Fulham - Aston Villa 2-1
Drömmål av Harley gjorde Fulham till vinnare igen.
Det var Villa som började bäst, efter bara fyra minuter satte Gareth Barry 0-1. Darius Vassel fick en långboll, Harley missade lite i defensiven och Vassel kunde passa Dion Dublin. Dublin passade lite lätt i sidled till Barry som enkelt drog Finnan och satte säker 0-1. Finn gick på dragningen för lätt, juniormässigt… men å andra sidan, varför ska en ytterback ta markering så oerhört centralt och framför allt djupt?
Knappt tio minuter efter Barry fullträff så fick vi straff, Joey Gudjohnsson gjorde sig skyldig till en straff, det ansåg domare Steve Dunn. Joey ska ha ruffat på Boa Morte som fördomsfullt alltid ”faller lätt”. Ögonvittnen talar om att straffen var tveksam, hoppas kunna få se bilder på det hela. Steed lade upp bollen på punkten och bredsidade in 1-1, samma hörn som vanligt. Steed gick efter straffmålet fram och hämtade bollen och joggade lätt till mittlinjen. Detta var fransosen femte mål på tre matcher.
Efter målet fick vi tillbaka lite spirit, Boa Morte hade lekstuga med junioren Rob Edwards som var högerback i bortalaget. Stackar sate, grymt bortgjort menar flera rapportörer. Det såg bra ut och med Boa Morte i spetsen skapade vi några chanser.
I den 37: e minuten får Djetou bollen efter att Villa rensat, vi ser väl ut att försöka bygga upp en helt vanligt anfall, Djetou lägger upp bollen till vänster så att Harley skulle kunna måtta en långboll, eller nåt. Men Jon drar på ett riktigt hästskott från 35 meter och bollen seglar högt in i mål. Vilket fruktansvärt vackert mål, så vacker så säsongsvideon är ett måste för alla som älskar fotboll.
Första halvlek: inleddes klart bäst av Villa, som hade bud på 0-2, men när Fulham kom igång, då var vi verkligen bäst, rättvis ledning.
Graham Taylor gjorde två byten i halvtid och hoppades på ett uppsving. Men detta var vår dag, jag är imponerad av laget som verkligen hade vinnarskalle. Fulham skapade flera chanser, men finländaren Peter Enckelmann är en duktig målvakt, det var han som tydligen var bäst i bortalaget.
Helgens humor måste ju vara Tiganas rädsla för Villas gängliga anfallare, Peter Crough. Den forne Rangers-spelaren byttes in i den 66: e minuten, fem minuter senare hoppade den lika långe Zat Knight in. För att vara precis, både Goma och Melville rankar jag som bättre luftspelare än just Knight. Trots sin längd har Zat alltså mycket kvar till ett magnifikt luftspel som man kan förvänta sig av en man i den storleken. Den nämnde Crough hade en chans att kvittera, men vi tog en övertygande vinst och hade runt 20-talet avslut mot och på mål.
Antar att Harley drömde sötast i natt, lokal tid. Maine Road, en engångsföreteelse?