Gillingham - Charlton
1 - 1

Gillingham - Charlton 1–1

Charlton presterade sin bästa fotboll för säsongen under första halvlek men inte räckte väl de. 0–1 blev till 1–1 när Gillingham spelade upp sig och poängen fick delas mellan två besvikna lag.

Från matchen mot Wycombe under lördagen till matchen mot Gillingham under tisdagen gjordes det en hel drös med förändringar i startelvan. Nigel Adkins var tillbaka med att formera en rak fyrbackslinje och 3-4-3 blev till 4-3-3 på tre dagar. Två formationer som det inte bör vara särskilt svårt att röra sig mellan. Denna omgång var det Chris Gunters tur att hållas hemma och han ersattes Adam Matthews rakt av. Akin Famewo vilades på bänken och kraftfulla duon Sam Lavelle/Jason Pearce skulle ta upp kampen med Vadaine Oliver som mittbackar. Välkommet var det att Ben Purrington återhämtat sig från skada och klev rakt in som renodlad vänsterback i startelvan. Mittfältet utgjordes av Ben Watson som balansspelare och med Albie Morgan och Elliot Lee i fördelade roller framför. Corey Blackett-Taylor spelade in sig som högerytter genom sitt inhopp i förra matchen, Conor Washington utgick från vänster och Josh Davison blev lite oväntat alternativet som centerforward. Noterbart att Alex Gilbey också var tillbaka från skada men fick inleda på bänken.

Laguppställningarna såg ut så här:

Charlton: MacGillivray; Matthews, Lavelle, Pearce (c), Purrington ; Morgan, Watson, Lee (Gilbey 74); Washington (Leko 46), Davison (Stockley 80), Blackett-Taylor.
Ej använda avbytare: Harness, Famewo, Kirk, Clare.

Gillingham: Cumming; Ehmer, Tucker, MacDonald, Dempsey (C), Kelman (Sithole 46), Lee, McKenzie, Adshead (Lloyd 46), Bennett (Tutonda 74), Oliver.
Ej använda avbytare: Chapman, Reeves, Akinde, Akehurst.

Första halvlek
Charlton kom att kontrollera första halvlek och uppträdde med en energi och livlighet som inte gått att skymta under tidigare matcher. Antingen sattes det tryck mot Gillinghams backlinje genom etablerat bollinnehav och spelvändningar på deras planhalva, eller så gav återerövringspressen önskad effekt och omställningar kunde sättas i bruk genom snabba raka passningar. Då och då tog sig Gillingham ur Charltons grepp men det var ofta något som löste sig på ett eller annat sätt i situationen efter.

Corey Blackett-Taylor fick alltså chansen från för första gången och hans prestation tog vid där han slutade i Wycombe. Blackett-Taylor, eller CBT, stod för underhållningen i första halvlek när han hade föreställning på sin kant. Vare sig det var en passning på yta i djupled eller på hans fötter, var det mer eller mindre en garanti på att det skulle bli något av det anfallet. Dessvärre saknades det flera gånger kvalité i det sista momentet från CBT när en aktion skulle slutföras. I 7:e minuten löpte han in i straffområdet i en omställning men valde osjälviskt att spela i sidled till Washington istället för att gå på avslut själv. Slarvigt nog hamnade passningen bakom Washington och chansen rann ut i sanden. Likadant blev det i 12:e minuten när Charlton för någon sekund kom tre mot en och CBT försökte hitta Davison centralt men passningen hamnade bakom och, även om Washington snappade upp den på bakre ytan, så kom kontringen av sig. Goda intentioner men slarvigt som sagt.

I 18:e minuten var däremot koncentrationen och skärpan på sin plats. En längre passning nådde CBT vid mittplan, sedan en bollvinst skett på egen planhalva. CBT blev snabbt av med Jack Tucker genom att på ett lysande vis brösta med sig bollen i djupled och kunde, en mot en, börja trampa nedåt i planen. Från utkanten av straffområdet spelade CBT åter en lång sidledspassning och denna gång mötte Elliot Lee upp med ett direktavslut vid bortre ytan. Jamie Cumming var rätt placerad och såg att kunna få händerna på bollen, men skottet var tillräckligt kraftfullt för att inte reflexerna skulle räcka till. 0-1 (18), Charlton.

Kanske jämnades spelet ut en aning efter ledningsmålet. Ändå var det Charlton som var flexibla i sitt spel och hade kreativitet framåt i sina anfall. Det var dock bekymmersamt att det inte skulle lyckas bli något mer mål. Chanser fanns och bästa läget fick Washington i 31:a minuten, när Lee frispelade honom i djupled. Washington tog lite för god tid på sig och tappade sitt försprång när han fick vika in från vänster. När avslutet sedan kom hann Tucker tillbaka och blockerade försöket innan det nådde Cumming. En situation som hade behövt hanteras bättre av Washington. Den välförtjänta ledningen stod sig halvleken ut men vi alla vet hur ömtålig en uddamålsledning kan vara.

Andra halvlek
Farhågorna över att Charltons ledning var bräcklig blev också besannade. Gillingham kom ut som ett bättre lag i andra halvlek och började hantera Charltonspelarna på ett bättre sätt. Framförallt blev man bollförande och genom att stå något steg lägre med sin backlinje var de inte lika sårbara för omställningar. Nigel Adkins valde att skifta Jonathan Leko mot Conor Washington i halvtid för just ännu mer snabbhet och finess i djupled, men på grund av Gillinghams justeringar fick bytet ingen direkt effekt.

