Hoist the Blue Flag 15/10

Release the hounds del 2 - Postat av Andersson

Det här är ju alltså på något sätt en fortsättning på mitt förra inlägg. Det slutade ju med att jag blev så pass sur att jag fick avbryta mig och ta en paus. Vi får se om jag lyckas plocka upp tråden där jag lämnade den. 
 
…ja det där med Ashley Cole alltså. 
 
Det tog hus i helvete när Ashley Cole på twitter konstaterade att FA pekat ut honom som lögnare och avslutade med #-taggen #bunchoftwats. Han fördömdes från alla håll. Det ansågs olämpligt. Men vad vore ett lämpligt svar från någon som hängs ut offentligt som lögnare av sin egen arbetsgivare. Klart man kan uttrycka sig smidigare, men kan någon egentligen klandra honom? Twitter är ett av få ställen som idrottare på den här nivån har kvar för att kunna uttrycka sig som vanligt folk. Har ni någonsin hört ett ärligt och spontant uttalande av en fotbollsspelare i en intervju i tidningar eller TV? Allt man hör är samma klychor gång på gång. Cole var inte alltför glad över att bli indragen i rättegången till att börja med. Och när han väl gör det blir han anklagad för att ljuga. 
 
Förresten, om FA tror att Cole ljuger så bör de väl anmäla honom för mened eftersom detta vittnesmål avlades under ed inför en domstol.
 
Det finns en till sak som jag hört gång på gång, bl.a. från den där vansinniga ledaren i the Observer. “På vilken annan arbetsplats kan man bete sig på det här sättet”. Men det är ju inget kontor de jobbar på, eller hur? På planen finns två lag och varje lag gör allt de kan för att besegra det andra laget. Det förekommer fällningar, tacklingar, förolämpningar, tjuvnyp, efterslängar och en hel del adrenalin. Det ser man inte på ett vanligt kontor. Och dessutom, om du jobbar på ett kontor och ledningen i den koncern som äger företaget du jobbar på går ut offentligt och ifrågasätter din trovärdighet... Hur skulle du själv reagera?
 
Dumheter dumheter dumheter. Terry har ett ansvar här (och det har jag skrivit om så många gånger tidigare), men proportionerna är helt bortom all rimlighet. Terry har tvingats sluta i landslaget, Capello avgick, Coles position i landslaget är ifrågasatt. Och det ska bli intressant att se hur media, som letat efter en anledning att hacka på Hodgson då han var oförskämd nog att vara FA’s förstaval till jobbet över Rödknappen, hanterar att han inte fördömt de båda Chelseaspelarna och inte heller uteslutit att ge Englands kaptensbindel till Cole. 
 
Jag undrar om en del av det brittiska mediadrevets beteende gentemot Cole till viss del har att göra med att Cole, som både är mörkhyad och kompis med Terry, inte passar in i narrativet. Det blir problematiskt att utmåla Terry som rasist om han dessutom är kompis med Cole. Detta är naturligtvis fullt naturligt, det är inte många rasister som skulle klara av att spela fotboll på toppnivå i dagens globaliserade och mångkulturella fotbollsvärld utan att antingen bli utsparkad eller tvingad att omvärdera sin människosyn. Men det stör medias vilja att utmåla Terry som rasist.
 
Och naturligtvis innebar även detta att Ryan Bertrand, i besvikelsen att ha petats från landslagstruppen, twittrade en förklaring till att han inte spelade. Han använde ett svärord och detta tolkades såklart i media som ett påhopp på FA. 
 
Jag börjar bli lite trött...

John Andersson2012-10-15 15:18:00
Author

Fler artiklar om Chelsea