Gillingham - Charlton
1 - 1

Gillingham - Charlton 1-1

Eftermiddagen i Gillingham blev ingen dans på rosor, utan det krävdes ett inhopp från Chuks Aneke för att komma undan med ett oavgjort resultat.

Det blev en förväntad matchbild och en oavgjord historia när Charltons besök på Priestfield Stadium, i Gillingham, slutade 1-1. Charlton hade stort spelövertag men missade en straff, medan Gillingham tog till vara på sin och Chuks Anekes inhopp får därmed anses mer poängräddande än poängvinnande.

Laget ställde upp i någon diamantversion av 4-4-2 eller en kontrollerad 4-3-3 med ganska fri rörlighet. Stundtals kunde man nämligen skymta båda formationerna. Hur som helst, var Marcus Maddison redo för sin första start och intog planen som en av de offensiva pjäserna tillsammans med Omar Bogle och Conor Washington. I övrigt var det inga större skrällar i startelvan, men uppfriskande var att Albie Morgan fick chansen från start på nytt.

Charlton: Amos; Matthews, Gunter, Pratley (C), Maatsen; Watson, Shinnie, Morgan (Purrington 88), Maddison (Gilbey 66); Bogle (Aneke 66), Washington (Smyth 66)
Ej använda avbytare: Maynard-Brewer, Pearce, Levitt

Gillingham: Bonham, Jackson, Ogilivie, Tucker, Medley, Dempsye (C), Samuel, Graham, McKenzie, Oliver (Coyle 86), Robertson (Akinde 63)
Ej använda avbytare: Walsh, Willock, Coyle, Eccles, Woods, Maghoma

Första halvlek
Matchen sparkades igång kl.14.00. En ny men ganska uppfriskande avsparkstid. Precis efter lunchmackan och färdigspelad, precis, innan resterande lördagsmatcher kickade igång vid 16.00. Lite mindre uppfriskande var dock att det var Gillingham som fick matchens första chans. Dominic Samuel drog till med ett volleyskott i matchens andra minut och skottet gick tätt utanför Amos vänstra stolpe. Ett farligt läge som fick Charltons defensiv att vara på tårna direkt.

Charlton hade sedan, under matchens första 20 minuter, tre frisparkar från långt avstånd, där samtliga skulle få Gillinghams målvakt, Jack Bonham, att svettas. Andrew Shinnies tippades över ribban, Marcus Maddisons försök från 35 meter gick klockrent i ribban och Ben Watsons oväntade skott från halvplan tippades även den över. Bonham var härefter varnad att han inte kunde bjuda på några meter.

Gillingham satte en ganska hög press, och Charlton tvingades rulla boll långt ner på egen planhalva. Mittfältet med Watson, Shinnie och Morgan alternerade bra i sin rörelse och växeldrog, något som stundtals slet isär Gillinghams lagdelar. När Gillingham väl fick till sin offensiva taktik, fick Ben Amos visa sig från sin bästa sida. Amos som nyligen blev månadens spelare i League, gjorde i minut 23 en dubbelräddning när han räddade retur, efter att först ha avvärjt ett farligt inlägg. I minut 30 gjorde han senare en ännu bättre räddning, sedan ett lurigt inlägg från vänster, passerade samtliga spelare i straffområdet, i ytan mellan försvar och målvakt. På bortre stolpen dök Vadaine Oliver upp och borde egentligen bara raka in ledningsmålet, men Amos gjorde en mycket bra sidledsförflyttning och räddade avslutet. Otrolig räddning.

