Fulham-Southampton 2-0
Årets bästa hemmaspel gav en stabil seger. Även om 2-0 smickrade gästerna mer än nödvändigt.
Nu är det tätt mellan matcherna, så som sig bör i juletider. Knappt har man hunnit smälta gårdagens seger innan det är dags för nästa match, det är i skrivande stund endast 18 timmar kvar till avspark i matchen borta mot Aston Villa. Efter två raka förluster visste man inte riktigt vart man hade grabbarna i laget. Hade verkligheten hunnit i kapp oss, eller var det bara olycksfall i arbetet? Den stabila vinsten tyder på det andra alternativet, men det är inte riktigt så enkelt. Trots att hela hösten varit som en dröm där man tillfälligt vaknat upp men snabbt somnat om igen så är det fortfarande så att många lag som jagar oss och det krävs inte allt för många dåliga resultat för att vi ska rasa i tabellen. Dess bättre är det ingenting som tyder på att vi den vägen ska vandra.
Igår tycktes Coleman ha lyssnat på supportrarnas önskningar och petat Melville till förmån för Goma, och vilken skillnad det blev. Dels är Goma en bättre spelare än Melv och dels så växer Knight ohyggligt när han spelar jämns med den rutinerade fransosen. Även Bonnissel var åter i laget men hans skada slogs upp i ett tidigt skede och tvingade honom till ett byte med Harley. Harley som varit under all kritik de senast två matcherna kom in och fick helt klart godkänt, något som bådar gott inför morgondagen då han lär få starta igen.
På mittfältet såg vi två nygamla ansikten i form av Inamoto och Djetou. Dessa båda spelade på toppen av sin förmåga, Inamoto i en vågmästarroll centralt och Djetou som defensiv mittfältare i Leggys frånvaro. Deras eminenta insats skapade stabilitet defensivt samt gav Clarkie chansen att tillfullo komma till sin rätt som offensiv mittfältare och ge Saha på topp det understöd han så väl behöver.
"The lone striker" på topp var som vanligt Louis Saha. En Saha spelandes som i trance och utökade sin målskörd till 12 mål i ligan denna säsong med ett spelmål samt en straff. Detta gav ny fart till ryktena om att King Louis skulle flytta till Manchester i januari för att joina "fyllbulten" och hans anhang på "the Theatre of Shrimpsandwiches". Givetvis är detta något som kategoriskt förnekas av både klubben och Coleman, men man undrar hur länge vi kan hålla i denna guldklimp?
Som ni märker så fokuserar inte denna rapport på matchsituationerna utan för en detaljerad matchrapport hänvisar jag till Mr. Crawfords eminenta rapport, han var ju trots allt (som vanligt) på plats. Denna finner ni som alltid på HammyEnd.com
Vill dock passa på att utnämna Anti Niemi till matchens lirare, utan honom hade siffrorna varit betydligt större.
Nu tar vi Villa av bara farten!
COYSW!