Graeme Sharp - Hyséns tuffaste motståndare
Glenn Hysén lyfter fram Graeme Sharp som den bäste Everton-spelare han haft äran att möta, och vilket fantastiskt val han gör! Evertons näst bäste målskytt genom tiderna. En spelare som gav Everton tio år. En doldis, men framförallt - en legend.
Få visste särskilt mycket om den gänglige killen från skotska Dumbarton då han för 120 000 pund skrev på för Everton 1980. Han skulle bli en förgrundsfigur under en era då Everton dominerade England och Europa.
Undan för undan tog han sig in i Howard Kendalls lagbygge, som i början av 80-talet svajade rejält, då det tog ett bra tag innan Kendall fann sin kombination av spelare som skulle bli de mest framgångsrika i Evertons historia. Sharp var dock med från början och växte in i laget.
Genombrottet
Det stora genombrottet kom samtidigt som hela lagets genombrott. Under 1983-84 växte självförtroendet och i FA-cupfinalen mot Watford gjorde han det förlösande 1-0-målet.
En bidragande orsak till Sharps stora genombrott var Kendalls köp av den karismatiske skotten Andy Gray. Tillsammans blev de ett radarpar utan fruktan. Oerhört jobbiga att stångas emot. Gray gjorde också 2-0-målet i samma FA-cupfinal.
Säsongen1984-85 blommade deras samarbete. Sharp gjorde 21 mål i ligan och bidrog starkt till Evertons ligaseger och pokalen i cupvinnarcupen, där han också nätade. Men kanske är det i oktober 1984 som är den bild som historien kommer att rama in som det vackraste konstverk någonsin skapats... Scenen är Anfield. En lång boll kommer från Evertons högerback Gary Stevens. Sharp, som fortfarande är en bit från Liverpools straffområde, tar emot bollen med vänsterfoten bara för att smälla till med högerfoten. En halvvolley som Liverpool-målvakten Bruce Grobelaar sannolikt fortfarande har mardrömmar om. Säsongens mål i Match of the Day och segern på Anfield blev en första fingervisning att det unga Everton-laget var av mästerskapskvalitet.
Mer än bara targetspelare
Graeme Sharp var en klassisk targetspelare, men med ett kraftfullt skott, god bollkontroll och stor rörlighet. Särskilt i början av karriären.
Det blev bara 12 landskamper för Skottland, vilket kan tyckas märkligt, men dels hade han hyfsad konkurrens från spelare som Kenny Dalglish, dels så använde man sig hellre av inhemska spelare på den tiden. Så långt det gick.
Men Sharps facit är större än hans rykte. Han har spelat tillsammans med storheter som Gary Lineker, Tony Cottee, Bob Latchford och Andy Gray. Men när han var som allra bäst under Kendalls era, så vete fasiken om han inte var bättre än allihop. Med all respekt. Inte för att han syntes mest, utan för att han gjorde sina anfallspartners bättre.
Näst efter den allra främste
Det blev 159 mål på 426 matcher för Everton. Två ligasegrar, en cupvinnarcup och en FA-cup. Flertalet år tillbringades högt upp i skytteligan. Endast Dixie Dean har gjort fler mål i en Everton-tröja, och att vara tvåa efter Dixie Dean är nog det finaste en målskytt utan överjordiska kvaliteter kan bli. Eller som konduktören sa till Tommy Lawton – en annan legendarisk engelsk centerforward – när han klev av spårvagnen och skulle börja gå längs Spellow Lane för att till slut komma till Goodison Park för ett första möte med hans nya klubb Everton.
”Good luck lad, but you´ll never be as good as Dixie.”
Det här var i slutet av trettiotalet, men gäller fortfarande. Graeme Sharp kom dock så nära som det gick att komma. Om Dixie Dean är en gud, så är Graeme Sharp åtminstone en Jesus. Och båda kan ju gå på vatten.
Om ni vill njuta av målet:
http://www.youtube.com/watch?v=jsBCEmKle_c
