Nashville - Chicago1 - 4
Fulham - Chelsea 1-0 (1-0)
Fulham tog sin första seger över Chelsea sedan 1979. Glädjescenerna efter matchen visste inga gränser när supportrarna firade den lika sköna som oväntade segern. Luis Boa Morte svarade för matchens enda mål när han i den första halvleken placerade in bollen bakom Petr Cech.
Fulham hade fyra raka förluster inför eftermiddagens match mot Chelsea. Som alltid hoppades man inför matchen på seger, optimist som man är, men den kändes långt borta när Chris Coleman valde att starta matchen med Zat Knight och Ian Pearce som mittlås. Samma herrar som styrde backlinjen i 5-1-förlusten mot Liverpool i veckan. Till förvåning, en förvåning som borde ha varit allas, svarade Knight och Pearce idag för en riktigt bra insats.
En riktigt bra insats svarade förvisso hela Fulham för, annars hade en seger över Chelsea inte blivit realitet, men att Knight och Pearce var så bra som dom var är lika skönt som överraskande. Tony Warner petades till förmån för mannen som för mig går enligt epitetet "gammelgubben", nämligen Mark Crossley. Wayne Bridge fick inte spela mot klubben han är utlånad från, något som ledde till att Moritz Volz klev tillbaka in i startelvan samtidigt som Liam Rosenior flyttades över till vänsterkanten. Mittfältet såg inga förändringar mot matchen mot Liverpool medans anfallet innehöll en sådan. Tomasz Radzinski klev åt sidan till förmån för Brian McBride.
Fulham visade direkt i matchinledningen att man skulle bli att räkna med den här dagen. Kortpassningsspelet fungerade bra och spelarna såg riktigt tända ut. Efter ett fint växelspel mellan Steed Malbranque och Moritz Volz kapades Volz strax innanför straffområdet av Chelseas mittbacksklippa John Terry. Volz såg att han var på väg att bli kapad av Terrys utsträckta ben och hoppade därför upp ett par centimeter upp för att undgå en eventuell skada. Volz föll ändå till marken och att det inte blev straff i den situationen är näst intill otroligt. Terry hade ingen chans på bollen och gick bara på spelaren.
Båda lagen försökte spela en underhållande fotboll och det var Fulham som lyckades bäst. Chelsea radade upp hörnor, antalet i matchen blev 16-0 (!) i Chelseas favör, men Fulhamförsvaret stod upp bra mot dessa. Ett par chanser blev det efter hörnor, Luis Boa Morte nickade bland annat bort en boll på mållinjen, men Fulham hade bra kontroll på hörnstarka Chelsea.
I den 17:e matchminuten föll så målet som kom att bli avgörande. Luis Boa Morte hittade Steed Malbranque i mitten som sökte skott men såg sig blockerad av Chelseaförsvaret. Malbranque fick ändå bollen framåt och efter lite flipper nådde bollen Boa Morte som vid bortre stolpen placerade in bollen. Vild glädje utbröt på Craven Cottage. Redan nu började Chelseaspelarna se aningen förbannade och uppgivna ut.
Jose Mourinho såg bristerna i Chelseas anfallsspel och gjorde redan i den 26:e matchminuten ett dubbelbyte. Joe Cole och Shaun Wright-Phillips ut, Didier Drogba och Damien Duff in. Cole och Wright-Phillips hade, till deras stora frustration, neutraliserats av Volz och Rosenior i Fulhamförsvaret.
I mitten av den första halvleken frispelades Collins John. Holländaren hade fyra alternativ varav tre hade lett till mål, John valde det fjärde. Istället för att runda Cech, lobba bollen över honom eller placera bollen till höger gick han på kraft. Cech fick bollen rakt på sig och Chelseaspelarna såg aningen lättade ut. Chelseas bästa chans i den första halvleken kom efter att Damien Duff sprungit till sig yta utanför Fulham straffområde. Irländaren gick på skott, ett skott som Mark Crossley var bra med på och lyckades styra åt sidan. Kalabalik uppstod dock innan Fulham slutligen fick bort bollen.
