Gästkrönika: The truth will set you free
Jonas Hillström frågar sig i den här krönikan vad det är som gör att Liverpool som klubb har gått från att vara en självklar europeisk toppklubb till en klubb som endast sett en titel, i Ligacupen, de senaste 10 åren?
Det brukar sägas att den som letar tillräckligt länge till slut finner det den letar efter. Jag ställer mig i den här krönikan frågan vad Liverpool letar efter? Om det är konsekventa resultat i form av kontinuerligt Champions Leaguespel? Eller enstaka bra säsonger där Liverpool konkurrerar om titeln? Eller en sällsynt framgångsrik och ungdomssatsande klubb med ambition att utveckla världsspelare?
Det finns en hel del uttalanden som har kommit och gått de senaste sex åren, sedan John Henry & Co tog över, som gör att jag just nu inte längre vet vad som egentligen är det slutgiltiga målet. Fakta är att vi befinner oss i en längre nedåtgående trend, med väldigt få toppar.
Det faktum att Liverpool endast missade topp-4 vid sex tillfällen sedan ligan kom att heta Premier League, innan de nya ägarna tog över klubben, går ibland obemärkt förbi. Idag pratar man knappt om Liverpool som kandidat till topp-4. Vilket kanske inte är så konstigt med tanke på de resultat som har visats upp de senaste säsongerna.
Sedan Henry & Co tog över har Liverpool missat topp-4 fyra av fem säsonger. Det är på god väg att bli ytterligare en säsong utanför den prestigefyllda toppen. Jag ställer mig frågan vad det är som gör att det blivit så? Vad är det som gör att Liverpool som klubb har gått från att vara en självklar europeisk toppklubb till en klubb som endast sett en titel, i Ligacupen, de senaste 10 åren?
Externa och interna faktorer
Visst kan man hävda att intåget av nya ägare i ligan gjort det svårare för Liverpool att slå sig in bland de allra bästa. Eller att löner och inköpspriser av spelare eskalerat och fler lag med konkurrenskraftig budget blivit ett faktum på grund av ett väldigt förmånligt TV-avtal. FFP blev, för framförallt Liverpool, något att ta ställning till och klubbens lönekostnader har därför fått en tydlig och strikt policy som inte fanns tidigare. Andra toppklubbar har istället valt lite mer kreativ bokföring, och kan på det sättet undkomma de regler som FFP satte upp.
Att andra lag spenderar mycket pengar på spelare och löner är dock inget nytt. Konkurrensen har funnits där hela tiden och Liverpool har alltid haft väldigt bra förutsättningar att locka till sig bra spelare. Det är under de senaste fem åren som vi upplevt problem som inte funnits på samma sätt tidigare. Tidigare när de bästa spelarna har försvunnit har alltid någon ny ersatt.
Det kan till viss mån kännas som en lättnad att luta sig emot att klubben faktiskt var nära att gå i konkurs innan de nya ägarna kom in. Att det verkligen kunde ha varit mycket värre. Det är klart att det rent ekonomiskt har blivit mycket bättre, men allt i fotboll handlar inte om ekonomi. För mig, och säkert många fler, är det sportsliga det absolut viktigaste. Jag förstår självklart att de två hänger ihop, men utan framgångar rent sportsligt så spelar de fina siffrorna mindre roll.
Vad betyder egentligen att Liverpool var nära en konkurs? Rent ekonomiskt var klubben inte förmögen att betala sina egna skulder, och på det sättet var den tvungen att sälja flera spelare för att få in kapital och minska lönekostnaderna. Utöver det påverkades så klart varumärket och stämpeln som storklubb. Jag menar, vilken annan europeisk storklubb har haft samma spelarflykt som Liverpool de senaste åren? Det är lätt att glömma bort att klubben var rankad som Europas bästa så sent som 2009 efter flera europeiska framgångar. Idag är klubben rankad 46:a. Jag kan inte påstå att jag helt förstår hur det rankingsystemet verkligen speglar sanningen men visst visar det hur illa ställt det är med Liverpool just nu.
Det har till ägarnas försvar varit en nystart för klubben sedan övertagandet. En del av grundjobbet var att skapa en sund ekonomisk plattform som gick att bygga vidare på inför framtiden. Resultaten var inte det absolut viktigaste, men visionen var tydlig. Liverpool ska tillbaka till den absoluta toppen i Europa. Den topp som de alltså själva var på redan året före övertagandet.
Nästa steg mot visionen
Nu är vi alltså inne på den sjätte säsongen med de nya ägarna. De ska ha allt beröm för att ha påbörjat utbyggnaden av Anfield och skapat en bra grund rent ekonomiskt. Däremot har de misslyckats fatalt med de sportsliga framgångarna. Ingen europeisk toppklubb kan vara stolt över de resultat som har presterats de senaste fem-sex åren. De är också ansvariga för uteblivna världsstjärnor eftersom lönepolicyn inte rymmer spelare av den kalibern. Pengar har definitivt spenderats, och det på unga talanger i överflöd.
Jag tror att ägarna, så här i efterhand, gjort helt rätt i att ta in en tränare som kan locka de allra bästa spelarna. Har man inte varumärket själv längre behövs det någon annan som har det. Jürgen Klopp har det definitivt. Det betyder däremot inte att han nödvändigtvis kommer att lyckas. Det är kanske för mycket att hoppas på att en man ska kunna förändra allt som klubben har stått för de senaste åren. Vilket är mediokra resultat.
Ägarna måste visa att de menar allvar nu. De måste ge Klopp alla tänkbara redskap för att lyckas. För det är lite av bära eller brista nu med Klopp. Lyckas inte han ta tillbaka Liverpool till toppen, vem ska då göra det? Då kanske ägarna helt enkelt ska återgå till något de kan istället, och lämna över till några som faktiskt har riktiga ambitioner att vinna något.
Vi får se hur ägarna kommer att agera under 2016 och vilka spelarköp det blir den här gången. Jag hoppas verkligen att Klopp blir en ny grundsten i Liverpools och dess ägares nästa steg mot visionen. Det steg som ska leda till även sportsliga framgångar och utveckling. För ser vi sanningen i vitögat finner vi en 46:e plats i Europa, en 9:e plats i Premier League, ingen världsstjärna eller klubbikon och inget Champions League.
Visionen var som sagt tydlig: Vi ska ta tillbaka Liverpool till den absoluta toppen i Europa. Det är hög tid att visa det nu.
