Hoist the Blue Flag 16/4

Efter att ha läst Lovéns inlägg från igår konstaterar jag att vi är helt överens men kanske av lite olika anledningar. Inte heller jag blev särskilt upprörd av att Chelsea blev utslagna ur FA-cupen. 

Alltså, jag blev väl inte glad. Det är inte det jag menar. Och visst blev jag upprörd, men då snarare av ett antal våldsamt konstiga beslut från domarens sida. Fasthållningen av Torres, stämplingen av Luiz, osv. 

Men resultatet gjorde inte att jag fick den där känslan av att jordens undergång är nära som jag normalt får vid en förlust. Men Lovén resonerade utifrån känslor, och framförallt den där känslan av illamående som uppstår vid tanken på att FSW lyfter en av Chelsas bucklor. Mitt resonemang är dock av mer praktisk natur.  

Jag tänker att ett störningsmoment har försvunnit. Man kan prata om den ärorika traditionstyngda FA-cupen bäst man vill. Och vilken annan säsong som helst hade det varit hur trevligt som helst med ytterligare en FA-cup pokal. Men det här är inte vilken säsong som helst. 

Chelsea var ett sjunkande skepp. Nu är det ett skepp som förvisso åker upp och ner mellan vågor och vindbyar, men ändå ett skepp bemannat med ett manskap som sliter så gott det går med att hålla relingen över ytan. Och vid rodret står en spanjor som varken verkar veta vart han ska styra skutan eller vilket av alla hål i skroven man ska prioritera. Rykten viskar även om ett nedslaget försök till myteri, men det lär dröja länge innan vi får veta om det ligger någon sanning bakom dem. 

Herrejävlar vilken genomusel och långsökt liknelse jag ställde till med. Men ni fattar. Europa League, FA-cupen... det är bara småsaker som distraherar från något som inte ger något silver, men ändå är det enda som i praktiken betyder något. En plats i Champions League nästa säsong.

Redan nu kommer det vara svårt att få en tränare till klubben. Utan CL-pengarna kan vi glömma nyförfärv och vi kommer sannolikt inte ha råd att behålla alla spelare vi har och då är det åldermännen  Lampard och Terry som ryker. Och vi kan inte heller utesluta att vissa av de spelare som det är tänkt ska bära laget in i nästa era inte vill vara kvar. Jag får en känsla av att jag sagt det här förut, men det tål att sägas igen. 

---

Vad gäller Benitez förresten.... Precis som Chelseas fans verkar han se fram emot dagen då han lämnar klubbem. I ett läge då många fans gått från att hata karln till att bara ignorera honom. Och i ett läge då man ändå måste ge honom någon sorts cred för att man lyckats halta sig igenom ett vansinnigt spelchema med någorlunda hyfsade resultat. Då bestämmer sig Rafa för att gå ut i pressen och prata om hur han vill tillbaka till Liverpool och hur bra han trivdes där. OK, fair enough, hans fru och barn bor fortfarande där och han vann CL med med. Men man kan ifrågasätta tajmingen. Och lämpligheten. Bästa dissen kom ändå från Brendan Rodgers som kommenterade Rafas utspel. Rodgers, som inte verkar ha några planer på att lämna sitt jobb i Liverpool, sa att han var helt säker på att Benitez syftade på staden, inte klubben. Touché. 

---

Sedan skulle det ju hjälpa om Torres, med eller utan mask, kunde bestämma sig och antingen vara konsekvent dålig eller, hellre, fortsätta i den starka form vi sett honom senaste tiden. Det skulle göra saker så väldigt mycket lättare om man kunde vara säker på vad man tycker.

---

Till sist: Det har det ju varit dåligt med svenska målskyttar i Chelsea-tröjor. Men i helgen gjorde Sofia Jakobsson mål för Chelsea Ladies när FAWSL drog igång. Det ska bli riktigt kul att följa hennes framfart under säsongen.