Från att förhandla om Ronaldo till att bjuda PL-ägarna på middag: Boehlys första sommar i Chelsea
Beröm eller kritisera, det går inte att undkomma att Boehly har haft en hektisk första sommar i fotbollsbranschen.The Athletic har gått igenom den i detalj, och översättningen kommer nedan.
“Kan vi ses vid The Connaught?”
Agenter och verkställare från klubbar runt om Europa har hoppats på ett sådant meddelande de senaste två och en halv månaderna.
The Connaught Hotel i Mayfair, känt som den franska ledaren Charle de Gaulles hemvist under andra världskriget, är den glamourösa bas där Todd Boehly har lett ett transferfönster av historisk magnitud, vilket Chelseas nya ägare hoppas ska återetablera dem till årliga utmanare i Premier League och Champions League.
Raheem Sterling, Kalidou Koulibaly, Marc Cucurella, Gabriel Slonina, Carney Chukwuemeka, Cesare Casadei, Wesley Fofana, Pierre-Emerick Aubameyang och Denis Zakaria: nio nyförvärv inköpta för en köpeskilling på över 250 miljoner pund, som med prestationsrelaterade bonusar kan stiga ytterligare. Det visar på ambition av sanslös skala, jämförbar med den som Roman Abramovitj visade veckorna efter han tog över Chelsea för 140 miljoner pund 2003.
Många fler spelare närmades, varav somliga avvisade blått intresse på offentligt och förödmjukande maner. Boehly har varit nödgad att röra sig fort och lära sig kvickare. Han har anpassat sig till en skoningslös transfermarknad och har försökt komma ikapp förlorad tid gentemot Chelseas rivaler medan han har återuppbyggt Thomas Tuchels trupp, där han har varit i konstanta förhandlingar med klubbar från mitten av juni till den förste september.
Det kan inte beskrivas på något annat sätt än en berg- och dalbana, där skälvningarna har skakat om hela fotbollseuropa. The Athletic pratade med folk inom och utanför Chelseas kretsar för att ge hela historien, vilket inkluderar:
- Meningsskiljaktigheter med Marina Granovskaia och Petr Cech gällande Romelu Lukakus återvändo på lån till Inter
- Tuchels skridande frustration i juli över en avsaknad av framsteg med värvningar
- Starkt motstånd till Gary Nevilles påståenden att Boehly har spelat Football Manager samt anklagelser om okontrollerat spenderande
- Strategin bakom att inte sälja akademispelare och att ge nya värvningar ovanligt långa kontrakt.
- Hur Leeds- och Southamptonförlusterna påverkade tankebanorna kring att värva Aubameyang och en ny mittfältare.
Chelseas nya era har börjat explosionsartat, med en av de mest händelserika transferfönstrerna som någon klubb någonsin har upplevt.
Bekräftelsen att detta skulle vara ett väldigt annorlunda värvningsfönster för Chelsea kom den 22 juni, då det annonserades att den långvarigt Chelseatrogne direktören Marina Granovskaia skulle lämna och att Boehly axlade rollen som interim sportchef fram tills klubben hade utsett en heltidsersättare. Fem dagar senare hade även teknisk- och prestationsrådgivare Cech lämnat Stamford Bridge.
Ögonbryn höjdes över hela fotbollseuropa över den radikala demonteringen av Chelseas väl ansedda struktur från Abramovitjeran, men Boehly och delägarna Clearlake Capital insåg snabbt att en mer handfast modus operandi skulle krävas för att anta den nya riktning de ville ta Chelsea i.
En utlösande faktor till deras agerande var Lukakuhärvan. Granovskaia och Cech förstods vara motvilliga till att låta belgaren få sin vilja igenom och återvända till Inter på lån, bara ett år efter att ha blivit Chelseas dyraste värvning någonsin, men de nya ägarna såg att göra Tuchel av med en spelare som hade visat sig vara en mardrömsmatch med hans spelsätt som en nödvändig trosbekännelse.
