Tranmere - Walsall
1 - 0

Förlust i säsongspremiären

Trots bra support från 1293 tillresta Walsallfans som skrek lungorna ur sig för att stötta sitt lag åkte Walsall på en förlust i säsongspremiären.

Efter en trevande start från Walsalls sida där hemmalaget hade hand om spelet de första femton minuterna så kom Walsall in i spelet allt eftersom första halvlek gick.

I inledningen när man lyckades få tag på bollen blev det ofta att man försökte slå långa bollar ut mot yttermittfältarna eller på Conor Wilkinson som spelade ensam på topp.

The Saddlers kom till start med den startelva som jag förväntat mig även om det var svårt på förhand att veta exakt hur Matt Taylor tänkt ställa upp sitt lag i preimären. När matchen började hade man nio nya spelare i startelvan, endast Liam Kinsella och Emmanuel Osadebe fanns kvar från föregående säsongs lag.

Ash Taylor fick matchens första varning i den 15e minuten efter att han blivit tvungen att hålla tillbaka sin motståndare för att hejda ett anfall.

Andra halvan av första halvlek började Walsall få igång sitt passningsspel och man lyckades hålla bollen efter marken till största del. På mittfältet fanns mycket rörelse och Osadebe, Kinsella och lagkapten Joss Labadie gjorde ett gediget arbete centralt och var med i både anfallet och befanns sig ofta i motståndarnas straffområde när det nalkades farligheter men de var alla tre lika snabb att jobba hemåt när man skulle försvara.

Jämfört med förra säsongen så tyckte jag Walsall höll ett mycket högre tempo i allt de gjorde vilket är ett steg framåt. De nya spelarna ser också mycket mer robusta ut och kan sätta mot mer i närkamperna jämfört med de spelare man hade förra säsongen.

Tranmere hade de farligaste chanserna även om Walsall stack upp till och från och kom runt bra på kanterna och Leicesterlånet Tyrese Sharp kom runt vid flertalet tillfällen på sin högerkant och på vänsterkanten hotade både Stephen Ward och Brandan Kiernan. Tyvärr för Walsalls del fastnade inläggen allt för oftast på försvarsspelare och Wilikinson hade inte det lätt att vinna luftduellerna.

Walsall hade Manny Monthé och Ash Taylor att tacka för mycket i första halvlek för de gjorde många viktiga brytningar i straffområdet. Vid ett tillfälle var det nära att man drog på sig straff dock när ett inlägg från Tranmeres vänsterkant täcktes av Taylor men det såg ut på reprisbilderna att skottet täcktes med handen men armen låg längsefter kroppen så det var svårt att se vid första läget, flera Tranmerespelare vinkade dock för hands så helt osynlig var den nog inte. Walsall hade tur där.

Varje gång Walsall fick ett inkast i höjd med straffområdet klev Ash Taylor fram och hans långa inkast kommer vi ha nytta av under säsongen om vi lyckas utnyttja dessa på ett bättre sätt.

Tranmere åkte på sin första varning strax innan halvtidsvila när Callum McManaman försökte filma till sig en frispark strax utanför Walsalls straffområde men domaren genomskådade svanhoppet och visade det gula kortet.

Andra halvlek var Tranmere mer på tårna än Walsall och man hade svårt att få igång spelet igen men Walsall hotade på kanterna igen men precis som i första halvlek var man rätt bleka i straffområdet.

I den 54e minuten drog den assisterande domaren baksidan på sitt lår och var inte kapabel att fortsätta matchen. Fjärdedommaren fick hoppa in och ta vara linjedomare resten av matchen.
I samband med avbrottet som blev med domarbytet så visade ett bekant ansikte upp sig nere vid sidlinjen. Den excentriske Premier League domaren och Tranmere supporten Mike Dean kom ner från läktaren och hoppade in som fjärdedomare så att den skadade assisterande domaren fick möjlighet att uppsöka läkarvård för sin muskelbristning.

