Fulham - Charlton 1-0
I en ganska trist tillställning på Loftus Road i eftermiddags bärgade Fulham 3 poäng mot Charlton.
Innan matchen pratades det om vilket lags fina facit som skulle ryka, det blev Charltons. Innan dagens match var Fulham obesegrade på hemmaplan och Charlton var det på bortaplan, kanske hade det varit mest rättvist om den sviten varit obruten även efter matchen. Men som så ofta förr visade det sig att ett lag i medgång vinner matcher även när de inte spelar bra, synd bara att det inte varit så på bortaplan mot Everton och WBA.
Fulham startade matchen i ett rasande tempo och var tidigt påväg att ta ledningen, både en och två gånger, men först blev det stolpe ut från Marlet och minuten senare avlossade Boa Morte ett skott tätt över. Efter den tidiga svart-vita anstormningen så hade Charlton flera bra lägen att ta ledningen, men slarv vid sista bollkontakten gjorde att det alltjämt var 0-0. Då båda lagen haft sina stora chanser så sänktes tempot och man tycktes känna på varandra och hitta svagheter hos motståndarna. Just när publiken börjat misströsta så slog han till – Facundo Sava! På returen på ett skott från Steed som Kiely i Charlton målet släppte rakt ut i boxen slog han in 1-0. Bara sekunder innan detta hände så var Charlton ytterst nära att få ett liknande slump mål på andra sidan planen.
Det man talade om i London efter matchen var kanske inte spelet, segern eller att vi ligger på femteplats i ligan utan Savas målgest. Direkt efter målet så sliter vår argentinske striker upp en mask ur strumpan som han trär över ansiktet och springer runt som en dålig imitation av Zorro. Detta har tydligen sitt ursprung i att han brukade ta på sig en varg-mask efter han gjort mål hemma i Argentina där han är känd under smeknamnet ”Wolfie”.
Innan det var dags för the i paus så var det nära att Charlton fick samma chans som gavs till Everton förra helgen. Edwin rensar rakt ut till en Charltonspelare som frispelar Jason Euell. Istället för att avsluta själv, där det bör ha varit ett givet mål så slår Euell tillbaka bollen till sin lagkamrat och chansen går till intet.
Andra halvleken har redan fallit i glömska och det finns bara en anledning till att någon kan komma att minnas den; bråket som bröt ut i 62:a minuten då Charltons Richard Rufus sopar till Edwin med armbågen. Detta väckte en våldsam ilska hos Zat Knight och Sean Davis. Dessa två, Rufus, Euell och Chris Powell spenderade en stund att med att brösta upp sig mot varandra men det hela var över ganska snabbt med ett gult kort till Rufus som enda åtgärd från domaren.
Innan matchen var över skulle i alla fall Charlton vaska fram två riktigt heta chanser där Bartlett var den som avslutade vid båda tillfällena. Först avlossade han ett distinkt skott i ribban och följde upp minuten senare med en nick som tvingade Edwin till en mycket kvalificerad räddning. Vår lille Japan hade matchens sista chans men fick se sitt avslut räddat av Kiely. Känslorna var heta matchen igenom och Rufus Brevett och Jason Euell var inte nöjda förrän de inkasserat varsitt gult kort. Känns inte vidare nödvändigt.
Skador och idogt matchande tvingade Tigana till lite ändringar i startelvan, men ingenting som inte är logiskt, däremot kändes bytet mellan Sean Davis och Wome lite underligt. Att ta ut en central defensiv mittfältare mot en offensiv vänsterback är ett annorlunda grepp, men det gick ju vägen denna gång. Vore dock kul att veta hur Tig resonerade i denna situation då Davis enligt alla rapporter inte var skadad.
Nu får laget en välförtjänt viloperiod under det internationella uppehållet då vi också får hålla tummarna för att Saha, Finnan och Goma alla hinner bli friska.
Än en gång; det känns väldigt bra att vi kan vinna matcher när vi spelar dåligt! En annan sak som känns riktigt bra är att vi ligger före Man Utd och Chelsea (som har en match mer spelad) en bit in på säsongen. Great Stuff!
COYSW