Villkoren - en lånesumma på åtta miljoner euro exklusive bonuspåslag, samt endast en andel av Lukakus lön - var högst fördelaktiga för Inter, och somliga i Chelsea har sedan funderat över huruvida det skulle varit mer gynnsamt att ge mer tid till en striker som trots allt har varit en av Europas mest pålitliga målskyttar över det senaste decenniet. Boehly och Clearlake dock, ska vara bekväma med sitt beslut som de anser ligga i klubben bästa intressen.
Boehly hade ingen tid att spilla när det gällde att etablera sig själv inom fotbollskretsar tillsammans med Clearlakes medgrundare Behdad Eghbali, som har varit väldigt synlig och aktiv i alla Chelseas transferdiskussioner. En individ som jobbar inom den engelska fotbollen och träffade de två herrarna denna sommar berättade för The Athletic att Eghbali framstod som extremt involverad och kunnig gällande specifika spelare och transfermarknaden generellt.
De två männen visade sitt intresse för att bygga relationer genom att representera Chelsea vid Premier Leagues årliga möte tidigt inpå juni, och senare samma månad reste Boehly till Portugal för att träffas med den inflytelserika agenten Jorge Mendes, under vilket Cristiano Ronaldos namn nämndes (mer om det senare).
Den 7 juli, då Chelsea och Barcelona slogs om Leeds Uniteds ytter Raphinha, delade Boehly en måltid med Joan Laporta på den exklusiva restaurangen Via Veneto i den katalanska huvudstaden; där det huvudsakliga syftet av träffen enligt en källa, var att helt enkelt lära känna varandra snarare än att fortskrida någon särskild förhandling.
Det var också Boehlys tanke bakom att hålla en informell middag för alla Premier Leagueklubbars ägare och exekutörer den 26 juli. Kvällen innehöll ett mingel i ett privat rum innan måltiden på en lyxrestaurang i London, som var utan en formell klädkod och med en relaxerad stämning för att de närvarande skulle få lära känna varandra.
En anonym exekutör som var med berättade för The Athletic “Det jag verkligen tog med mig är att Boehly älskar sport och har haft en långvarig förkärlek för fotboll. Han säger sig inte kunna allt om sporten, men han pratade sannerligen passionerat om sitt intresse för den.“
Den kvällen innebar en sällsynt respit för Boehly från transferrelaterade WhatsApp- och emailmeddelanden samt ständiga Zoomsamtal, som har tagit upp en stor del av hans sommar. Oavsett, så går det inte att komma bort från faktumet att Chelsea kräver mer av hans uppmärksamhet än amerikanens andra affärsintressen under den första tiden i klubben.
Boehly och Eghbali har kastat sig in i denna nya värld med totalt engagemang, påtaglig entusiasm och gott om goda råd - men inlärningskurvan har varit brant och långt från sömlös.
Efter 4-0-förlusten i Orlando mot Arsenal under försäsongen den 23 juli kunde Tuchel inte längre dölja sin frustration. “Jag är långt från lugn.”
“Jag tittar på den föregående säsongen och delar av matchen där vi hade det svårt, delar av säsongen där det var motigt, och sedan fick vi sanktioner mot oss och spelare lämnade oss, och nu försöker vissa spelare lämna oss, och det är här vi är.”
“Så vi var i akut behov av kvalitetsspelare, en enorm mängd bra spelare. Vi fick två spelare av hög kvalitet men det räcker inte för att vi ska vara konkurrenskraftiga. Tyvärr var det tydligt idag.”
Tuchel hade tillbringat en stor del av juli i ett stegrande stadie av agitation över Chelseas bristande framsteg på marknaden - ett humör som bara tillfälligt lugnades av värvningarna av Sterling från Manchester City och Koulibaly från Napoli, medan laget var på amerikansk mark.
