FFC - Spurs 0-2
Vånda, Oro, Ångest, Misströstan…Vad är det som händer, i och med den sjätte raka ligaförlusten i rad så ser vi en situation som inte har upplevts i klubben sedan i April 1986.
Alla mina bekanta som är fotbollsintresserade är enade, Fulham är för bra för att åka ur, men frågan är – ÄR VI?
I matchen i Söndags mötte vi ett omotiverat, nervöst och ganska oskarpt Tottenham, borde varit ett bra tillfälle att bryta förlustraden. I stället förlorar vi hemma med 0-2 och inte med den största enögdhet i världen kan jag säga att det var orättvist. Tottenham hade ingen vidare bra dag, men FFC visade sig ha nått ”all time low”, inte spelmässigt kanske, men den sista droppen självförtroende tycks vara slut. Enkla passningar verkar nu vara snudd på kärnfysik, tveksamma brytningar skapar farliga situationer där man dels lämnar blottor bakåt, än värre är att man riskerar skada motståndare med sin oaktsamhet.
Matchen som sådan är inte mycket att orda om, två lag med dåligt självförtroende efter varsin mardrömslik rad av förluster i en match som var mer krigande än skönspel. Det ska väl tillstås att det inte var någon ful match, men slarvig och hafsig från båda lag. Tottenhams båda mål faller i mina ögon under kategorin skitmål, det ena via mur (och/eller Sheringhams panna) som ställer EvdS totalt, det andra en extrem bjudning av vårt försvar, oförlåtligt. Trots detta vill jag påpeka att, som Spurs sidan här på Svenska Fans skrev att 2-2 hade varit mer rättvist, det håller jag inte med om. Med undantag av vissa spelare tyckte jag att vi var det sämre laget även om vi hade flera bra chanser. Bäst på plan var definitivt Spurs backlinje, bäst i Fulham var utan tvivel Sean Davis – Welcome back!
För att knyta an till inledningen, ingen i denna trupp har stött på några större motgångar under sin tid i Fulham. Den fight som utspelat ig varje säsong har handlat om att gå upp en division, någon bottenstrid har det aldrig varit tal om. Likaså gäller detta scenario vårat tränarpar. Vad ska vi då göra?? En annan faktor som krånglar till situationen är att vi gör vår bästa cup insats på 27 år, och i detta nu tror jag att det skapar mer problem än positiva saker. Visst, jag vill som alla andra se oss i final där vi slår ut Arsenal, MEN inte på bekostnad av vår Premier Legaue status.
Rent teoretiskt så kan vi åka ur i år men också spela i Europa nästa säsong. Om vi slår ut Chelsea och möter Arsenal i final. Detta är ju ett hemskt scenario, men det är likafullt en reallitet under avslutningen av säsongen 2001/2002.
Precis som Tigana anser jag att fotboll ska spelas, inte sparkas (varken på boll eller motståndare), men just nu känns det som att vi i alla fall måste släppa kortpassningsspelet ett tag och spela rakare och tråkigare 4-4-2. Problemet vi har är att vi har mer teknik än kraft i truppen, plus att jag tror att våra spelares grundidé om hur fotboll ska spelas liknar den Tig förespråkar. Tigana ska ha credit för sitt uttalande på presskonferensen i Söndagskväll -”Detta är fotboll, inte rugby, jag kommer aldrig instruera en spelare att sparka på sin motståndare”.
Nu börjar det bli kritiskt om vi ska hänga kvar med lite marginal, detta för samma lag som var med och nosade på Europa platserna för 5-6 veckor sedan (även om det kanske inte skulle varit så realistiskt!). Det är i dagsläget 21 poäng kvar att spela för, av dessa 21 tror jag att vi måste minst knipa 7 för att stanna kvar i Premier Legaue. Matcherna som kvarstår för os denna säsong är:
30-Mar-02 Southampton (B)
01-Apr-02 West Ham United (H)
08-Apr-02 Newcastle United (B) (Visas på Sky Sports)
14-Apr-02 FA-Cup Semifinal Chelsea (Villa Park) (Visas på Sky Sports PPV)
20-Apr-02 Leeds United (B)
23-Apr-02 Bolton (H)
27-Apr-02 Leicester City (H)
11-May-02 Blackburn Rovers (B)
Notera att vid en eventuell vinst mot Chelsea så tillkommer FA-Cup Finalen den 4 Maj.
Nu är det bara att knyta näven i fickan, fälla ner huvudet och dra på sig krigaransiktet!
Keep the faith – FFC