Hoist the Blue Flag 14/6

I vilken annan klubb som helst hade det inte varit något snack om saken. En tränare som vinner den mest prestigefyllda klubblagspokalen i världen ska liksom inte behöva ligga i riskzonen för att få sparken. 

 

Chelsea är inte vilken annan klubb som helst. 

 

Det är såklart på gott och ont det där. Det är bara att gilla läget och ärligt talat, som läget är just nu, europacupmästare och allt, är det svårt att inte gilla det. 

 

Jag hade nog räknat med att Chelsea skulle ge Di Matteo kicken bara av gammal vana. För att man kan. För att grubblerier om vem som ska bli den långsiktiga lösningen har blivit något av en tradition. 

 

Förresten, kan vi inte ge upp det där med kontinuitet och långsiktiga tränarlösningar. Jag var länge, som så många andra, övertygad om att det var den enda vägen att gå. Se på SAF liksom. Jo visst. Eller så kan man se på Arsene Wenger och Arsenals titlar de senaste åren.

 

Så att...

 

Men jag blev väldigt glad över att Di Matteo nu skrivit på för två år framöver. Självklart ska han få chansen att styra skutan över en hel säsong. Eller hela kontraktsperioden ut, om han har tur. 

 

Di Matteo är, om jag förstått saken rätt, AVB’s raka motsats. Å ena sidan har vi AVB som hade bestämt sig för ett system som till varje pris skulle drivas igenom och spelarna skulle tryckas in i det systemet. Å andra sidan har vi Di Matteo som av vad jag har förstått ser till spelarnas styrkor och anpassar systemet efter det. 

 

Det finns de, som med all rätt, är kritiska till RDM’s förmåga att leda laget över en hel säsong. Han har aldrig tidigare coachat ett lag av den här kalibern... eller han hade i alla fall inte gjort det innan han tog över CFC och vann Champions Fucking League. Men det är klart att att lagets uppryckning kan ha berott på att AVB försvann snarare än att Di Matteo tog över. 

 

AVB ja... oj oj oj. Så som jag försvarade den där portugisen i den här bloggen. Det är väl bara att svälja sin stolthet och erkänna att jag hade fel. Om AVB’s s.k. “man to man managment” var hälften så usel som det verkar på de historier som kommit ut i efterhand så var det ett under att han höll sig kvar så länge som han gjorde. RDM’s svåraste uppgift under kommande säsong kanske blir att hålla TSO’s kvarvarande untouchables nöjda när han förr eller senare kommer att behöva ta beslut de inte håller med om eller rent av bänkar dem. 

 

Sedan har vi kritiken som handlar om att Di Matteo inte har erfarenhet av genomföra större värvningar. Han har inte haft någon vidare budget att röra sig med i sina tidigare klubbar. Å andra sidan har väl ingen CFC tränare efter TSO haft något större inflytande över värvningar. Ancelotti gick ju t.o.m. ut och sa att värvningar inte var något område där han hade något att säga till om.

 

Att RDM har ett förflutet i CFC tror jag däremot inte man ska lägga för mycket vikt på. Självklart är det roligare för oss fans att få en manager vi känner igen. Och självklart är det roligt för RDM att få komma tillbaka till en av sina gamla klubbar. Men jag tror inte detta förflutna kommer att inverka på resultaten. Inte heller påverkar det hans lämplighet som tränare i ena eller andra riktningen. Alla tränare gör allt vad de kan för att vinna oavsett om de varit aktiva i klubben tidigare eller inte. AVB ville inget hellre än att vinna. Scolari ville inget hellre än att vinna. När Ranieri bytte in Veron mot Monaco... så...

 

...ok, you got me there.

---

Nu till något helt annat: 

Jag har sagt det förr och upprepar mig igen: jag vill höra ERA historier om var ni var när Drogba slog sin sista spark i CFC-tröjan. Var var ni? Hur mådde ni? Vad hände sedan? Finns det måhända videoklipp? Maila era historier till mig på john@chelseasweden.com så ska jag publicera ett hopklipp av dem här på bloggen senare under sommaren (så kom ihåg att berätta om ni vill sätta ert eget namn eller ett forum-nick som avsändare eller om ni vill vara helt anonyma). Har bara fått in två mail hittills, så kom igen, någonting har ni väl att berätta om den största idrottshändelsen i era liv?