Tidigt in i halvleken blev det genast mer Gillingham i Charltons första tredjedel. Efter två minuter var det misstänkt hands på Ben Watson i Charltons straffområde men domare Keith Stroud valde att inte blås i situationen, till Gillinghamspelarnas vansinne. Troligtvis även Steve Evans och vi ska nog vara glada att det inte fanns en mick på honom…

Craig MacGillivray var sedan tvungen att göra en bra räddning på ett avslut från Danny Lloyd, innan 56:e minuten var kommen och så även Gillinghams kvittering. Charltonspelarna var inte helt vakna vid en hörnspark och endast Elliot Lee skickades ut mot hörnflaggan när Gillingham valde det korta alternativet. Enkelt överlappade Kyle Dempsey sig förbi en ensam Lee och när han sedan skapat sig tillräckligt bra vinkel drog han iväg ett skott som tog klockrent i stolpen och studsade ut på Ben Purrington och in i mål. Ett olyckligt självmål för Purrington, som inte kunde göra något åt situationen. 1-1 (56).

Charlton hade ett par bra målchanser ganska nära inpå det insläppta kvitteringsmålet. Lee släppte ut till CBT på högerkanten i 62:a och ett nytt lågt inspel mot bortre stolpen kom. Josh Davison mötte upp med avslut i bra läge men Cumming var snabb i sidledsförflyttningen och stötte skottet till kortlinjen. På hörnan efter vann Sam Lavelle duellen om bollen men hans volleyförsök stoppades på mållinjen av en försvarare. I 71:a hade dessutom Leko ett distansskott rakt på Cumming, sedan han fått ett mycket fint uppspel av Watson.

I grova drag kom annars den återstående halvtimmen att tillhöra Gillingham spelmässigt. Bortsett från chanserna ovan hade Charlton svårt att komma till rätta med sitt spel och var tvungna att sjunka lägre med defensiven, när Gillingham praktiserade sitt raka spel som man gjorde. Antingen dumpades det bollar mot boxen så fort de tagit sig några meter in på offensiv planhalva, eller så slank Gillinghams främste lirare, Kyle Dempsey, igenom centralt när han fick för sig att driva igång ett anfall. En spelare som Charlton misslyckades med att värva under sommaren. Bud fanns på bordet men manager Evans valde att kalla dem för ”insulting”. Charlton försökte svara Gillingham med att slänga in säsongsdebuterande Alex Gilbey och Jayden Stockley när 15 och 10 minuter återstod. Men bytena hann inte förändra matchbilden och istället var Gillingham närmst ett ledningsmål genom en stolpträff från Danny Lloyd.

Båda lagen ville ha mer än ett poäng vardera, men det var precis vad de fick nöja sig med när tisdagskvällen var slut. 1-1, slutresultat på Priestfield Stadium.

Efter match
Hm, ja, det här är en svår match att smälta. Man vet inte riktigt med vilka känslor den ska analyseras eller sammanfattas. Det finns en del glädje och lättnad i att spelet faktiskt flöt på bra i första halvlek. Defensiven låg rätt i sina positioner och omgrupperade snabbt vid omställningar. Mittfältet vann mycket boll och var lyckosamma i sitt presspel. Offensiven var mer direkta, aggressiva och uttrycksfulla än under tidigare matcher. Sammanfattningsvis var det mycket som var väldigt bra under 45 minuter och även om Gillingham ryckte upp sig och kom in i matchen, så var det en del som fortfarande var bra i andra halvlek med. Framförallt var det flera spelare som gavs chansen från start och som verkligen gjorde något bra av sin prestation, trots att de kanske inte förväntas vara en startspelare i nuläget. Jag tänker främst på Corey Blackett Taylor och Josh Davison, men även Jason Pearce som är tänkt att stå tillbaka en del denna säsong.

Men. Om insatsen ska kokas ner till ett betyg så går det inte som Charltonsupporter att vara nöjd med att det bara blir oavgjort mot Gillingham borta. När inte kvalitén finns för att göra det där andra målet som kan avgöra matchen, tillåts Gillingham jämna ut spelet och ta över delar av matchen. Sett till målchanser kunde det lika gärna slutat med tre poäng för hemmalaget. Då ska det kommas ihåg att Gillingham också är ett lag som inlett säsongen halvdant och som dessutom saknade några spelare som brukar vara namn för startelvan. Med andra ord kan tisdagens resultat också läggas till i raden med underkända sådana och då oavsett om prestationen, eller poängen för all del, var ett litet smygande steg i rätt riktning.

Omgångens poäng
3p – Ben Watson: Sätter inte många fötter fel i den här matchen, som var mer eller mindre perfekt lämpad. Watson vann mycket boll när han stod rätt placerad i sin defensiva position och hade vi erövrandet av boll ett passningsspel som flera gånger slog ut en eller två lagdelar i Gillingham. Har egenskaper som svarade bra mot Gillinghams raka spel.

2p – Corey Blackett-Taylor: Vilken insats CBT stod för va? Om det inte varit för ett par slarviga beslut i avgörande moment hade poängen varit högre. Både för CBT personligen och för laget. Oerhört snabb i djupled och verkar gå in med en inställning att han inte ha något att förlora överhuvudtaget. Vilket är bra när man bara befinner sig på ett sex månaders kontrakt. Delaktig i det mesta offensivt under den första halvleken.

1p – Adam Matthews: Bra matchen igenom. Tog fram bollen flera gånger i första halvlek och skapade ett bra kombinationsspel med Watson, Lee och för all del CBT. Defensiven med Lavelle, Pearce och Purrington fungerade bra överlag men Matthews får stoltsera med poängen. Det borde inte vara något snack om att han ska gå före Chris Gunter på den här positionen.

COYA!