-laget över tid.
Med 90-talets- och 00-talets talanger som minnen långt fram på näthinnan är det svårt att se dessa nuvarande löften bli den där egenfostrade stjärnan som fansen verkligen kan relatera till och älska villkorslöst i lång tid framöver. Men om det finns någon som har möjligheten är det Tom Davies, som är både född och uppvuxen på Merseyside och vars pappa representerat klubbens a-lag.
Att Davies, Lookman, Calvert-Lewin och de andra får eller har den tid som krävs för att bli en ikon på Merseyside återstår att se. Helt klart är att det moderna snabbare samhället kommer att göra allt i sin makt för att sätta käppar i hjulet. Det krävs extremt stort tålamod och förtroende från Marco Silva och den övriga ledningen för att det ska bli verklighet.
Men det sägs ju att allt går i cykler och kanske blir det den portugisiske managern som visar vägen för att det är möjligt för en engelsk toppklubb att bygga ett lag på spelare från den egna akademin igen. Precis som det i mångt och mycket såg ut förr i tiden inom den engelska toppfotbollen.
