Hoist the Blue Flag 18/12
Handduken är inkastad - av Isaksson
Kanske dumt att ge sig på en hoist så här tätt efter kung Lovéns sorti? Men, vi vanliga dödliga kan åtminstone försöka.
Om ni har tid över i julhelgen, eller när som helst, så titta i vårt artikelarkiv. Där finns så mycket bra skrivet och mannen bakom flertalet minnesvärda krönikor/hoistar/berättelser/äventyr/serier är Lovén. Mannen. Myten. Legenden. Nu har det inte hänt så många gånger (än), men varje gång jag träffar CSS:are för match så pratas det om gamla minnen och hisnande historier. I typ hälften av dem är huvudpersonen Lovén. Om någon lyckas med det som verkar omöjligt så är det just Lovén.
Över till något roligare än den inkastade handduken. Eller mindre tråkigt i alla fall. Och mer oförståeligt. Chelsea i november och december 2013. Vad händer? Visst var det "bara" Ligacupen, men jag kan inte undgå att känna frustration. Förlust mot Basel. Tre insläppta mot Sunderland. Tre insläppta mot Stoke. Knappa segrar mot Steaua Bukarest och Crystal Palace hemma. Uttåg ur Ligacupen. Inte direkt imponerande. Visst, vi är med i toppen av Premier League och har goda chanser att ta oss till kvartsfinal i Champions League, men Mourinho har en del att jobba med.
I takt med de tveksamma insatserna och ett allt närmare transferfönster börjas det naturligtvis pratas om förstärkningar. Vi måste ha en ny mittfältare (och där är Guarin lösningen?). Vi måste ha en ny anfallare. Eller kanske två.
När Chelsea i somras lånade ut Lukaku och värvade Eto'o gjorde man klart att Eto'o, Torres och Ba kommer spela hela säsongen (tycker jag). Det finns inget utrymme för någon Falcao eller Suarez. Vi får stå ut med de vi har och nästa säsong har vi nuvarande skytteligafyran att förlita oss på. Och jag gör hellre det än ser £80 miljoner försvinna till Liverpool. Värvas det i januari får nog aldrig Lukaku chansen att bli den arvtagare till Drogba vi hoppas på.
Sunderland 2 - Chelsea 1. Lovén skrev för några år sedan i, om inte det första så åtminstone ett av de tidigare alstren.
"Det finns en sal i helvetet enbart för oss chelseafans, byggd på ångesten och frustrationen av de tusentals Chelseasupportrar som någon gång i sitt liv följt med på en bortaresa norröver och sett laget göra oförklarliga poängtapp eller förlora chansen till titeln genom underprestation och väldigt snart kommer vi kunna hålla en bal över kvantiteten av dessa tillfällen, i dag blev det rummet något större och isoleringen i dess väggar var våran desperata begäran om att laget skulle visa mer hjärta och inte glömma för vilket lag de spelar."
Funkar lika bra nu som då.
Det bästa i det gråbruna vintermörkret är kanske ändå vetskapen att även om Lovén inte längre driver hoisten så kommer vi ändå ha chansen att träffa på honom någonstans i världen och kanske till och med på nära håll få uppleva hans nästa bravad. Något det kommer att talas om i många år framöver.
