Tottenham - Fulham 1-0 (1-0)

Ett offsidemål signerat Jermain Defoe avgjorde måndagskvällens Londonderby på White Hart Lane. Fulham stod upp bra hela matchen och borde ha fått med sig en poäng hem till Craven Cottage.

Matchens enda mål föll redan efter sju minuter. Ledley King slog en långboll från egen planhalva mot två offsidestående Tottenhamspelare. Carlos Bocanegra i Fulhamförsvaret missbedömde bollbanan och kunde inte nicka bort bollen som istället nådde en framrusande Jermain Defoe. Här trodde nog de flesta att domaren Alan Wiley skulle blåsa av för offside men den assisterande domaren vinkade inte av den engelske landslagsmannen. Istället tilläts han helt ren avancera in i Fulhams straffområde innan han enkelt placerade bollen till höger om Tony Warner. Att säga att det var dåligt av Warner att släppa in den bollen är kanske att ta i för mycket men hans agerande vid utrusningen var tveksam. Han påbörjade en klassisk utrusning mot den framrusande Defoe men ungefär halvvägs ut i straffområdet stannade han upp för att sedan få för sig att rusa fram igen. Detta beslut gjorde att han knappt täckte någon vinkel alls i målet och Defoe hade inga problem att placera bollen i mål. I övrigt skötte sig Warner en en gång mycket bra i Fulhammålet. Jag hoppas och tror att han är här för att stanna.

Chris Coleman hade tagit ut samma startelva som förra helgen förlorade med 2-1 hemma mot West Ham. De två enda frågetecknen i Fulhams startelvor just nu är vilka som ska spela i mittförsvaret och vem som ska kampera ihop med Brian McBride på topp. Mittfältet känns givet och ytterbackarna lär inte bli petade så länge de svarar för någorlunda stabila insatser. Moritz Volz var igår en av planens bästa spelare, fortsätter han spela bra borde en landslagsplats till hemma-VM nästa år inte vara vara omöjlig för tysken. Något spel i VM blir det dock inte för kanadensaren Tomasz Radzinski. Han är visserligen given i landslaget med kanadensarna är redan utslagna ur VM-kvalet. Frågan är hur länge Radzinski behåller sin plats i Fulhams startelva. Han har ännu inte nätat i årets upplaga av Premier League och igår brände han matchens bästa chans.

Spelmässigt var Tottenham och Fulham likvärdiga igår, fina kombinationer blandades med mindre genomtänkta passningar. Matchen växlade i kvalitet hela tiden och gjorde dess utgång oviss. Båda lagen hade sina chanser men det var Tottenham som såg vassast ut i den sista tredjedelen. Mido och Aaron Lennon drog upp många snabba kontringar och Fulhamspelarna sprang sig trötta när de jagade en och en. När bollen väl nådde in i straffområdet stod dock oftast Zat Knight rätt placerad och han nickade bort ett antal bollar igår. Fulham saknade, trots en viss oskärpa i den sista tredjedelen, inte chanser. Efter 20 minuters spel satte Martin Jol hjärtat i halsgropen när Claus Jensen prickade ribban. Chansen kom till efter växelspel mellan Jensen och Steed Malbranque och Paul Robinson i Tottenhams mål hade ingen chans att nå Jensens fina skott. Oturen grinar dock Fulham i ansiktet just nu, bollen touchade ribbans översida och studsade över till en inspark. Efter den chansen skapade inte Fulham några hetare målchanser. Istället var det Warner som fick freda Fulhams mål.

De första tio minuterna av den andra halvleken skulle visa sig vara matchavgörande. Fulham hade två bra chanser att kvittera men lyckades som ni kanske förstår inte. Först var det Steed Malbranque som provade lyckan med ett direktskott fem meter utanför straffområdet men hans pressade vristskott gick metern över Robinsons ribba. Den bästa kvitteringschansen hade ändå Radzinski som fick bollen serverad av Niclas Jensen. Bollen nådde en fri Radzinski i höjd med straffpunkten och en anfallare med självförtroende hade enkelt förpassat bollen i mål men självförtroende är något som Radzinski saknar just nu. Istället för att sopa till bollen ordentligt sträckte han bara fram en tå. Mål hade det blivit om Radzinski hade lobbat bollen över Robinson alternativt tryckt in den till höger eller vänster om den engelske landslagsmålvakten. Nu for bollen istället rakt på Robinson som lättad kunde konstatera att hans nolla stod sig. Returen nådde i och för sig Claus Jensen men dansken sjabblade bort chansen med en misslyckad bollmottagning.

Fulham hade sedan inte några egentliga kvitteringschanser. Man hade en del boll men allt som oftast valde man det svåraste alternativet och gjorde som Jensen i början av halvleken, sjabblade bort bollen. Laget kunde ha reducerats till tio man när Papa Bouba Diop med dryga timmen spelad satte dobbarna i vaden på Paul Stalteri. Enligt mig ett solklart rött kort men den gången hade vi för en gångs skull lite tur. Tottenham stack upp i snabba kontringar men Fulhamförsvaret och Warner i målet höll stånd. Trots Fulhams oförmåga framåt väntade Coleman ända fram till den 75:e minuten innan han gjorde sitt första byte. Brian McBride klev av till förmån för Collins John men den Liberiafödde holländaren lyckades inte åstadkomma speciellt mycket. Jag, och många med mig, tycker att det är dags att ge John chansen från start. Radzinski har inget i startelvan att göra just nu samtidigt som John och Heidar Helguson väntar på chansen att spela in sig i startelvan. Coleman brukar ju säga att den som spelar bra inte mister sin plats i startelvan men det borde också betyda att den som spelar dåligt mister sin plats. Så, mr. Coleman, bort med Radzinski.

Fulham förlorade ännu en match där man var minst lika bra som motståndarna. Om detta fenomen håller i sig kan laget redan nu rikta in sig på en långdragen bottenstrid. Fem poäng på sju matcher är inte godkänt och någon stor poängskörd är inte att vänta i de kommande matcherna heller eller vad sägs om de tre närmaste matcherna; Manchester United, Charlton och Liverpool. I september blev det blott en poäng, hur många blir det i oktober?

0 kommentarer