Gästkrönikan: Skutan är på väg åt fel håll!
Forumsprofilen Julius Caesar om "skillnaden mellan att göra saker rätt och att göra rätt saker".
Söndagen den 17e augusti 2008. Undertecknad som vid den tidpunkten bodde i lilleputtlandet Luxembourg vaknar upp någon gång mitt på dagen efter att föregående festnatt avslutas halv nio på morgonen. Tröttheten är ständigt närvarande men oväsentlig eftersom det är premiär för Premier League, Chelsea skall gästas av Pompey. När man väl bänkar sig på puben möts man av en överraskning som definitivt fungerar som en veckarklocka från baksmällan: Chelsea under Scolari spelar helt annorlunda än vad JMs och Grant versioner gjorde! Det är oerhört offensiva ytterbackar och mängder av snabba kortpassningar och väggspel. Det är som natt och dag. Då JMs fotboll gick ut på att riskminimera och aldrig tappa bollen i uppspelsfas så verkar den nya regimen gå under doktrinen ”Bollinnehav is king”. Som den realist (vissa kallar mig istället cyniker och/eller pessimist) jag är så låter jag mig inte överväldigas av den härliga 4-0 vinsten utan börjar istället direkt oroa mig över hur det här riskfyllda spelet skall fungera när vi möter bättre motstånd länge fram. Det här är ingen efterhandskonstruktion, de som känner och vid tidpunkten diskuterade Chelsea med mig kan intyga att jag hyste dessa farhågor redan då. Efter Liverpoolförlusten hemma tog jag bladet från munnen och uttalade att det här var en farlig väg att gå, ”Skutan var på väg mot fel håll” Scolaris idé och taktik rörande fotboll passade inte CFC. Vi vet alla hur det gick, en sämre resultatrad mot ”big four” har nog sällan skådats. Först när Hiddink tillträdde fick vi skeppet på rätt kurs igen, i riktning bort från Nordpolen.
Undertecknad anser att Chelsea är där igen, navigatören har tagit ut fel kurs, det här är inte rätt riktning för vårt kära lag. AVBs modell skall bygga på ett snabbare, rakare spel med hög press och offensiva (ja väldigt offensiva) ytterbackar. Så långt har jag inga problem med det. Dessvärre innebär det också undermåliga defensiv organisation, ett förbud mot att rensa iväg bollen vilket lede till ständiga bolltapp i uppspelsfasen och ytterbackar som kan försaka sina defensiva plikter i utbyte mot att de bidrar offensivt. Vi har i mitt tycke totalt sett de individuellt bästa backarna i Premier League och kanske även i resten av Europa. Med undantag för Luiz är de dessutom samspelade under många säsonger när de gång efter annan fallerar som de gör så handlar det inte om lite mer tid att bygga laget, det handlar om att en fläckfri defensiv är nedprioriterad under den nya regimen. Vi har sett dessa individer formera oändligt mer stabila försvarslinjer förut, de skulle kunna göra det igen om agendan var en annan. Mittfältets defensiva jobb är även det allt annat än tillfredställande. Om det fanns en JM-ande som svävade över Stamford Bridge så skulle denna vända sig i graven över att det mittfältspel som en gång var så solit och stängt nu fullständigt har splittrats och bytts mot öppna gatan för alla motståndare.
Likheterna med Scolariepoken är slående:
- Tron på Bosingwa som högerback trots at hans defensiv inte är i närheten av Premier League nivå
- De offensiva ytterbackarna som förlåtes defensiva misstag
- Kortpassningarna på egen planhalva
- Brist på plan B, det är 4-3-3 modell Villas Boas oavsett vad resultat eller skeenden på planen
- Mängder av insläppta mål på fasta situationer
- Svårt mot kvalificerat motstånd.
I rättvisans namn skall dock sägas att Villas Boas till skillnad från Scolari och Ancelotti (år 2) inte rullar runt bollen på Portugal manér i det offensiva spelet, det går snabbare idag.
Chelsea behövde inte en Scolari som fick mer tid att bygga truppen, de behövde en kursomläggning, något som bröt med den felaktiga spelidén. Likaså så handlar dagens problem inte om att Villas-Boas behöver mer tid. Mer tid kommer med stor sannolikhet göra att Chelsea ytterligare förbättrar det som Villas-Boas har på agendan, snabbare anfallsspel och kortpassningsspel på egen planhalva. Men här handlar det inte om att göra saker rätt, utan om att göra rätt saker. Villas Boas agenda är fel för Chelsea, skutan har tagit ut fel kurs och är återigen på väg mot nordpolen.
Jag vill ha tillbaka mitt tråkChelsea. Jag vill ha 15 insläppta mål per säsong inte per 10 matcher, jag vill ha en realistisk chans mot big four, jag vill ha vad som helst som gör att vi inte klappar ihop och släpper in 5 mål på hemmaplan. Vi är all medvetna om vad AVB gjort för Porto. Det betyder inte med automatik att hans idéer fungerar för Chelsea.
Jag är som sagt realist, jag tror inte Roman surfar förbi Svenska Fans, jag tror inte att Villas Boas kommer att bytas ut, han är tänkt som en långsiktig lösning. Men personligen anser jag det är dags att redan nu fundera på att ”Cut the losses short” och göra sig av med navigatören som lotsar oss fel. Jag är medveten om att jag kommer få en hel del kritik för den här gästkrönikan. vän av ordning förutom att be mig ge AVB mer tid ( dvs. att fortsätta med sin agenda och kurs) även kommer att trycka på att vi behöver kontinuitet på tränarbänken. Kontinuitet i alla ära men inte för sakens skull, när vi är på fel väg.
/Julius Caesar
PS Ingen skulle vara gladare än jag om jag tvingas äta upp mina ord i slutet av säsongen
