Fulham-Blackburn | De två segerlösa vandrar vidare
Det blev inte den Ruiz-effekt som vi Fulham-supportrar hade hoppats på. Matchen slutade 1-1 på Craven Cottage och Fulham har fortfarande inte känt på segerns sötma när vi nu går in i omgång 5.
Efter ett landslagsuppehåll var jag nog inte ensam om att var förväntansfull inför dagens match. Nyförvärvet Ruiz spelade från start och det var mäktigt att se honom vandra ut i den vintervita dressen. Ruiz blänkte däremot inte som snö en solig vinterdag, utan succédebuten uteblev. Jag är dock inte orolig, Ruiz var bra med bollen. Han ville ibland för mycket och trodde lite alltför ofta att Blackburn-försvaret var i samma klass som holländska VVV-Venlo. Det gäller nu att ta sig i kragen och börja prestera som jag vet han kan.
Det blev inte heller några andra debuter. Orlando Sa fick inte ens börja på bänken och Grygera blev sittandes där till Howard Webb blåste i pipan.
Matchen i sig hade säkerligen blivit framröstad till "helgens tråkigaste" om den utmärkelsen fanns. För mycket sidledspass och dåliga krossar gjorde en frustrerad i TV-soffan och vi tycktes sakna spelidé. En spelidé som inte existerat i Fulham under de senaste månaderna. Jag förstår inte vad Jol vill, vad han vill åstadkomma. Jag är tveksam till att han vill se sidledspassar och att vi ska kunna passa oss fram till mållinjen, men efter att ha sett matchen börjar man ju undra. Martin Jol måste visa att han är en duktig tränare och det snart. Han är redan ifrågasatt och det krävs lite skönlir och 3 poäng snart, för annars förvånar det mig inte om han ryker illa kvickt.
Fulham inledde matchen bäst och höll mycket i boll, men man kom inte riktigt till lägena. Att Rochina efter 32 minuter skulle få på en riktigt kanon var det nog ingen som trodde. Rochina får en pass snett bakåt och avlossar bössan lite utanför straffområdeslinjen. Bollen tar en bana och träffar ribban och dimper ner i mål. Ett mycket läckert mål och Fulham låg just i detta sist i Premier League. Besvikelsen försvann dock 6 minuter senare efter en individuell prestation av Zamora. Zamora går förbi Givet och placerar läckert in bollen vid bortre stolpen och Robinson var utan chans. De båda lagen gick in i halvtidsvila 1-1 och jag tror jag talar för både publik, tränare och spelare när jag säger att ingen var särskilt nöjd.
Andra halvlek öppnade Blackburn mest och hade efter de första 10 minuterna 70% bollinnehav. Vi tog oss dock succesivt mer och mer in i matchen (då pratar jag bollinnehavsmässigt, målchansmässigt var det likvärdigt). Man höjde något ögonbryn då och då när Duff satte fart på högerkanten, men ögonbrynet försvann ner och allt avslutades med en djup suck. Efter 90 minuter skjöt vi ett skott, ja tro de eller ej, Robinson gör dock en riktigt bra räddning och bollen går ut till hörna. De sista 10 minuterna har vi nästan bollen konstant, förutom när Blackburn kom på en kontring och det blir riktigt farligt. Hoilett och Kelly i 1 mot 1 situation där Hoilett är den starkare. Schwarzer kommer sen ut och ska nicka bort en högt studsande boll. Hoilett vill även han nicka och de båda skallar ihop kraftigt. Båda blir liggande och läkare rusar in på plan. Schwarzer reser sig efter ett tag men Hoilett är helt väck. Riktigt otäckt. När klockan tickat upp mot 100 minuter bärs Hoilett ut på bår och matchen kommer avslutas med ett frisparksläge för Blackburn.
Svenske Martin Olsson går fram för att ta. Klockan tickade upp mot 101 minuter och man började föreställa sig i huvudet hur det skulle se ut om Olsson faktiskt skulle slå in denna i mål. Som tur var stod muren rätt och underkände Webb blåste sedan av matchen.
Fulham hade också två straffsituationer när Zamora blir nedknuffad och där inhoppande Johnson blir nerdragen av Salgado. Howard Webb friar dock båda gångerna och mina domartankar om Webb förstärktes inte direkt av denna match där han såg väldigt nonchalant ut. Vi tar nya tag inför drabbningen mot Twente på torsdag. Hoppas Europa League är mer vår grej.