Jose Mourinho överraskade när han i halvtid bytte ut Robert Huth mot Ricardo Carvalho. Chelseas försvar hade inte sett speciellt dåligt ut men Mourinho trodde att bytet skulle ge effekt, det gjorde det inte. Chelsea hade förvisso en boll i nät i den andra halvleken men det målet dömdes korrekt bort för hands. Didier Drogba boxade med sig bollen och rullade in bollen i öppet mål då Mark Crossley helt oförståeligt var ute och sprang flera meter utanför straffområdet. Domaren Mike Dean blåste först för mål men efter samtal med den assisterande domaren dömdes målet bort. Osäkert om någon av domarna såg vad som hände men huvudsaken är att beslutet blev rätt.
Fulhams bästa chans i den andra halvleken kom på en frispark. Mark Pembridge sköt bollen till vänster om Chelseamuren innan den touchade utsidan av stolpen. Även Chelsea hade ett bra frisparksläge men bollen sparkades över. Chelsea ägde bollen den sista halvtimmen av matchen men lyckades inte skapa några farligare chanser. I stort sett hela tiden sparkade man långbollar som rann ner till Crossley i Fulhammålet. Crossley blev något av en matchvinnare när han minuterna innan slutet svarade för en imponerande räddning.
Chelseas hörnman nummer ett, John Terry fick efter en hörna på en välplacerad nick. Crossley lyckades på något akrobatiskt sätt tippa bollen över ribban. En härlig bild att se. En annan bild, som var talande för matchen, var den när Zat Knight i sedvanligt manér klantade till det. Den reslige mittbacken skulle dämpa en boll i straffområdet men misslyckades helt. Bollen föll till Frank Lampard men den engelske landslagsmannen hade ställt in siktet fel för dagen och bombade, från en position runt straffpunken, bollen flera meter över målet.
Den andra halvleken hade fyra övertidsminuter, en tid som Fulham försökte fördriva. Inbytte Heidar Helguson låste tillsammans med Brian McBride effektivt fast bollen på Chelseas planhalva och det var efter en situation med de båda inblandade som matchens största gruff uppstod. William Gallas hoppade med dobbarna rakt in i en liggande Helguson. När tumultet var över fick Gallas en grov utvisning och Claude Makelele ett gult kort. Gallas skämde ut sig när han lämnade planen. Gåendes mot spelargången visade han med tummen att Chelsea ligger högt upp i tabellen och Fulham långt ner. Fulhamsupportrarna tog det hela med en klackspark och hejade i princip Gallas av planen.
När Mike Dean blåste av matchen kunde Fulhamsupportrarna pusta ut. Hjärtinfarkten som var på väg den sista halvtimmen blev inte av. Istället utbröt glädjetårar och ett vilt firande. Flera Fulhamsupportrar blev så glada att de stormade planen. Tristare var att ett par supportrar som var mindre glada gjorde detsamma. Ett par blåklädda supportrar på planen försökte i besvikelse starta bråk. Tråkiga scener som man hade hoppats slippa. Glädje i all ära men slagsmål, nej tack!
En stor eloge till hela Fulham! Alla spelare gav sitt allt och bidrog till den minst sagt sköna segern. Ett nytt ordspråk i stil med ”När Zat Knight spelar bra slår Fulham Chelsea” borde kunna fastställas. Fulham har tidigare visat att man kan störa stora lag men idag slog det så väl ut att det blev tre poäng.
Rapporterna säger att scenerna i kvarteren runt Craven Cottage är karnevalslika. Glädjen är stor och det är inte så svårt att förstå. Efter fyra raka förluster och en allmänt svag säsong kom den så efterlängtade segern över Chelsea. Den 19:e mars 2006 blir en dag att minnas men förhoppningsvis dröjer det inte allt för länge tills nästa seger över Chelsea.
Bring out the champagne!
--
Mål:
Luis Boa Morte 17'
Varningar:
Robert Huth 29'
Michael Brown 53'
Ricardo Carvalho 57'
Didier Drogba 60'
Claude Makelele 94'
Utvisningar:
William Gallas 94' - grov utvisning