Den första önskelistan som han tilldelade ägarna innehöll Sterling, Raphinha och Matthijs de Ligt, och sättet som Chelsea misslyckades med de sista två spelarna väckte oroväckande frågetecken kring Boehlys och Clearlakes förmåga att navigera på transfermarknaden. Vid båda fallen skedde överenskommelser mellan klubbarna om övergångssumman innan spelarna hade gått med på att komma till Stamford Bridge, där den delen av processen inte prioriterades.
Förmildrande var dock att timingen av deras köp av klubben från Abramovitj hade hindrat Chelseas nya ägare från möjligheten att etablera en dialog och att göra grundarbete till värvningarna; Barcelona och Bayern München hade gjort just detta med Raphinha och de Ligt, vilket cementerade spelarnas preferens att gå till de klubbarna. Tuchel erkände också senare att hans första önskelista hade varit ganska orealistisk.
Sedan var det det övergripande strategiska feltänk i att lägga tid och energi på att jaga spelare som Tuchel tydligt inte ville ha. Efter mötet med Mendes undersökte Boehly noggrant möjligheterna för en affär som skulle ta Ronaldo till Chelsea, men backade efter tränaren uttryckte stark motvilja vid flera konversationer under två veckors tid.
Boehly och Clearlake förstås också ångra att ha lagt så mycket tid på att försöka värva Jules Koundé, en spelare som Tuchel inte var såld på när han presenterades som ett alternativ av den tidigare Chelsearegimen. Den landslagsmeriterade fransmannen, som lämnades vid altaret under sommaren 2021 och sedan igen medan diskussioner hölls gällande de Ligt, Nathan Aké, Presnel Kimpembe och Denzel Dumfries, förstod förståeligt nog att han inte var Chelseas förstaval - och ärligt talat var han inte heller en prioritet för dem när Barcelona knackade på dörren.
Boehlys förhandlingstaktik var också en samtalspunkt mellan klubbar som negocierade med Chelsea. Hans faiblesse för att föreslå byten med pengar och spelare, som ofta var perifera i Tuchels planer - Timo Werner erbjöds till Juventus i diskussioner om de Ligt, medan Christian Pulisic var del av det initiala paket som lovades AC Milan för Raphael Leao - fick en källa som var med i förhandlingen med Lukaku att anklaga Chelseas interima sportchef för att använda en “basebollmentalitet” i förhandlingarna.
Chelsea insisterade att etiketten var felaktig, och argumenterade då för att Boehlys prioritet var att få den bästa möjliga affären i varje scenario, vilket i vissa situationer innebar att föreslå en bytesaffär. Deadlinedagen fungerade som ett sent bevis för detta då Marcos Alonso fick ner Barcelonas inledande prislapp på Aubameyang, även om de två spelarna officiellt bytte klubbar genom separata transaktioner.
Det krävs inte att gå långt i europeiska transfercirklar för att hitta någon som har hört Chelseas nya ägare kritisera den gamla regimens misslyckade att erhålla Antonio Rüdiger och Andreas Christensen denna sommar. Förlusten av två Chalmpions Leaguevinnande mittbackar som Bosmanvärvningar satte Boehly och Clearlake i en oerhört jobbig förhandlingssits från dag ett, vilket ytterligare försvårade ett sommarfönster som redan krävde omfattande utgifter.
Backsituationen var den huvudsakliga anledningen till att Chelseas ägare till slut inlade veto mot att låta lagkapten César Azpilicueta flytta till Barcelona. Spanjoren skulle åtminstone inte låtas lämna innan två nya försvarare hade värvats, men Boehly hade också lagt märke till hur värdefull Azpilicuetas erfarenhet och ledarskapskvaliteter kunde vara till ett lag i förändring. Han erbjöd ett tvåårskontrakt och gav en lockande pitch till spelaren, vilket fick spanjoren att ändra sig.
Trots deras nedärvda problem så lyckades Chelseas nya ägare att göra nio värvningar för en total summa på över 250 miljoner pund - vilket framförallt visar prov på deras finansiella muskler och imponerande ambitioner. Men det finns också en strategi bakom de stora utläggen.