En positiv del i matchen var att Charlton under stora delar hade ett bra flyt i passningsspelet. Man kombinerade sig fram och flyttade sig snabbt från kant till kant. När bollen gick från vänster till höger i minut 38, kunde Adam Matthews slå ett högt inlägg mot bortre stolpen. Medan inlägget hängde i luften, gjordes Omar Bogle ner och domare Lewis pekade på straffpunkten. Huruvida det är kontakt, vid Bogle, eller inte, är svårt att säga men man kan vara ärlig med att Lewis var ganska givmild med sitt beslut. Omar Bogle visade stort intresse att ta hand om straffen han fixat men fick lämna straffpunkten till fördel för Conor Washington, som varit tryggheten själv från 11 meter. Washington sköt hårt och lågt, men Bonham dök snabbt och gjorde en bra räddning på en annars ganska bra straff.

Straffmissen lämnade halvleken mållös och lagen gick till pausvila med 0-0. En halvlek där Gillingham kanske fick bestämma lite väl mycket i matchbilden, men tog sig bara Charlton förbi deras förstapress skulle ytor att anfalla på dyka upp.

Andra halvlek
Charlton tog direkt kommandot i akt två och ett nytt bra anfall från kant (Matthews) till kant (Maatsen), slutade med att Maatsen slog ett inlägg, som Morgan mötte upp med ett volleyskott. Skottet blockades till hörna men kändes som en bra intention av vad, man trodde, komma skulle. The Addicks tog visserligen över spelet och kontrollerade bollinnehavet, men dessvärre uteblev de stora chanserna. Spelet fungerade bra fram till straffområdet, därifrån tog det stopp. Därav började det synas rörelser på Charltons bänk och förändringar förberedes för att få fart på offensiven. I minut 66 genomfördes ett trippelbyte, där den offensiva trion i Washington, Bogle och Maddison, ersattes av Paul Smyth, Chuks Aneke och Alex Gilbey. Gilbey var tillbaka från skadefrånvaro och beträdde planen för första gången sedan mötet med Doncaster i omgång två. Inhopparna lämnade omedelbart avtryck och bara efter en minut på plan, drog Gilbey till med att avslut rakt på mål.

I minut 72 kom så ett beslut som skulle förändra matchbilden helt. Genom ett bolltapp på offensiv planhalva kunde Gillingham ställa om via en längre boll. En djupledsgående Samuel, med Chris Gunter efter sig, snubblade till marken i straffområdet, och Lewis pekade ännu en gång på straffpunkten. Om Charltons straff var billig, så kändes det här beslutet mer som en kompensation än som ett regelrätt domslut. Nu var det kvitterat i antalet straffsparkar, men Gillingham tog till vara på sin, och Jordan Graham dunkade in 1-0 (73). Ben Amos fick upp en släpande hand som touchade skottet men det var för mycket kraft i avslutet för att en hand skulle lyckas hålla bollen utanför mållinjen.

Den här scenförändringen kändes inte Charlton riktigt beredda på. Planerna innan var att trycka på för ett ledningsmål men nu fick man helt plötsligt jaga kvittering istället. I 79:e kunde Gillingham uttökat sin ledning, när en ny längre boll nådde Vadaine Oliver på djupet. Pratley och Gunter viftade hjälplöst för offside när linjedomaren höll nere flaggan, och Oliver fick ett tämligen ostört friläge med Amos. Oliver försökte runda Amos, som dock bjöd på en väldigt bra aktion och nöp bollen vid forwardens fötter, i dennes dribblingsförsök. En mycket viktig räddning skulle det visa sig.

För i 82: a matchminuten föll kvitteringen. Genom bollinnehav centralt i banan, gick bollen från Watson, till Shinnie, till en pigg Smyth i straffområdet. Smyth bollbehandlade, drev inåt och passade påpassligt till en fri Aneke. Aneke tog emot bollen och vispade in 1-1 (82) med vänstern och upp i det vänstra krysset.

Stärkta av kvitteringen fortsatte Charlton mala på. Aneke var stark i boxen och hade en bra nick som tyvärr gick över (86), Maatsen slarvade med sista passningen i en farlig kontring (89) och på tilläggstid nådde en hörna, en skymd och oförberedd Watson, som inte fick till något avslut (90+4). Nära kom man men ändå inte tillräckligt. Matchen på Priestfield Stadium slutar 1-1, och lagen får dela på poängen.

