Hoist the blue flag 21/12
Bring back those glory days
Många är nidsångerna om Sp*rs jag sjungit genom åren. De har hämtats från en aldrig sinande källa av äkta skadeglädje som förstärkts av varje given seger och har varit en del av en naturlag som håller ihop världen som en begriplig och greppbar plats att leva i.
Det har varit ett normaltillstånd att häckla dom och spä på förlorarmentaliteten som härskade på Three Point lane. Så till den grad att motståndarlag som släppte in lite extra mål blev hånade för att vara ” A Tottenham in disguise”
Att vi ska kunna förlora mot Sp*rs är en tanke som liksom aldrig smugit sig in och fått fotfäste. Visst hade man svaga stunder kunnat tänka sig att Chelsea när det hade en dålig kanske eventuellt möjligtvis kunnat tappa nån poäng,men alla tre-Inte en chans! Det var inget man reflekterat över nämnvärt.
Men det är som det är med sviter.Man börjar bli bekväm med dem och ta dem för givet tills den dag de bryts.
5/11-2006 är därför en sorgens dag för alla oss som tittat på spelschemat och i tanken inkasserat 6 poäng med ett leende när man sett matchdatumen mot Tottenham.
Det har varit svårt sen dess.Även om åren gått och även chanserna varit många har inte den där riktigt förnedrande resultatet infunnit sig i. Periodvis har Tottenham gått tillbaka och blivit Tottenham igen men generellt har klubbens status förstärkts de senaste säsongerna och blivit ett ovälkommet tillskott i kampen om CL platserna nu när Chelsea gått tillbaka och blivit Swinging Chelsea igen.
Jag borde givetvis ge dem lite cred såhär i juletid mitt Chelsea-DNA förbjuder mig att begå sådana förbrytelser. Hellre vill den att jag ska sjunga ” It´s so easy..It´s so easy at the Lane” följt av ” When I was young i had no sense” och avsluta med “ We hate Tottenham “ Och se på 6-1 segrar tills solen bryter Farstadiset.
De har ju ändå spelat I CL och en viss prisbelönt sportjournalist har utnämnt dem till ”Det bästa Tottenham han sett” De har lekt med de stora pojkarna lika många säsonger som Homer har fingrar så ursäkta mig när jag kväver vissa reflexer och inte spelar med i ” Folket lag”-jargongen som spridit sig som lepra bland betal-Tv experterna.
Jag är urbota konservativ i den frågan. 3 poäng ska inkasseras imorgon och vi ska åter börja kalla deras hemmaarena vid dess rätta namn-Three points lane.
När det är gjort är min säsong perfekt.
Jag bryr mig inte om tabellplaceringar eller krimskrams som ändå är till låns. Jag vill ha tillbaka den sköna känslan som en seger mot spurs ger. Som ger mig alibi till att passera mina arbetskamrater på frukostrasten och ge dem en droppe från den aldrig sinande källan av äkta skadeglädje