Koulibaly och Aubameyang är bägge veteraner av högsta klass som fanns tillgängliga för rimliga priser. Sterlings köpeskilling var resonlig för en Premier League- och Englandstjärna vid toppen av sin karriär, och även om Cucurella kostade skjortan, så är han en beprövad PL-spelare som kan spela på flera positioner. Därutöver har målet varit att värva ungt med världsklass potential; Fofanas enorma övergångssumma visar att han har kommit betydligt längre i att svara upp till den potentialen än Chukwuemeka, Casadei och Slonina.
Tillvägagångssättet har varit aggressivt, och utifrån har det ibland verkat kaotiskt. Det har dels varit på grund av omständigheter utanför Chelseas kontroll - nämligen att Barcelona axlade rollen som transfermarknadens störande lillebror denna sommar - dels på grund av att Boehly och Eghbali lär sig på jobbet, men några anklagelser som påstår att spenderandet har varit vilt eller besinningslöst möts med starkt motstånd. De nya ägarna är affärsinriktade och har långa resuméer som visar prov på att de är disciplinerade och uträknade investerare; det har inte, insisterar dem, varit Boehly som spelar Football Manager, som Gary Neville påstod.
Brightons vd Paul Barber slog också ned denna beskrivningen av Boehly som vårdslös. “Det var ingen enkel förhandling,” sade han efter Cucurellas värvning var klar, på talkSPORT. “Det tog ganska lång tid. Jag fick verkligen inte intrycket att detta var något som de var villiga att göra oavsett priset, de var förberedda att göra det men Todd förhandlade stenhårt.”
“Todd är en väldigt framgångsrik individ som sannerligen har lyckats väl i andra affärer genom otaliga förhandlingar. Att förhandla om fotbollsspelare var ett nytt fält för honom såklart. Men han var väldigt tuff och gjorde det verkligen inte lätt för oss, vilket jag respekterar.
Chelseas val av spelare att värva sträckte sig långt bortom Tuchels första önskelista. För att göra det lutade sig Boehly och Clearlake rejält mot klubbens omfattande scouting-infrastruktur och väl ansedda databas; källor berättade för The Athletic att en detaljerad statistisk analys fick dem att gå ur Koundévärvningen och vända sig mot Fofana istället, som inom klubben ses som betydligt mer anpassad fysiskt till Premier Leagues kravbild.
En av de mindre välkände detaljerna kring mötet med Mendes är att Boehly åtföljdes av akademidirektörn Neil Bath; Baths och hans assisten Jim Frasers expertis har använts innan Chelsea har gjort stora satsningar på Chukwuemeka och Casadei, delvis på deras rekommendation. Emma Hayes och hennes assisterande Paul Green har givits friheten att fortsätta deras sensationellt framgångsrika Brian Clough - Peter Taylor-rekryteringsdynamik vid rodret för damlaget och det stabila inflödet av högprofilerade värvningar har fortsatt, där Kadeisha Buchanan, Eve Perisset och svenskan Johanna Rytting Kaneryd tillagts till bygget.
Boehly och Clearlakes strategi att öka klubbens värde kan bara fungera om Chelsea fortsätter vinna på varje nivå och i varje avdelning - och denna sommar har understrukit att de är beredda att göra vad som än krävs för att säkerställa att så blir fallet.
Billy Gilmours deadlinedagsflytt till Brighton för en summa på runt 9 miljoner pund tog Chelseas försäljningskassa för sommarens affärer till ganska futtiga 50 miljoner pund. Som många av deras ligarivaler hade de problem med att ta betalt för spelare som ansågs överflödiga, särskilt från europeiska klubbar som opererar med helt andra finansiella möjligheter.
Werner såldes tillbaka till RB Leipzig för en högst rabatterad prislapp, och bara efter att ha gått med på en rejäl lönesänkning. Pulisic och ZIyech ville också ut från Stamford Bridge, men de sveks av att ingen riktig marknad för någon av spelarna uppstod. Återigen så sågs de enorma lönerna som ett obestigligt hinder för en affär, men Boehly och Clearlake var också ovilliga att sanktionera deras försäljningar innan de hade hittat adekvata ersättare.
