Spurs-Fulham 0-3
Ohh, Barry Hayles, Barry, Barry, Barry Hayles!
Vissa dagar är livet lättare att leva än andra, speciellt de som är som igår.
Först vill jag passa på att be Barry Hayles om ursäkt.
-"Ledsen att jag tvivlade på din kapacitet inför även denna säsong, och ledsen över att jag tvekade på om du skulle komma tillbaka efter din hemska skada. Bara att ta på sig dumstruten och lubba bort till hörnet, du har gjort det igen Barry!"
Som ni förstår hade Barry Hayles en stor roll i gårdagens historiska seger. Trots alla möten lagen emellan så har vi aldrig lyckats slå Spurs på White Hart Lane i en match i hösta ligan någonsin, nu är dock det historia för de senaste säsongerna börjar väga över till en övervikt för Fulham. Skönt det är sådana trender man vill kunna hitta.
Gårdagens match var årets första Londonderby, och var väl en match man såg fram emot med skräckblandad förtjusning. Alltid kul att möta spelande lag, men då jag anser att Spurs är en av de klubbar som värvat klokast fanns en viss oro inför matchen. Speciellt som statistiken talar sitt tydliga språk, W H L är inte en favoritarena.
Matchen började tveksamt och det tog en kvart innan något lag vaskat fram något som kunde kallas en målchans. Det var Ricketts som gled igenom vårt försvar och frispelade Kanoute, men hans skott stoppades av Van der Sar. Ricketts spelade som i trance i inledningen, det kan ju bero på att Spurs presenterade sitt senaste nyförvärv innan matchen, Dalmat från Inter. Denne Dalmat kommer i första hand att konkurrera med Ricketts.
Nästa chans tillföll Fulham, men även denna gång var det en alert målvakt som sista utpost och Steeds skott räddades säkert av Keller. Bara minuter senare så snappade Barry Hayles upp en lång passning från Lee Clark och skakade av sig både Richards och Gardner innan han sköt ett distinkt skott förbi Keller. Innan paus skulle båda målvakterna sättas på prov var sin gång, men med ackuratess räddades avsluten åt båda håll.
Tjugotvå minuter in i den andra halvleken var det nära att Spurs kvitterade genom Helder Postiga på nick, men detta var inte Tottenhams dag. Någon minut senare slarvar Spursförsvaret och Hayles stjäl bollen av Richards innan han avslutar från straffområdeslinjen. 0-2!
Fyra minuter senare sätter Boa Morte spiken I kistan för hemmalaget efter ett enormt arbeta av..., Ja just det BARRY HAYLES!
TOTTENHAM HOTSPUR (4-4-2): Keller; King (Zamora 45), Richards, Gardner; Carr, Redknapp, Davies (Anderton 58), Ricketts, Taricco; Postiga, Kanoute.
Kvar på bänken: Burch, Bunjevcevic, Marney.
FULHAM (4-5-1): van der Sar; Volz, Goma, Knight, Bonnissel; Inamoto, Legwinski, Clark, Malbranque, Boa Morte; Hayles (Saha 73).
Kvar på bänken: Crossley, Sava, Leacock, Buari.
Varningar: Inamoto, Volz.
Mål: Hayles 23, 67, Boa Morte 71.
Publik: 33,421
Mannen i Svart: Jeff Winter
Dagens Bästa:
Barry Hayles, vilken kille! Tre mål på två matcher, varav den ena som inhopp!
Dagens Sämsta:
Kan inte hitta något dåligt idag, det skulle kanske kunna vara att vi fortfarande inte förstärkt truppen än. Men utan skador går det ju som synes bra ändå!
Dagens Roligaste:
Den klassiska ramsan "Stand up if you hate Ch*ls*a" dras igång, med följd att HELA White Hart Lane ställer sig upp.
Keep the Faith - FFC