Efter match
Matchen bjuder på ett resultat som man, sett till förutsättningarna och matchbild, inte kan vara nöjd med. Charlton gör mycket bra i långa stunder och har ett kontrollerat bollinnehav, speciellt i andra halvlek. Det har blivit lite av en grej den här säsongen, att första halvlek lämnar mer att önska och att andra halvlek sedan blir mycket bättre spelmässigt. Sedan är det givetvis en trygghet att man, mot slutet av matchen, vet om sina styrkor och att man är tunga att möta i den akten. I slutändan känns dock omgångens match, som två förlorade poäng.

Sedan ska ingenting tas ifrån Gillingham och deras insats. De uppträdde ungefär som jag skrev inför matchen. 100% stenhårt jobb, upp och ner, med hög press i första halvlek. När sedan Charlton tog över, accepterar de uppgiften, ligger lågt och förflyttar hela laget från kant till kant. De kändes lite som League Ones version av Falkenbergs FF, för dem som förstår den liknelsen.

I mitt tycke, gör hela laget en ok insats. Några lämnar kanske lite mer att önska men det samtidigt ingen som faller ur ramen. Defensiven är solid och de gör vad dem ska. Pratley och Gunter är stabila mittbackar. Amos gör några mycket viktiga ingripanden och tilldelades en mycket välförtjänt utmärkelse häromveckan. Matthews och Maatsen är bra matchen igenom och fyller på framåt. Båda utgjorde hot framåt som inte Gillingham riktigt behärskade att hantera. Watson gör nog sin bästa match i Charlton-tröjan, medan Shinnie och Morgan försökte vara kreativa framåt. De två sistnämnda är, under hela matchen, bra i passningsspelet och ”sågar” sig fram till motståndarnas straffområde, där det, tyvärr, lite för många gånger sedan tar stopp. Den startande anfallstrion gör en ok insats. Washington löper på djupet, Bogle gör stor nytta i vissa delar men skapar för lite chanser i det öppna spelet. Han trånar efter sitt första mål nu och lägger ner ett viktigt jobb, som sedan underlättar för Aneke vid dennes inhopp. Maddison var, inledningsvis, pigg i sin första start. Han var aktiv i spelet och det syntes att man ville mycket på planen. Kanske lite för mycket ibland, då det kändes som att han stundtals överarbetade situationer. Maddison kroknade lite till slut och de offensiva bytena gjordes vid rätt tidpunkt. Smyth kommer in och springer på allt, Gilbey var även han, märkbart, spelsugen, och Aneke hoppar in och blir den poängräddande injektionen. Aneke har nu gjort tre mål, på en start och fem inhopp. Imponerande. Sett till produkt på plan, borde nog Aneke gå före Bogle nu, även om inte Omars arbete i det tysta ska förringas.

Omgångens poäng:
3p – Ben Watson: Som sagt, han gör, i mitt tycke, sin bästa match hittills. Är den som styr tempot hela matchen och fördelar boll från lagdel till lagdel. Även han som många spelar sig ur Gillinghams press med både långa och korta alternativ. Är den som sätter fart på anfallet som leder till målet och gör mycket bra i spelet utan boll.

2p – Ben Amos: Sticker kanske inte ut mer än vad han gjort i tidigare matcher men är fortsatt väldigt bra. Räddningen i första halvlek och agerandet i friläget i andra, är väldigt viktiga för matchens fortsättning och visar ännu en gång att han är tryggheten själv. Den typen av målvakt som man vill ha bakom sig som försvarsspelare.

1p – Adam Matthews: Bra både framåt och bakåt idag. Båda ytterbackarna var bra, men tror inte Matthews slog bort en passning, vilket Maatsen har lite lättare för att göra. Driver igång flera anfall från sin kant och slog både genomskärare och inlägg som satte medspelare i bra lägen. Välförtjänt poäng.

COYA!