Hoist the Blue Flag 18/1

Away days blues
Lägenheten är tyst och mörk. I alla dess hörn sover kusiner som lekt varandra trötta. Föräldrarna  skruvar sina kroppar, ovana med den behandling som deras ryggar blir utsatta för i de Lovenska gästsofforna.Någonstans kan man emellanåt höra en snarkning följt av en suckande fru som lätt irriterad knuffar på sin make. Men för övrigt-Total tystnad.
Utanför fönstret står en lånad BMW suv. Nöjd har jag noterat  att den i motsats till min egen inte behöver motorvärmare på under natten för att starta Jag har nöjesåkt den hela dagen, hittat på olika anledningar för att använda den. Jag leker övre medelklass och styr den mot alla möjliga påhittade ärenden jag måste göra idag och som inte kan vänta tills vi kommer tillbaka från solsemestern
Det är vi ska. Till den karibiska hettan. Tillsammans. Visst det ska bli jättetrevligt men det slår inte ett grått, fuktigt England i Januaridimma på en arena någonstans i England . Men för att lindra melankolin och för att få tiden att gå så tänkte jag bidra med en egen liten lista över arenor jag gillar.

  1. St James Park, Newcastle, (5 besök)
Egentligen behöver jag inte förklara för de som varit där. Även om Chelsea förlorar är Newcastle en stad att bli förälskad i. Gordie-dialekten, publivet är två argument. Men bortasektionen på St James  är absolut toppklass och garanterar en bra fotbollsupplevelse.
Men att som bortasupporter få komma in på The Strawberry och endast mötas av ” You can put your blue flag up your arse” och idel flin istället för nävar och direktpass ut på gatan är ett bemötande som man inte får någon annanstans och har man tur (som vi hade sist) Träffar man Shearer på Grey street hotell bar( The Living Room) och som gärna tar sig tid att prata fotboll med  svenska Chelseasupporters.
 
***** Head of steam, O´Neils, The Strawberry, Old George. The Living Room, Staden Newcastle, folket och dialekten de talar.
**** Äta I China Town , Hadrians wall och umgänge med lokalbefolkningen. Grey street Hotell
***  Gateshead
  •  Matchdag senare än Oktober.
 
  1. Anfield, Liverpool (4 besök)
Det är inte för att det är en speciell arena jag placerar den på en andra plats eller för att staden födde Beatels eller är gemytligt på ett engelskt nordvästligt sätt.-Nej Anfield gillar jag för alla segrar vi vunnit  på plan och på läktaren.
Det är en speciell känsla att säkra ett ligaguld i Liverpool inför en hålögd och tyst hemmapublik och skandera” Where´s is your famous atmosphere”  Det är en lika underbar känsla att se Geremi avsluta förnedringen genom att slå in 4-1 eller Véron göra en kanonmatch i Ranieris lagbygge Romans år 1.
 
***** We silenced the kop ..we silenced the kop !!!
**** We silenced the kop.!!!
*** We silenced the kop.!!
  1. Carrow Road, Norwich.( 9 besök)
Jag har min far att tacka för min kärlek till England och engelska fotbollsarenor. Carrow Road var min första kontakt med brittisk läktarkultur och den kärlek har bestått genom alla år och är fortfarande lika innerlig som den var när den började.
Norwich är lantligt gemyt trots att den en gång var Englands näststörsta stad och centrum för textilindustrin. För den ölälskande kan jag tillägga att ingen stad i Europa kan stoltsera med så många lokala bryggerier som Norwich har, resultatet kan ni som reser dit se på stans alla pubar som inbjuder till ett pre-match pubcrawl för den törstige om jag är tvungen att rekommendera en pub att gå till måste det bli ” The Compleat Angeler” En högljudd bar på Prince of Wales road. Men i stort sett alla kan besökas av bortasupportrar.
Vänligheten är det andra som slår en. Folket här retar gärna bortafans men aldrig att man känner sig som en inkräktare, spydigheter avväpnas med humor och breda leenden. För de trevliga väntar några bjudpints och allsång.
De leenden somman mötte innan match är dock bortblåsta när matchsignalen startar matchen. Canariefansen är högljudda och sjunger frenetiskt genom hela matchen oavsett vad ställningen är. Trots det kan ett bortafölje som Chelseas ge dem en match på läktaren.
När matchen är slut och man är på väg mot tåget som tar en tillbaka till London är det alltid någon som kläcker den underbara idéen att återuppta pubcrawlen. Det är vad Norwich gör med dig. Den släpper liksom inte greppet om den som är där. Inte ensnär man står på gatan 03.på natten i spöregn kommer man på tanken att förebrå sig själv för att man stannade kvar.
***** Staden.Gemytet.
**** Carrow Road och dess publik.Pubarna som serverar lokala öl.
*** Närheten till London.