Walsall lyckades få med sig många hörnor men man var otroligt svaga på att utnyttja dessa, det var dock Tranmere som utnyttjade en Walsall hörna när Joe Murphy plockade ner en dåligt slagen hörna satte han igång spelet direkt med ett snabbt utkast till McManaman som drev bollen in på Walsalls planhalva och man kom tre mot en. Två Tranmerespelare var relativt ensamma i utmärkt läge när McMananam kom in i Walsalls straffområde men han bestämde sig för att ta eget avslut istället från dålig vinkel vilket resulterade i en hörna efter att Rushworth parerat bort bollen. Med hjärtat i halsgropen hade Walsall med hjälp av ett dåligt beslut av McManaman och fina reflexer hos Rushworth klarat sig från att få ett mål i baken.

Hemmalaget gjorde matchens första byte i den 64e minuten när Paul Gratzel lämnade plats för förre Walsallspelaren Kieron Morris. Strax efter detta fick hemmalagets Tom Davies gult kort.

Walsall gjorde sitt första byte i den 71a minuten när Brendan Kiernan gick ut och ersattes av Kieran Phillips och man ändrade även taktik en aning för att få mer offensiv.

Matchens första mål skulle komma någon minut senare när Tranmere kom runt på sin vänsterkant och slog vad såg ut som ett tamt inlägg efter marken men bollen rullade förbi alla till en fristående Callum McManaman som omarkerad i höjd med straffpunkten kunde enkelt få bollen i mål med sin vänsterfot.

I ett försök att ändra matchbilden tog Matt Taylor ut Liam Kinsella i den 83e minuten och in kom istället Jack Earing men Walsall blev inte starkare offensivt.

Med fyra minuter kvar till full tid fick Shade på högerkanten men i samband med bollmottagningen kom Chris Merrie med en hård tackling som såg rätt vårdslös ut men jag blev dock förvånad när domaren visade upp det röda kortet till Merrie som bedrövad gick av planen.

Trots med en man mer på plan lyckades inte Walsall komma närmare ett mål trots att man hade ett rätt bra tryck mot Tranmere i övertidsminuterna så lyckades man inte utnyttja detta utan Walsall fick inkassera en förlust i sin seriepremiär.

De 1293 Walsall supporters som hade letat sig norrut för att stötta sitt lag ska ha en stor eloge, de hördes hela matchen med sin sjungande och stöttande och inte en gång hörde man några burop när man inte kom upp i prestation på planen. Tydligt är att fansen har tålamod med det lag Matt Taylor och hans kollegor håller på att bygga.

Trots förlust så såg jag positiva saker som jag tar med mig till nästa match om man jämför med hur det såg ut förra säsongen. Årets lag har mer löpvillighet och man försöker spela med ett snabbare tempo och mindre passningar i sidled. Man spelade dock mycket bollar i baklinjen men man behöll bollinnehavet istället för att chansa med långbollar, om vi bortser från de första femton då långbollar var mer ofta än passningspel.

Det negativa som jag ser är att vi är fortfarande mycket svara på fasta situationer. Frisparkas slås bort hel onödigt. Många frisparkar hamnade till inspark eller inkast eller så misslyckades man helt så de fastnade i muren eller förste försvarare.

Med tanke på att vi har Ash Taylor, Manny Monthe och Conor Wilikinson som alla tre är långa, starka och bra på huvudet så borde man kunna utnyttja dessa lite bättre kan man tycka. Vi får hoppas att detta kommer allt eftersom laget är mer sammanspelat.

Från den statistik jag sett så hade Walsall efter Bristol Rovers det bästa bortaföljet av supporters i League Two den första omgången vilket är väldigt fint att se. Walsall brukar ha bra bortafölje och jag hoppas man fortsätter följa med laget på sina bortamatcher. Av det jag sett på sociala medier efter matchen så är alla otroligt lättade och glada över att kunna åka till bortamatcherna igen.