Hoist the Blue Flag 17/8
Snabbt och kortfattat.
-Han är klar nu. Robbie VanPersie gick till United.!!
Kollega D ler nöjt.Drar upp ärmen och visar Unitedtattueringen.
-Och jag har fått priset som årets skribent på SF och har bestämt mig för att skriva för West Ham. Svarar jag medans jag förser mig av frukostvagnens tillbehör. Ett sånt påstående går inte att ta på allvar. Men när Arsenalenklaven av mina kollegor stiger in i frukostrummet så gör de det med en myggas pondus och jag börjar leka med tanken att det kanske ligger något i det trots allt. Dessutom har Kollega D ändrat fokus mot Kollega DW och SQ och hånar dem för att Arsenal har blivit en feederklubb. Jag tar flanken, frågar DW om det stämmer. ” Ja ” Svarar han uppgiven. Jag vet inte hur de har fått reda på detta vi har ju i stort sett vistats i samma lokaler de sista 28 timmarna med väldigt begränsad kontakt med omvärlden
Och jag som precis hade skrivit klart ett inlägg har fick precis en ny infallsvinkel. Fotbolls-England måste ha blivit tokigt. Att Fergie skulle glömma vad han tidigare sagt om dyra värvningar som inte återspeglar spelarens rätta skulle ge sig på att värva one-season-wonder VanPersie för £2o+m var något jag inte hade sett komma. Han måste verkligen vara desperat efter den där sista ligatiteln som ger hans pension ett gyllene whiskeyskimmer. Trots att vi pratar om att han nu har både ettan och tvåan i förra säsongens skytteliga så är VanPersie ändå om en spelare som gjort en (!) kanonsäsong av 8, är 29 år och förmodligen kommer att få tillbringa en hel del tid av sitt fyraårskontrakt på rehabrummet.
Jag kan tänka mig att Arsenalsupportrarna skulle kunnat gå med på att släppa han till en klubb utanför PL, men till United.? Finns det ens ord som kan beskriva vad de känner just nu.?( Ändå finns det en cynisk liten jävel i mig som faktiskt gillar att Arsenal med sin höga svansföring förlorar kapten efter kapten till andra klubbar i England)
-Arsenal å andra sidan kan casha in. Köpa nytt och inte vara alls oroliga för att gå in i nästa säsong. De har redan värvat klass och dessutom varit villiga att betala för sig. Cazorla, en personlig favorit sen när jag bodde i spanien och hade sympatier för Vilarreal kommer nog vara till större nytta än många tror. Dessutom är Podolski och Giroud klasspelare som säkert kommer att säkerställa en hög målproduktion.
De kommer definitivt vara med däruppe i toppen när poängen är summerade.
-City och Mancini verkar satsa på laganda nästa säsong. Inga nya spektakulära värvningar som kan ändra en redan bräcklig struktur i omklädningsrummet och en stort sett intakt trupp gör att jag tror att de återupprepar förra säsongens guld. Det är även synd att Mancini såg Rodwells potential före Di Matteo gjorde det.
-Charmiga Newcastle får gärna fortsätta att utmana om platserna utanför Champions Leauge så länge de låter bli att återupprepa bedriften från förra gången de besökte Stamford Bridge.
-Tottenham har AVB. Vilket är helt i linje med att vara Tottenham. De har nu den tränare alla vi blå unnar våra rivaler. Så nej, jag kan inte se dem upprepa förra säsongens fjärdeplats som ändå inte betydde mer än att de får spela EL.
-Liverpool har fått Brendan Rodgers. Synd för honom att han inte har spelare som kan spela den fotboll han vill spela.
-Vidare hoppas jag att Southampton med sin förträffliga ungdomssektion , sköna arena och charmiga stad överlever återkomsten till PL.
Di Matteos Evolution
Inte ens den mest opportuna sportdirektör kunde undvika att se CL vinsten och sedan ge en annan tränare chansen.
DiMatteo tackade för förtroendet och såg till att värva högkvalitativt och lovande. Hazard, Marin, Oscar, är spelare som får det att vattnas i munnen på alla fotbollsälskare. Om Torres får igång målskyttet när det är fastställt vilka som ska leverera passen kan vi få en fin säsong.
Men. Någon titel ska vi nog inte drömma om. En evolution var den än inträffar och vad det än gäller går i faser. Nyförvärven är unga och ska först skolas i det engelska tempot och DiMatteos sätt att spela. Det ska få ta sin tid så om vi är realistiska så är fjärdeplatsen det vi ska hoppas på.
Och det baserar jag på att DiMatteo helt säkert kommer att utvärdera den startuppställning som han hållt fast vid och ställa sig frågan om den maximerar lagets potential. Jag är inte helt övertygad och tror inte han är det heller. Eller så är han det och är fast besluten om att överbelastning av motståndarnas svagaste lagdel är den vägen man ska gå för att få med sig alla poängen i match.
Så utan några större drömmar om guld och 5 mål per match går jag in i denna säsong. Det ska bli ett underbart nöje att se Chelsea 2.0 spela fotboll medans Martin serverar biran på Broder Tuck. Underbart att det bara är 2 1/2 månad kvar tills jag åker till Swansea . Att jag trotsar bortamatch logiken genom att utsätta mig för Newcastle och dess vinter up norf.
Bring on next season.!!