 4)Riverside Stadium, Middlesborough ( 3 besök)

Nordöstra England igen. Det är min svaghet. Riverside är en väldigt  trevlig arena som har nära till ett bra men okänt  publiv  i skuggan av Newcastle och Sunderland. Folket är passionerat intresserade av fotboll och ger sig gärna in i en diskussioner med motståndarfans.
Att man blir bra behandlad som Chelseafans kanske inte är så konstigt då de flesta Borofansen inte har något emot oss trots att Frontline tävlade med Headhunters om att ha den värsta firman för några år sen.
Placeringen av bortafansen måste också nämnas och berömmas. Inte ofta man får så mycket gratis som bortasupporter.
**** Doctor Brown, (Marton Road), Riversides bortasektion.
*** Känslan att befinna sig i en vardagsrealistisk dokumentär är stark i Boro.

5)Villa park, Birmingham ( 4besök)

Borde egentligen inte få plats på denna lista. Har man som jag sett Träbenet Allbäck vinna matchen åt Aston Villa genom att göra två mål har man egentligen ingen anledning att återkomma om man inte är lagd åt det självplågande hållet.
Jag har aldrig heller aldrig sett Chelsea vinna här så det får bli på andra premisser jag tilldelar den en så hög placering som en 5e plats.
 Och då måsteVilla park och dess publik nämnas. Förmodligen är den nog den svåraste arena för ett bortafan att besegra. hemmapubliken är otroligt högljudd( de gånger jag varit där) och bildar en massiv ljudvägg nästintill omöjlig att forcera och i medvind komplett omöjlig.Trots att Chelsea har en av världens bästa bortafölje kan jag inte påminna mig om att vi någon gång dominerat
Birmingham som stad är inte lika lätt att beskriva. Å ena sida är det Englands Curryhuvudstad med massor av underbar och billig mat å andra sidan har staden ställen som området runt New street station, ett ställe man bara bör besöka om man tillbringat kvällen under Molineux och tvingats till att ta vägen till London via Birmingham och inte har några andra alternativ.
 
6) Stadium of Light, Sunderland (4besök)

Första gången jag var där så var den relativt ny arena med intressant design som enligt ryktet följde ett koncept för att maximera åskådarens visuella upplevelse. Nu vet jag inte efter vilket koncept arkitekterna  men jag var väldigt nöjd med South stands utmärkta insyn på den skålformade arenan. Jag fick mersmak och har åkt dit 3ggr efter det.
 Jag gillar Stadium of Light för dess enkla och funktionella konstruktion och de slött sluttande läktarna som bryter det engelska mönstret. Det är lätt att skapa tryck på denna arena och jag håller denna bortaresa väldigt högt p g a det. Inte ens det faktum att taket på bortasektionen inte täckte alla platser drar ner betyget.
Som stad ärSunderland i likhet med Boro i skuggan av Newcastle när det gäller uteliv. Men det betyder inte att det är helt dött. Två pubar som gett mig trevliga minnen och som är värda att nämnas är The White rooms och Fitzgeralds där pengarna för den Aleälskande Chelseasupportern räcker länge.
 
7) Craven Cottage, Fulham. (3 besök)
 
De är våra småbröder och de kommer aldrig bli större än Chelsea. Men om det är en sak de gjort rätt så är det att de ordnat bra för sig i sin k-märkta arena.
Craven Cottage är en  mysig arena i ett fantastiskt område och har man tid rekommenderar jag en promenad från Fox & Pheassant som kommer att fylla dig med en brödrakärlek som passar bra till Putney stand och hela den folkliga atmosfär som finns här och är matchen dålig kan man passa på att kolla in arenakonstruktörernas planlösning och le lite åt de charmiga skavankerna som Craven Cottage har.
 
***** Att man lugnt kan sitta kvar på Prince of wales och inte leta pubar nära arenan.
 
8) White hart Lane, Tottenham (4 besök)
Vårt egna Three Points Lane som egentligen inte platsar här. Men när jag tänker efter på all det innerliga hat som bemöts av på den arenan och på hur vi bortafans besvarat den så kan jag  inte låta bli att ta med den.
” we wanna go home, we wanna go home this is a shithole we wanna go home” Är nog det snällaste jag sjungit när jag besökt denna arena och det borde ge er en hint om karaktären på läktarmatchen. Här känner man hatet komma från alla riktningar och stämmer vi upp i en nidvisa så är de väldigt snabba med att svara med egna nidvisor.-Jag älskar detta derby för de starka känslor de tar med sig.Den väcker skadeglädjen, machosisten och det retsamma i varje Chelseafans som besöker den.
När jag tänker efter så är det nog därför jag tar med den på denna lista.
                                         ***
 
Dessa 8 arenor skulle egentligen ha följts av 2 till för att göra min 10-i-topp-lista komplett men tiden räcker inte riktigt till eftersom det är nu 1 timme kvar tills jag måste börja väcka folket i lägenheten och starta vår resa till karibien.
 
Goodison borde givetvis varit med trots att jag bara varit där en gång. St Marys skulle fått sin plats under St James eftersom jag enbart haft trevligt på mina resor dit. Men åren mellan mitt besök down south är ganska många och det kan vara så att jag förvränger resorna dit för positivt. När de kommer upp i PL nästa säsong är det första resa jag ska göra.
Jag hoppas även att jag har tillräckligt med tid att göra en mer komplett och utförlig lista nästa gång jag skriver den.
 
Så. Mot solen!!!
 
 
 
 
 

Lovénloven@chelseasweden.com2012-01-18 03:10:00
Author

Fler artiklar om Chelsea