Gollum, Bennett och Sanchez – Fulham FC 3-0
Grattis FA, och Domarkåren! Nu får ni kanske ur oss ur premier league!
Är så förbannad att jag inte vet vart jag ska börja. Ett av skälen (förutom tidsbrist) till att jag inte har skrivit någon match rapport på väldigt många månader är det enkla faktum att jag blir såruggit förbannad och besviken när jag tvingas genomlida matcher som denna.
1:a Halvlek.
Fulham börjar den första halvleken som om vi vore hemma på CC och vaskar fram en resultatlös hörna efter 28 sekunder. Och direkt svänger matchen. Efter 3.30 så har vi 2-2 i hörnor.
Sanchez hade betonat att han ville se ett lag med tiger hjärta och ”fighting spirit” idag då han inte var helt nöjd med inställningen senast mot Man U. Det såg ut som om spelarna lyssnat till hans önskemål och spelade för varandra och tog jobbet utan boll. Sett över halvleken så var bollinnehavet ganska jämt fördelat och likaså chanserna. Nåja, inget av lagen hade väl sådär fantastiska chanser i ärlighetens namn.
Sett över de första 45 minuterna så anser jag med mina partiska ögon att vi var snäppet mindre dåligt än Everton.
2:a Halvlek
Knappt han halvleken starta innan säsongens tema skulle visa sig igen. Än en gång klarar inte domarna sitt jobb och efter en något tilltrasslad situation så kan Yakubu slå in 1 på en retur från Niemi.
I och med detta felaktiga och slarviga baklängesmål så kom självförtroendedjävulen tillbaka till alla spelare utom Niemi och Omozusi. Övriga såg ut som om de var på väg hem till sin elaka pappa efter att mobbarna stulit deras lunchpengar. NERVÖST var ordet sa bull!
Det är i lägen som detta som en stark manager lyckas att stärka sin grupp mentalt från sin position på linjen och det kan vi väl bara konstatera att Lawrie inte hade styrka eller kunnande att göra.
Trots att bollinnehavet var nästan 50-50 så var det Everton som skapade chanserna och spelade runt oss efter behov.
Yakubu gjorde inte bara det första målet för kvällen utan även nummer två och tre. Jag orkar inte gå in på vems fel varje mål var, men kan i alla fall konstatera att jag blir förvånad om inte försvaret får nöta fasta situationer på nästa träning.
Syndabocken till denna förlust är återigen Lawrie Sanchez, vi är med (och till och med det bättre laget) till paus och sen rasar det igen.
Jag flaggade redan innan att jag lovade att ens kommentera matchen att jag förmodligen skulle vara onykter. Nu är så fallet och jag orkar inte älta mer. Jag lovar att mer kommer i bloggen när jag landat men just nu är jag bara så förbannad över att vi lever i en säsong fylld av felaktiga beslut och generell otur!