Chelseas nya ägare kunde lätt ha utökat kapitalet genom att casha in på akademispelare, likt den gamla regimen; Conor Gallagher, Armando Broja och Levi Colwill hade alla seriösa intressenter från Premier Leagueklubbar som var beredda att bjuda höga summor, men Boehly och Clearlake vägrade att låta dem gå permanent. Istället uppmuntras Tuchel att integrera Gallagher och Broja i sitt bygge, medan Colwill är utlånad till Brighton utan köpoption.
Faktum är att den enda akademispelare som såldes detta fönster var Gilmour. Chelsea vill inte göra om de förra ägarnas misstag, och deras tillvägagångssätt kan ses som en del av deras mål att framtidssäkra talangerna i truppen oavsett hur tränaren som styr ser på de spelarna.
Det är den sorts strategi som kan leda till nettoutlägg på uppseendeväckande 200 miljoner pund, men Boehly och Clearlake är förvissade över att spenderandet detta fönster inte kommer få dem att bryta mot Premier Leagues eller UEFAs ekonomiska restriktioner. Vad som förstärker deras övertygelse är att övergångssummor amorteras över spelarens kontraktlängd, och Chelseas ägare har säkrat långtidskontrakt till många av värvningarna: sju år för Fofana, sex för Cucurella, Chukwuemeka, Casadei och Slonina och fem för Sterling.
Chelsea riskerar att fastna med långa kontrakt på övervärderade eller underpresterande spelare, men fördelen är att den årliga kostnaden för varje värvning blir lägre. Samtidigt registreras pengarna från försäljningar direkt, vilket innebär att de 50 miljoner pund som kommit in denna sommar kommer göra mer för att få ihop balansräkningen än vad det först verkar som.
Under några av sina första kommentarer som Chelseaspelare, beskrev Fofana sin tio timmar långa medicinska undersökning i New York, där han underströk graden av noggrannhet som Chelseas nya ägare kräver innan de värvar en spelare. “Det var ett snabbt besök, men jag tillbragte lång tid på kliniken,” sa han till L’Équipe. Det var (Los Angeles) Lakers doktor som skötte alla tester, han kollade på allt. De undersökte min ankel; allt analyserades, även kroppsdelar som jag inte kan prata om (skrattar) för att se hur jag har återhämtat mig från min skada (ett brutet ben under en försäsongsmatch för Leicester i Augusti 2021).”
På andra sidan spektrumet, har Boehly och Clearlake visat en tydligare tendens än det förra ägarskapet att kasta ut spelare på nedåtgående kurvor. Ross Barkleys kontrakt terminerades efter ömsesidigt samtycke då det blev tydligt att ingen klubb var villig att betala för honom, och Real Valladolid fick i stort sett Kenedy gratis. Michy Batshuayis deadlineflytt till Nottingham Forest misslyckades, men spelare och klubb hittade snabbt en ny köpare i turkiska Fenerbahce.
Dagarna av ettårsförlängningar och ändlösa lån är nu förbi - likaså är tiderna där framtiden såldes för att finansiera nuet ett minne blott.
Frestelsen växer alltid under transferfönstrets sista veckor. Paniken kan ta del i ekvationen om resultaten haltar under säsongsinledningen, och sådana krafter drar ofta mer i de största klubbarna med de djupaste fickorna och de högsta ambitionerna.
Boehly var inte på Elland Road för att se Chelsea förödmjukas med tre bollar av Leeds United, men Jorginhos oförmåga att prestera utan N’Golo Kanté mot en hård press gick inte obemärkt hos ägarskapet. Inte heller förbisågs lagets svårighet att omsätta chanser i baljor trots Sterlings tappra försök.
Aubamayang hade varit en samtalspunkt med Barcelona i flera veckor, men alla i Chelsea var inte lika övertygade som Tuchel att han var en smart investering med sin höga lön och 33 års ålder, kombinerat med upprepade frågetecken kring hans professionalism vid tidigare klubbar. Bara efter förlusten mot Southampton kom ägarskapet överens om behovet av Aubameyangs kliniska avslutningsförmåga i ett underpresterande lag.
