Hoist the Blue Flag 13/10

Det är ingen rolig syn, när drevet drar igång. När hundarna får upp vittringen. När flockbeteendet och jaktinstinkten sätter in. Tunnelseende och blodsmak i munnen. 

 

Brittisk media har haft siktet inställt på John Terry en längre tid. Jag har svårt att förstå varför. Både Gerrard och van Persie har varit inblandade i polisutredningar och blivit friade från misstankar utan att för den sakens skull bli jagade av drevet. 

 

När Terry friades i domstol sattes de blodtörstiga hundarna i koppel. De skällde, det gjorde de, men de kunde inte gå till anfall. Gudarna ska veta att de ville. När FA gick emot domstolen och fällde Terry, med motiveringen att man inte behövde lika mycket bevis, så släpptes hundarna lösa. Och all den frustration de brottats med den senaste tiden likaså. 

 

Jag trodde i min enfald att det skulle vara över nu. Att de tröttnat. Att FA's dom skulle sätta ett streck för det hela en gång för alla. Istället har det brittiska mediadrevet sprängt alla gränser. Och ni som läst mina tidigare inlägg om saken, ni vet att jag aldrig försvarar dumheter bara för att det råkar vara en Chelseaspelare som gjort dem. Ni vet att jag kritiserat saker bl.a. Terry haft för sig utanför planen förut. Och jag har i ett par blogginlägg påtalat hans eget ansvar för den uppkomna situationen och hur lätt den här soppan kunnat undvikas. Men kom igen. Någon jävla måtta får det väl ändå vara.

 

Höjden av dumhet kom från en ledare i the Observer. Man menar att alla Chelseafans som inte fördömer Terry och kräver att han sparkas ur laget aldrig kommer att kunna inta en antirasistisk ståndpunkt någonsin i sina liv. Det är en direkt förolämpning riktad mot TUSENTALS Chelseafans som inte har någoning med det här att göra. Det är samma typ av resonemang som G.W. Bush använde sig av när han startade krigen i Afghanistan. "Falsk dikotomi" kallas det för, en typ av härskarteknik som används för att ta kontroll över diskussionen och språkbruket. Tyvärr ett ytterst effektivt retoriskt trick som använts sedan urminnes tider. 

 

FA upprepade gång på gång i sin rapport att Terry inte var rasist. Detta rapporteras naturligtvis inte. Men om man nu är så övertygad om detta, borde inte detta göra Terrys historia mer trovärdig? Jag har hört kritik riktas mot FA just på grund av detta. Man säger saker i stil med “om han inte är rasist, vad är han då?”. En löpsedel basunerade ut “Captain Leader Racist” och jag hoppas att Terry stämmer arslet av just den blaskan för förtal. Det här med att den påstådda rasisten Terrys bästa polare, Ashley Cole, är mörkhyad är något tidningarna ignorerar helt och det gör såklart bara hela saken än mer skrattretande. 

 

Terry kan fortfarande överklaga. Eftersom FA har annan syn på vissa detaljer, såsom bevis, kommer naturligtvis INGET att ändra deras uppfattning. Om Terry trots allt överklagar kommer man att bli tvungen att ta en rejäl titt på vilka kriterier man ställer upp i sådana här fall. De brister som finns i FA’s egen utredning kan komma upp i ljuset. Och det kan bli så att FA måste bestämma sig för ett av två prejudikat som båda är lika ofördelaktiga. Antingen fäller man Terry och signalerar att den kontext i vilket något sägs inte spelar någon som helst roll. Det kan öppna upp för en rad liknande fall där saker dras ur sitt sammanhang. Det andra alternativet är att man friar Terry, men då signalerar man att rasistiska tillmälen är något man i vissa fall kan ha överseende med och att nolltoleransen inte gäller. Det är ett ganska otäckt alternativ det med eftersom det kan öppna upp för folk som använder den typen av förolämpningar och i efterhand hittar på långsökta förklaringar för att komma undan. 

 

FA sitter såklart och hoppas på att Terry ska ge upp och släppa det hela. Men varför skulle Terry göra det? Det handlar inte längre om en kortare avstängning och lite böter. Terry har ju målats ut som rasist. Jag förväntar mig inget annat än att han kommer att försvara sitt namn och sitt rykte... eller det som finns kvar av det efter att tabloiderna gjort sitt. 

(Förresten, en lång parantes: allt fokus har legat på användandet av ordet "black". Och det förstår jag, men att inte någon alls försökt diskutera andvändandet av "c**t" är underligt. Som jag ser det är det en riktigt intressant utgångspunkt för en diskussion kring värderingar och människosyn i idrottsvärlden. Men det är jag det, och jag tycker ju till och med att ordet "hen" är en rätt bra idé.)

 

Ja sedan har vi Ashley Cole... och jag är så upprörd nu när jag skriver att jag nästan sitter och skakar. Jag tror bestämt att jag behöver lite frisk luft. Jag får ta itu med den soppan i nästa inlägg.