Inte 5-1 igen - Please!
Då var det dags igen, Man ”Fu**ing” United på bortaplan, eller som media hellre väljer att kalla Old Trafford - ”Drömmarnas Teater”. Ett namn helt i enlighet med Man Us strategiska public relations avdelnings önskemål.
Minns ni för ganska precis 15 månader sedan? Det var senaste gången vi besökte Old Trafford, då gick det inte så rackarns bra om man säger så. Efter bara 20 minuter så var matchen tvärkörd och United hade fått hål på Antti Niemi fyra gånger, inte kändes det bättre av att det var Luis Saha som inledde målskyttet samt att tvåan kom genom att Ian Pearce ville komma med i målprotokollet och gjorde självmål. De andra målen gjordes av Rooney (som även fastställde slutresultatet till 5-1 i den andra halvleken) och Ronaldo. Vårt tröstmål kom i slutet av den första halvleken och gjordes tacknämligt av Rio Ferdinand (således var det enda målet i denna målrika match från en Fulhamfot ett självmål). Matchen på Old Trafford var den värsta säsongsinledning jag upplevt med Fulham och var inte helt enkel att acceptera. Nog för att man inte räknar med några poäng när man, som supporter, ställs mot Man U på bortaplan, men att förlora så stort på det förnedrande sättet var väl magstarkt.
Förra säsongen inleddes alltså på sämsta tänkbara sätt och var början på slutet för Chris Coleman i klubben. Några månader senare fick han lämna posten som manager och ersattes av Lawrie Sanchez som fick leva med epitetet "caretaker" tills sommaren kom och Fayed ansåg att "the great escape" var tillräckligt grejt för att erbjuda jobbet på permanent basis. Så snart Sanchez lämnat det Nord Irländska landslaget så fick han en, relativt, stor hög men pengar av Farbror Fayed att förstärka truppen och sätta sin prägel på den. Hur denna "spending spree" tog sig uttryck är värt sin egen krönika vid tillfälle men låt oss bara konstatera att femton 15(!) nya spelare tillkommit sedan Sanchez tog över laget. Inte nog med det hela arton 18(!) spelare lämnade truppen, inkluderat de som lånats ut, sålts eller återvänt till efter att ha varit på lån hos oss.
Skillnader i lagen
Baserat på hur Sanchez har formerat laget hittills i år så kan vi konstatera att endast en enda spelare från förra årets överhalning lär springa ut på gräsmattan i Manchester i morgonkväll. Jag säger det igen, en enda spelare, Antti Niemi är kvar i den startelva som vi matchade i förra årets säsongspremiär. Räknar vi in förra årets bänk så finns det chans att Bocanegra finns med även i år på bänken. Förra året fick han inte komma in, lär ju inte vara få göra det i år heller om vi är försonade från skador.
Man U lär ställa upp med 8 spelare som även startade förra årets match, och de tre som troligen tillkommer heter Carrick/Hargreaves, Vidic och Nani. Lite skillnad på de namnen och de tio nya spelare som vi slänger in.
Vår chans
Den chans jag som supporter brukar hoppas på i matcher som denna är att vi kan matcha motståndarens klass med en helvetes djävla inställning. Denna gång vågar jag inte ens hoppas på detta. Man U har en "point to prove" efter att ha gått på pumpen senast mot Bolton – av alla lag. Inte nog med att man förlorade mot ett av seriens sämsta lag i senaste omgången, huvudkonkurrenterna Liverpool, Chelsea och framförallt Arsenal går som tåget så man kan väl bara anta att gamle Rednose Ferguson inte vill lösa andraklass biljett när tåget snart går.
Nej, jag tror att uppdraget för våra killar i morgon ligger i att hålla siffrorna nere. Ett uppdrag som Sanchez självfallet inte kan förmedla till sina spelare utan det är mig som supporter förunnat att vara så krass. Som före detta tränare själv är jag inte avundsjuk på Sanchez i morgon, jag är i och för sig väldigt avundsjuk på utmaningen och upplevelsen men som om inte det tuffa motståndet vore nog så är det ju krasst så att Sanchez anställning snart börjar hänga löst. Tror dock inte att Manchester United är en match där Fayed räknar med seger så ett par matcher till lär Sanchez få innan bilan eventuellt faller.
Denna text ska inte ses som en "inför" utan mer som en fristående krönika med syfte att låta undertecknad få terapiskriva av sig i sin nervositet. Jonas eller Erik återkommer med en riktig "inför" i vanlig ordning.