Det trängande behovet av mittfältsförstärkningar blev också tydligt på Saint Mary's, efter att Chelsea startade utan den avstängde Gallagher, Ruben Loftus-Cheek klev av skadad och Tuchel insisterade att han inte hade någon kvar att spela på det centrala mittfältet, vilket ignorerade Gilmour och Chukwuemeka på avbytarbänken.
Intresset i Frenkie de Jong ska ha avbrutits av nederländarens ovilja att lämna Barcelona. Chelseas bud på Edson Alvarez för 40 miljoner euro kom som en chock, och skulle alltid misslyckas med högsta sannolikhet då Eredivises köpstopp inträffar ett dygn tidigare än det engelska, vilket betydde att holländska klubbar kunde sälja spelare den 1 september, men inte köpa. Källor har berättat för The Athletic att kluibben planerar att återvända till affären i januari, vilket indikerar att Alvarez inte var någon som Chelsea ur desperation plockade ur hatten.
PSV Eindhovens mittfältare Ibrahim Sangaré var ett annat namn som togs upp, men Tuchel var inget fan. Denis Zakaria, tillgänglig och missnöjd bara några månader in på sin sejour i Juventus, var ett pragmatiskt deadlinedags-alternativ som inte krävde något långsiktigt åtagande.
Boehly och Clearlake undvek att svepas med i en storhandel under fönstrets sista dagar. Chelsea insisterar att det slutgiltiga priset för Fofana var 69.5 miljoner pund, en bra bit under världsrekordet för en försvarare, och att de bara värderade Anthony Gordon till 40 miljoner, och inte de rapporterade 60 miljoner punden. Ägarskapet backade också från en affär med RB Leipzigs försvarare Josko Gvardiol till sommaren 2023 då Bundesligakluibben höjde prislappen på kroaten från 70 miljoner euro (60.5 miljoner pund) till 80 miljoner euro (69.2 miljoner pund) och till slut till 90 miljoner euro (77.8 miljoner pund), innan spelaren tilldelades ett nytt kontrakt.
Oavsett, Chelseas agerande under transferfönstrets slutskede - att indikera till Milan att de var redo att bjuda 80 miljoner pund för Leao, deras obestämdhet kring Aubameyang, att buda på Alvarez för sent för att Ajax skulle kunna hitta en ersättare - tyder på att det finns klar förbättringspotential i den besluttagande processen. The Athletic avslöjade att Michael Edwards tackade nej till erbjudandet att bli klubbens nya sportchef tidigare denna sommar, men ju snarare en högkaratig direktör kommer in för att styra över rekryteringen, desto bättre förberedda kommer Boehly och Clearlake vara i januari och framåt.
Boehly och Clearlake har använt sin första tid i klubben till mer än att bara köpa och sälja spelare; de har granskat varje avdelning av klubben. En ny sportchef kommer inte vara den enda värvningen inom de sportsliga, exekutiva och kommersiella operationerna under de kommande dagarna och veckorna, då de försöker bygga en branschledande organisation.
Men det är värvningarna som kommer avgöra hur ägarnas första sommar koms ihåg; det har visat deras ambitiosnivå och höjt förväntningarna på Tuchel. Tyskens jobb är att leverera betydligt bättre prestationer och resultat med laget han har sammansatt, och han kommer bedömas mer på hur han presterar härifrån än med spelargruppen han ärvde när han kom till London.
Det är alldeles för tidigt för att avgöra om Chelsea har spenderat smart, förfärligt eller någonstans däremellan; transferfönster kan bara bedömas på riktigt efter tid och perspektiv till händelsen. Men vad som är tydligt är att Boehly och Clearlakes ambitioner för framtiden på Stamford Bridge är minst lika storslagna som Abramovitjs var 2003.
Källa: The Athletic
