Lagbanner
Krönika: Du är Pappa, jag är Mamma

Krönika: Du är Pappa, jag är Mamma

14 spelare in, 28 spelare släppta, mycket har hänt, och nu står vi här med en igenslagen transferruta och undrar vad som kommer hända nu. Ännu en gång. Och Fulham är bara en liten mutter från en gammal sattelit som svävar runt i rymden - den stora, okontrollerbara rymden.

Man får ofta höra att klubbar är en enda stor familj. En pensionerad Antti Niemi sa det nyss om Fulham. Att alla drar åt samma håll och detta beror på den lilla storleken och den gemytliga stämningen som genomsyrar hela området, från stugan bredvid Putney End till The Golden Lion och upp och bort mot tågen som tar en in mot alla turistobjekt i inre London.

I ingressen kunde ni läsa att de totalt rört sig om 42 spelare in och ut i Fulham inför den här säsongen. Det är väldigt många spelare. Lägger man då ihop förra säsongens transferomsättning bara innan säsongen, då Lawrie Sanchez tog över och ledde klubben i fördärvet så har vi hela 76 spelare in och ut på två säsonger. Vi har även ytterligare ett par spelare att räkna in som Roy Hodgson hämtade in i samband med hans ankomst efter att Sanchez fått sparken.

Därför är det helt makalöst hur Fulham, om nu Antti inte snackar skit, fortfarande kan vara en mysig liten familjär klubb där alla känner alla. Jag vill inte tro att Niemi snackar skit. Men let's face it, det är ett lag fyllt med legoknektar som vi Fulhamsupportrar numera lägger våra ögon och öron på varje lördag. Vi är givetvis inte ensamma om det. Det flyger spelare hit och dit och ändå hävdar man att villkoren och reglerna inom fotbollen är bättre nu än vad det var förr. Men är det verkligen så?

Gråt – och du får som du vill
Dimitar Berbatov gör sig omöjlig i Spurs, säljs. Robinho gråter, säljs. Araber köper Manchester City och vill köpa Cristiano Ronaldo för 1,5 miljarder. Det råder total anarki i fotbollens lilla värld, där alla gör som de själva vill för att det är de som bestämmer - om än bara för en liten stund. Och bestämmer de inte så fixar de så att de bestämmer. Med till exempelvis tårar. Det kan vara allt från att Fulham lånar ut hälften av de spelare man värvat inför förra säsongen till att spelare värvas bara för att sponsorerna för ett lag råkar komma från landet som spelaren i fråga kommer ifrån. Familjen finns inte, och finns den så slutar det med att det kommer en annan familj och säger "Välkommen till vår familj, du passar bättre in här", och vips, så är spelaren borta.

Det som gör det ännu värre är att ovan på detta sitter män med en fet illusion om att de har ordning på saker och ting. Som tror dem kontrollerar allt, från ordförande till bollkallar. Det är bara skitsnack. Allt har ett pris. Regler bortses och bryts och det händer inte så mycket när detta sker. Manchester United anklagas för regelbrott i samband med värvningen av Berbatov. En grov gissning: Det kommer inte hända ett piss. Ingen kan kontrolleras när det är så mycket pengar som är i rörelse. Inte inne i fotbollsbubblan i alla fall.

Det är Du som är i kontroll
Nej, det enda man vet med all säkerhet är att familjen finns på läktaren. Det är Vi som skapar familjen som spelarna sen pratar så vitt och brett om. Eldsjälar finns, misstro mig inte, men dem släcks en efter en. Det enda som inte försvinner är glöden från en fotbollssupporters hjärta. Från en fotbollsupporters själ. Den är intakt och går inte att förhandla om. Detta bortses ofta, om inte alltid, av de som "kontrollerar". Priser höjs, folk pissas på, spelare kastas fram och tillbaka, slår sig för klubblagets märke och flyttar till en större klubb med fetare checkhäfte dagen efter. Det folk ofta verkar glömma, även Vi, är att utan supportrar, så skulle pengarna försvinna. Det är konsumenterna, Vi, som gör att fotbollen lever. Utan oss är Dem ingenting.

Det är vi som föder familjen alla pratar om. Vi är Pappor och Mammor. Det är vi som älskar ohämmat och ammar alla dem som behandlar oss som skit. Så nästa gång du köper en tröja med det lag du älskar, så kan du föreställa dig hur Sepp Blatter ligger i ditt knä och du matar honom med barnmat. För det är precis det du gör. Det är nämligen Du som är i kontroll.

Erik Kruse2008-09-04 15:13:00
Author

Fler artiklar om Fulham