Inför: Blackburn - Fulham
Efter två raka förluster kom så den magiska segern mot Arsenal och nu tar vi Blackburn av bara farten?
Nej, riktigt så enkelt kommer det väl inte bli och det finns en risk för att vissa av spelarna i laget fortfarande svävar på små rosa moln. Personligen tror jag inte det är någon större risk då Coleman brukar betona hur man hela tiden fokuserar på nästa match efter ett resultat som mot Arsenal samtidigt som vi har en hel del minst sagt rutinerade spelare såsom Luis Boa Morte, Brian McBride, Philipe Christanval och Anti Niemi som kan hålla kvar de yngre spelarna på jorden.
Just Philipe Christanval kanske inte är med imorgon, då Ian Pearce är tillbaka efter avstängning. Så som den rutinerade fransmannen spelade mot Arsenal borde han inte petas, men har man bara spelat en reservlagsmatch på två månader är det måhända riskabelt att låta honom spela två a-lagsmatcher på fyra dagar, något Coleman själv påpekat.
Förutom Christanval bör backlinjen se ut som mot Arsenal. Franck Queudrue väntas vara borta i över en månad så Liam Rosenior lär fortsätta vikariera som vänsterback.
Mittfältet bör också se ut som det gjorde mot Arsenal, om Tomasz Radzinski repat sig från alla smällar han fick från den matchen. Det började med att kanadensaren flög in i reklamskyltarna med ansiktet före efter sitt 2-0 mål, sen fick han tre kraftiga tacklingar som alla renderade i gula kort åt olika Arsenal-spelare.
Om Radz inte är fit for fight kommer Wayne Routledge ersätta honom på högerkanten.
Motståndet står somsagt Blackburn Rovers för. Laget har gått bra i UEFA-cupen men i ligan har det gått sämre. Mark Hughes gubbar parkerar på en 16e plats och har endast vunnit tre matcher den här säsongen. Två hemma på Ewood Park och en borta mot Middlesbrough.
Francis Jeffers, Zurab Khizanishvili (skadade) och Tugay (avstängd) är indisponibla medans Lucas Neill, som ryktas vara påväg till Liverpool, är redo för spel igen.
Tillsist lite kuriosa. Blackburn Rovers är som bekant det enda laget som vunnit Premier League förutom Arsenal, Manchester United och Chelsea. Året var 1995 och i backlinjen stod ingen mindre än vår egen Ian Pearce.
Come on you Lillywhites!
