Försäsongsanalys: Liverpool - Olympiakos
Upp till spelarna att göra Rodgers än nöjdare.

Försäsongsanalys: Liverpool - Olympiakos

Vi får inte spelet att stämma till väldigt stora delar. Visst att det kan vara försäsong och extrem hetta, men lite action vill vi gärna bjudas på under denna turné.

Generella tankar

Liverpool försöker spela igenom bollen lite snabbare än förra träningsmatchen mot Roma. Det står helt klart efter 10 minuter att bollriktningarna ska försökas slås framåt banan. Efter en kvart är det rätt klart att man spelar ett 4-1-4-1 system, där Steven Gerrard tar den djupa positionen som defensiv innermittfältare. Gerrard är annars den spelaren som i särklass spelar bollen mest framåt banan, mycket på grund av alla alternativ han har.

Gerrard fördröjer också spelets gång ganska så många gånger, allt för att medspelare ska hinna sätta sig tillbaks i utgångsposition och därmed försvara. Spelarna i den första halvleken försöker verkligen att inte spela bollen i bak-led. Även om det är bara försäsongsmatcher hittills så har Brendan Rodgers varit ute och menat på att man vill möta starkt motstånd redan nu, för att förbereda sig för Europa-äventyret. Men hans spelare har gett honom väldigt lite tillbaka i kvalitet känns det som hittills.

Offensivt spel

Daniel Sturridge får operera rätt ensam, vilket leder till ett tafatt anfallsspel överhuvudtaget. I minut 25 sker något positivt i anfallsväg, sex spelare finns runtomkring passningscirkeln, det vill säga det finns sex alternativ att spela vidare bollen på. Tyvärr skedde detta i ett skede där vi jagar bollen istället för att snarare ha bollen i ägo. Den första halvtimmen ”bjuder” annars på väldigt lite i anfallsroteringarna, som vi var så bra på förra säsongen.

I minut 30 får vi då äntligen se vad Lazar Markovic är gjord av, när han drar iväg flera meter på en löpning för att sedan servera Raheem Sterling. Kruxet i det hela är att passningen inte går i djupled, utan går på spelaren istället (Sterling) något som vi är ovana att se gentemot förra säsongen. Detta är ännu ett tecken på att vissa spelare inte är synkade med varandra.

Bollhållaren måste få fler alternativ definitivt att spela vidare bollen på känns det som den första timmen åtminstone.
Man kan anta att Sterling och Markovic sätts på ytterplatser för att ge dimension åt spelets gång, men, tyvärr, leder det till ett stelt anfallsspel.

Ett rent 4-3-3 hade varit intressant att se med dessa två. Emre Can kan verka lite ”stelbent”, men det är han definitivt inte, han inväntar hellre det rätta läget för att stöta på för att återerövra bollen, till skillnad från Henderson. Att ha två så vitt skilda mittfältstyper kommer att göra oss gott.


Den här killen kan bli stor för oss.

Man kan tycka att bytena ledde både till positiva och negativa tendenser i spelets gång. När Joe Allen kom in i halvtid började vi spela rakare så att säga, det i kombination med Philippe Coutinhos inträde vid samma tidpunkt gav oss detta matchscenario. Allen känns mer löpvillig än tidigare säsonger, om det ens går. Vi fick dock emot oss en enorm press emot slutet av matchen och mittfältet kändes tröttkört, trots allt.

Defensiv struktur

Fyrbackslinjen känns solid, där både Martin Skrtel och Kolo Touré har ett jämnt spelavstånd gentemot varandra i utgångsposition. José Enrique och Glen Johnson är väldigt statiska emellanåt, vilket nedsätter yttrarnas funktion under de första 22 minuterna. Touré har en fin blockering bland annat. Skrtel är stabil, som vi är vana vid att se honom, med två rensningar. Emot slutet av matchen ställer vi upp med ett högt försvarsspel, där syftet såklart är att styra spelet samt att stressa motståndarna till sämre passningsflöden.

I minut 49 går hela Liverpools backlinje dock bort sig och bara står och väntar på att något olyckligt ska hända. Tyvärr, för Olympiakos del, tog skottet i ribban. Extremt passivt försvarsagerande dock från vår sida. En minut senare återupprepas momentet, Olympiakos skapar en högkvalitativ målchans, vilken bara leder till en hörna. Dejan Lovren, är med andra ord, ett välkommet nyförvärv. Skrtel bryter dock bollbanan på ett finurligt sätt i minut 57.

Vad kan bli bättre?

Även om det finns en del förbättringar gentemot den senaste matchen så måste vissa av spelarna arbeta på sin bolltouch allra främst. Första tillslaget är nämligen inte vad det ska vara för vissa, som vi vet att det kan vara. Om man ska spela 4-1-4-1 måste man ha yttrar som verkligen tar för sig offensivt, istället stod Sterling och Markovic på linje alldeles för många gånger i går kväll under första halvleken. Givetvis går det alltid att skjuta fram sina ytterbackar i dessa fall, men de blev också statiska. Det blir svårt att skapa målchanser känns det som med bara en striker, därför hade en anfallsvärvning varit högst välkommen.

Rodgers taktik

Även om Brendan varit väldigt öppen med att han vill se ”matchfitness” som högsta grund för försäsongen så tror jag att han förväntar sig nog allt lite bättre insatser från sitt lag. Den första och andra matchen kan man möjligen spela under nivå, nu är det nog snart dags för vissa att kliva fram. Problemet som uppstår med att få igång matchtempot är just att matchtempot är väldigt lågt för oss, speciellt offensivt. Det är något Rodgers får tacklas med framöver.

Josef Janeriquejosef.janerique@hotmail.com2014-07-28 13:12:00
Author

Fler artiklar om Liverpool