Saha - skapade han en ny trend?
Efter att Louis Saha idag gått ut i media och bett om ursäkt för sitt skamliga agerande måste man fråga sig hur det står till med den mentala hälsan hos vissa människor.
Jag kommer personligen att minnas Sahas tid i Fulham med glädje, stolthet och i viss mån kärlek. Han gav sitt allt i alla lägen, han talade väl om klubben, sina medspelare, tränare och övriga människor i anslutning till klubben. Den gången jag fick chansen att snabbt byta några ord med honom framstod han som en jordnära och ärlig person, en sån som man skulle ha blivit god vän med under andra omständigheter. Men de vackra minnena kommer endast att sträcka sig till årsskiftet 2003/2004!
Under snart en månads tid så har spekulationerna om Sahas vara eller icke vara endast berört mig vagt, dels har jobbet tagit det mesta av min fokus samt att jag innerst inne visste att Ferguson inte skulle ge sig. Jag antog dock att affären skulle bli fördelaktig för Fulham och att "den rödnäste" skulle få spendera mer än Sahas faktiska värde, på den punkten skulle jag få rätt. Trodde dock inte att Saha, en man som varit något av en hjälte i mina ögon, skulle bete sig så svinigt mot en supporterskara och fotbollsklubb som givit honom så mycket stöd och kärlek. Först idag slog det mig som ett hammarslag vilken besvikelse detta faktiskt är och hur mycket jag avskyr vad fotbollen blivit på senare år, en utveckling som Moan Utd faktiskt varit med att skapa. Låt oss dock återkomma till "rödnäsan" och hans gelikar om en stund.
Låt oss gå tillbaka till den ursäkt Saha idag via media framfört till Fulham FC och dess fans. Han sa bland annat följande i en intervju i Evening Standard:
"In some ways I could regret some things but I don't because I succeeded in what I wanted to do. Maybe it would have been very hard to join United in six months' time."
Vad menar karl'n? Jag skulle kunna ångra mitt agerande, men det gör jag inte. Knip då käft om du inte ångrar något, vad försöker du att uppnå?
Precis som en debattör skrev på TFI tidigare idag måste man fråga sig om det är okej att bete sig hur illa som helst bara man ber om ursäkt efter att ha uppfyllt sina mål? I så fall Louis, då är det bara att gratulera dig till att ha anslutit den stolta skaran människor ledd av:
M Thatcher
T Blair
G Bush (x2)
Pol Pot
Paul Ince
m.fl.
Något överdrivet, men känslorna i detta ämne svallar och jag kan förstå kontentan i resonemanget. Vi ska väl dock inte behöva gå så långt som att jämföra Saha med folkmördare, världspoliser eller skurkaktiga statsmän.
Saha fortsätter med att understryka tesen om att det är ok att agera som ett svin, bara man låtsas vara ledsen efteråt.
"I knew the way I acted would be inexcusable for some of the supporters but I think I did the right thing for myself. I am not a bad guy and I want to say "thank you and sorry" to the club and the fans."
Detta kan vi då tolka som att då det gagnar en personligen så är det ok att "gå över lik" för att nå sina mål. Visst, egocentrisk kan man vara men det bör ju vara någon måtta på det hela. Än en gång, ok vi förstår att du såg om ditt eget hus och i slutändan struntar fullständigt i allt annat, men vad försöker du uppnå genom falskt sentimentalt dravel i pressen?
Jag hoppas för Louis skull att dessa uttalanden är ytterliggare dumheter som hans agent ställt till med för jag har fortfarande svårt att tro att detta är ord från den Saha vi lärde oss att älska. Men då dravlet fortsatt i flera medier under dagen vet jag inte riktigt vad jag ska tro.
Det kommer ju inte heller som någon överraskning att Saha också berättar (nu när allt är klart) att Alex Ferguson kontaktade honom innan transferfönstret öppnade utan Fulhams vetskap. Har vi hört den storyn förut när Moan U varit inblandade, ja jag trodde just det. Inte nog med att man är världens rikaste, största och arrogantaste klubb, nu verkar man försöka ta sin "storhet" till nya höjder genom att inte ens förneka att man bryter mot reglerna. Fråga PSV om ni tror att detta är en engångshändelse.
För er United fans som säkert nu sitter upprörda framför era skärmar och skakar tänder av ilska vill jag bara säga: -"lugn, ni har fått er spelare, ni lär inte få någon reprimand för klubbens agerande och NEJ jag är inte ett dugg avundsjuk".
Trösten är att vi fick mer stålar än Saha var värd och att FA vågade stå emot United i "Riogate" (jag vet att det inte har med oss att göra, men det känns bra ändå, synd dock om Rio som i egenskap av enskild person straffades väl tufft). Att det blev ett överpris och att fotbollsvärlden stod på vår sida ger oss i alla fall en moralisk seger i denna härva. (Trist bara att den kan ha kostat oss ytterliggare 15 mål denna säsong).
TACK för allt Louis, målen, pengarna (som vi aldrig ville ha), samt viktigast av allt din påminnelse om att man inte bara ska vara naiv och tro gott om människor.
Lycka till på bänken på Old Trafford och när du sitter där kan du fundera på vart den potentiella platsen i EM-truppen för Frankrike tog vägen.
Innan vi rundar av tänker jag, trots min besvikelse, ge Louis Saha ett visdomscitat på vägen under hans fortsatta karriär:
-"It is but a small merit to observe silence, but it is a grave fault to speak of matters on which we should be silent.
