AFC - FFC 0-0
Innan denna säsong startade snackade Coleman rätt ofta om att anamma Wimbledon-attityden. Man skulle jobba alla för en, passion och sånt. Den som såg matchen på Highbury mot seriens bästa lag förstår, han har lyckas.
Arsenal hade en 5-1-vinst i bagaget från Italien, en match där enskilda spelare som tjänar bättre än en församling varit statister. Henry var som en gräsklippare med uppsugningsförmåga. Sgt Dinosaur, den megastabbige Melville och Dinosaur Jr., den gänglige Knight skulle få svettas blod.
Mycket riktigt började Arsenal sätta upp normerna för hur matchen skulle vara. De föreslog kraftig hemmadominans, spel mot ett mål, fart med och utan boll. Känns rätt väl igen, va? Jag tror att vi ville kontra sönder Arsenal innerst inne, men vi tilläts inte.
Bergkamp hittade Ljungberg som blev helt fri, han borde förstås gjort mål. Han placerade bollen högt, Van der Sar läste vad som komma skulle ske och avvärjde ett givet mål. Passningen var somrig och matchuret stod på 15 minuter.
Vidare hade Arsenal en mängd chanser, van der Sar briljerade och fick uppbackning av mittförsvaret så gott det gick. Jag har faktiskt aldrig sett Fulham så chanslösa som i första halvlek. Man spelade emellanåt också direkt uselt, extra förbannad var jag på centralmittfältet som föll ur ramen helt och tycktes springa varandras ärenden. Vissa spelare hade ett brinnande helvete där ute, Volz till exempel. Han hade inte ens fem öre på Pires som gjorde vad han kände för ute på kanten.
Nej Fulham och målchanser gick inte ihop. Saha hade dock en långboll som Cygan krökade på, hade bollen varit snäppet bättre så hade vi haft en kalaschans. Saha med 8 ligamål hittills markerades mest av Cygan, jag fattar inte att vi inte försökte utnyttja det!
Enligt England var det 94-6 i bollinnehav när det blåste mest, helvete.
Arsenal startade lika bra i andra halvlek, van der Sar fick visa sig duktig då Bergkamp kom fri efter en godispassning från Cole. The Gunners fortsatte briljera men efter en sådär 10 minuter in i andra halvlek kom det in lite svart-vitt i kapitlen. Med en sträng defensiv, taktisk förträfflighet och mycket smart lir kunde man mer och mer hålla undan Henry och kompani från målchanser. Arsenal tröttnade, matchen påminde om vår match mot FC Haka.
BBC och andra medier kommer att skriva att det var en skam att Arsenal inte vann, det kan vi leva med. Tänkvärt är att FFC bara tvingades ta till lite grövre ruff en gång. Det var Leggy som fick se ostskivan efter en sen sak på Pires.
Wenger försökte ändra på tillståndet som rådde och kastade in Kanu. Men det bytet kändes gravt ironiserat, Arsenal hade behövt en murbräcka typ Hayles.
Fulham hade en vass målchans, Steed på nick i ett grandiost läge. Mot slutet arbetade Clark retfullt vid en hörnflagga för att försvara 0-0, det är hjärtat på rätt ställe. Vilken laginsats!
***
För andra gången på knappt tjugo försök når Fulham ett kryss på Highbury, vi trivs allra sämst i Nordlondon rent historiskt men i år blev det fyra poäng, det är MVG.
Alla Melville-hatare kan bara inse att Melv just nu är fenomenal tillsammans med Knight, Goma platsar inte.
Colemans bänk var rätt tråkig och ger uttryck för januari-rea. Det är trist att vi inte har någon som kan ta efter Boa Morte när denne sitter på en avstängning, tycker Steed ska vara högerytter, förövrigt.
Det var tack vare van der Sar som vi kunde ta en poäng, mycket lysande. Men glöm inte att några avslut var Åsa-Nisse. Arsenal har bara sig själva att skylla!
HammyEnd.com hoppas dock på att de fixar titeln!
Och Coleman är ett geni.
