Fulham - Liverpool
1 - 1

Fulham – Liverpool 1–1: Wembley, deja vú

Liverpool är klara för ytterligare en ligacupfinal. Den avgörande semifinalen blev till sist en nagelbitare men bortalaget kunde hålla ut i slutminuterna, och nu väntar en deja vú när laget ställs mot Chelsea på Wembley.

Liverpool gick in i kvällens semifinal mot Fulham med ett övertag på ett mål efter 2–1-segern hemma på Anfield. Kvällens bortalag skulle också inleda bäst och de första fem minuterna såg Fulham riktigt skakiga ut.

Liverpool lyckades dock inte att kapitalisera på den inledande pressen, utan i stället var det Fulham som skulle få matchens första farlighet. Andreas Pereira slog en hörna från höger som hittade fram till en helt omarkerad Joao Palhinha men portugisens volleybredsida stack över Caoimhin Kellehers ribba.

Hemmalaget ryckte upp sig efter de första fem, skakiga, minuterna men då drog Liverpool fram ett ess ur rockärmen. Fulhams högerback, Timothy Castagne, missbedömde Jarell Quansahs långboll och som gubben i lådan dök Luis Díaz in framför belgaren och snodde bollen. Díaz avancerade sedan in i straffområdet och avslutade på såväl Palhinha som Tosin Adarabioyo vilket ställde en tam Bernd Leno i mål och Liverpool tog ett ännu större kliv mot finalen.

Bortalaget fick en boost efter målet och tog över alltmer och mer den kommande kvarten efter målet, men utan att skapa några nämnvärda farligheter. I stället skulle matchen öppna upp sig allt mer och mer och de avslutande 20 minuterna av den första halvleken svängde både fram och tillbaka. Däremot hade båda lagen svårigheter att hitta de riktigt farliga lägena, närmast kom Luis Díaz och Raul Jimenez som båda testade bössorna från längre avstånd.

Liverpool gick därmed in i halvtid med uddamålsledning, och totalt två mål upp på Fulham inför de avgörande 45 minuterna.

Den andra halvleken höll på att inledas på bästa möjliga vis för Liverpool. Det hann inte ens att gå en minut innan Díaz kom framstormande, men för mycket velande ledde till en usel passning och en sumpad möjlighet till att mer eller mindre stänga matchen.

Åtta minuter senare var det i stället läge för båda lagen att förändra matchbilden, där hemmalaget fick första möjligheten. Fulham skickade in ett inlägg mot straffpunkten och efter att Kelleher varit ute och hängt tvätt studsade bollen fram till Pereira som fick öppet mål från en snäv vinkel. Brasilianaren hann däremot inte att anpassa sig till vinkeln och träffade stolpen, vilket i sin tur gav Liverpool en gyllene chans att kontra. Darwin Núñez fångade upp bollen vid mitten av egen planhalva och drev den 40-50 meter innan han, tyvärr, valde att förbise Díaz och i stället släppte den till Harvey Elliott vars skott blev alldeles för tamt och Leno kunde enkelt parera med fötterna.

Efter den hektiska inledningen av den andra halvleken skulle chanskavalkaden mattas av och Liverpool kunde i stället börja fokusera på ledningen. Laget trillade bollen fint och skapade ett par halvchanser med Núñez i förarsätet men dessvärre utan resultat, och när man inte tar vara på chanserna ökar risken markant till att man blir straffad.

För med kvarten kvar skulle Fulham få sin livlina. Släkten är värst brukar man säga, och till viss del stämde det när Harry Wilson bröt sig loss på vänsterkanten och hittade in till en framstormande Issa Diop som kliniskt lårade in kvitteringsmålet och Craven Cottage började drömma.

Framlyfta av publiken tog ett jagande Fulham över matchbilden, och den farligaste chansen kom med tio minuter kvar när Harry Wilson avlossade ett tungt skott som Kelleher elegant fick parera.

Jürgen Klopp har den senaste tiden hyllats för sin matchcoachning och framför allt i offensiv riktning, men i denna match skulle den forne backen få visa att det går att ändra matchbilden även defensivt. Ut gick Cody Gakpo och Ryan Gravenberch och in kom Ibrahima Konaté och Bobby Clark och Liverpool fick en annan balans i laget.

Till sist lyckades Liverpool rida ut stormen som uppkom den sista kvarten och det oavgjorda resultatet i huvudstaden innebär att det blir en ny resa till London om ett par veckor. Närmare bestämt Wembley, deja vú. En ny final, och en ny ligacupfinal, väntar mot Chelsea den 25 februari och chans till årets första (?) titel. Vågar vi hoppas på en deja vú i dubbelbemärkelse?