Lyckligt ekonomidopad eller fattigt förälskad?
"I'm not 'aving this sh*t anymore!" eller "We better f*cking sign someone!" lär nog vara de vanligaste uttryck jag mötts av på tåg, pubar och gator de senaste månaderna. Den vanligtvis lugna, harmoniska stämning som omger denna klubb känns som bortblåst, visserligen på läktaren men framför allt på planen. I synkroniserad takt med insatserna har poängskörden stagnerat och efter en flygande start kan Fulham nästan ses som ett sjunkande skepp. Utan kapten. Utan kurs. Utan livbåtar.
Tillbakablickandes på de dryga fem månader som spelats av denna säsong är det framför allt två datum tillika händelser som ofta kommer tillbaka till mig. Den 26:e juli accepterade The London Borough of Hammersmith and Fulham utbyggnadsplanerna för Riverside Stand på Craven Cottage, nya kapaciteten planeras bli 30,000 och strandpromenaden ska öppnas upp med restauranger, pubar, caféer och liknande. Månaden senare, den 29:e augusti, stod jag hopplöst och frös på Hillsborough, Fulham låg under mot Sheffield Wednesday men det var inte snacket som gick på läktaren. Istället för den tama insatsen diskuterades ryktet att Spurs hade aktiverat Dembeles utköpsklausul och att belgaren var förlorad. Känslan var inte bättre när Sidwell och Baird sprang runt i ingenmansland på mittfältet utan någon som helst kreativitet och finess. Redan då fastslogs att om Dembele följer Murphy och lämnar, är vi i stora behov av en ersättare.
Likt ryktena på bortaläktaren kvällen innan såg jag Dembele lämna Spurs träningsanläggning dagen efter, live på SkySports. I direktsändning såg jag kanske den bästa spelaren sedan jag började följa klubben lämna. Att Dempsey gick till Tottenham dagen efter var bara lite salt i de stora sår Dembele rivit upp, klubben blödde nu öppet. Slutligen slog transferfönstret igen och Martin Jol kan nog ha klämt fingrarna kan tyckas, för han kom in med ett centralt mittfält av Murphy, Etuhu, Dembele och lämnade med Sidwell, Baird, Diarra och Kasami. Till helgen därpå fick vi återigen bekräftat att Diarra inte heller såg sig lik ut utan Dembele och kreativitet samt vilja var obefintligt. Värvningen av Berbatov blåste lite vind i seglen under det som sedan blev en okej höst. Men när han lekt rommen av sig och när Ruiz slet upp den förbannade lårskadan blev det platt fall. QPR borta, Southampton, Swansea och Wigan hemma genererade två poäng. Missnöjet med Jol som spelare etablerades och när det vankades januari var budet från fansen klart: KÖP!
Turerna har som vanligt varit många i januarifönstret. Dock dröjde det till den 25:e innan Fulham plockade in en spelare på lån, en innermittfältare... Emmanuel Frimpong, från Arsenal men senast i Charlton. Det som spekulerats om sedan nyårsdagen kunde nu nästan fastspikas, Al Fayed och VD Alistair Macintosh ska inte öppna stora plånboken detta fönster, detta endast dagar efter Fulham listats som 28:e klubb i världen sett till omsättning (Deloitte). Pengar finns - kanske finns det något annat pengarna ska läggas på? Spekulationen jag ställer mig bakom är att Al Fayed börjar närma sig sitt ursprungliga mål med klubben, att den skulle vara självförsörjande likt ett företag. Är det då så konstigt att vi börjat betala tillbaka skulden till Al Fayed? Eller att pengarna läggs på en utbyggnad av arenan? Det första tycker jag är självklart, vi är skyldiga MAF mer än bara pengar i alla upplevelser som följt av hans investeringar. Dock kan det frågas vad vi ska med 5,000 nya platser till om vi trillar ur i år...
Slutligen ställer jag frågan vad som är viktigast? Vad vill man av klubben? Borde ambitionerna vara en placering bland de topp 6 måste självklart pengarna ligga i den nivån. Nöjer vi oss med en klubb som är ekonomiskt frisk och kry, men pendlar mellan hopp och förtvivlan samt även mellan divisionerna? Själv är jag nöjd med att bevara klubbarvet, stanna på Craven Cottage, blanda lånvärvningar med avdankade free transfers och leva med hjärtat i halsgropen - på bekostnad av dyra nyförvärv, uteblivna titlar och en arena med ännu fler turister. För mig spelar det ingen roll om vi gör några värvningar i januari - vi kan inte köpa vilja och motivation.
AMF
