Hoist the blue flag 23/10
Fan fan fan!!
Det finns dagar som börjar i solsken. Man gör sin Zoegas trippeldos hittar en ätbar tomat som överlevt den första frosten. Man hittar ett paket rökt bacon och på radion spelar de Madness och som om inte det var nog blir United förnedrade på Old trafford.Givetvis tyckte jag att det var ett var en strålande domarinsats där jag satt och skrev på en Chelseas värld krönika vid namn ” Thats why we hate so much” i mitt kök en ovanligt solig Söndag i Oktober.
Jag hade givetvis inga tankar på förlust vid detta läget. Utanför blev himmelen Chelseablå under Söndagens sista timmar av ljus. Vad kunde möjligt förhindra att 3 poäng på Loftus och att vi passerade United samtidgt som vi skulle kunna skrika ut ” West London is ours” när slutsignalen ljöd?
Det som drabbade oss blå var långt värre än vad vi någonsin kunnat föreställa oss. Jag hade precis börjat tycka att QPRfansens ”Stand up if you hate Chelsea” var lite smågulligt när Chris Foy denne pajas i domarkläder hade på kort tid hittat en straff , ett rött kort plus två gula och precis som man börjat svära och letat i historien för att göra ett överslag på hur många poäng denne imbecill kostat oss genom åren kröner en övertänd Drogba sin usla insats med en tvåfotstackling som matchar Foys usla övertändhet på ett förträffligt sätt och som givetvis bara kan sluta på ett sätt-Med matchens kanske enda korrekta domarbeslut.
Jag hoppas att AVB såg Drogba när han hyssjade Mikel och ger han ett lämpligt straff. Han har flera gånger under hans år i klubben visat just denna tendens att svika när laget behöver en person som inte tänker sig nedslås av resultatet.
När halvtidssignalen ljöd hade överlevartomaten blivit puré på Tvn,en tallrik soppa liggger utslängd på golvet i vardagsrummet. Jag vägrar konsekvent att svara på sms och tar en promenad istället , spöar upp närmsta buske på vägen och ber kassören på Lidl att köra upp något i sin underpresterande röv när han säger något putslustigt om halvtidsresultatet när han sett min Chelseakeps.
Jag brukar inte bli såhär förbannad över resultat men jag känner ingen skam över mitt beteende, jag är heligt förbannad över att Foy ännu en gång ska få stjäla uppmärksamheten och jag är så förbannad över Drogbas svek att jag knappt kan ta hans namn i mun när min Far ringer mig och frågar vad som hänt. Han är Canary skall tilläggas och han är lika nöjd som jag är missnöjd så just denna Söndagseftermiddag kan inte Far och Son mötas.Jag har precis brytit min svit i att vara en god förlorare. Han lägger på, missnöjd med sin son och jag hans son slår ytterligare några buskar på väg hem till lägenheten.
Med nio man , ett 1-0 underläge samt Foy som säkert tänkt över sin insats under thékoppen i domarnas omklädningsrum , kanske han anser sig vara färdig med Chelsea nu. Hans livsuppgift har ju fått ännu en CFCfjäder i hatten så jag sänker mina ambitioner till andra halvlek. Det kan gå intalar jag mig. Ett slumpskott som får rätt studs och en blå spelare på rätt ställe skulle det kunna i alla fall ordna en kvittering för att rädda hedern.
Men optimisten kvävdes ganska snabbt i sin linda. Foy viftade med kortet när Lampard blev tacklad och föll A Cole protesttacklade en QPR spelare som borde fått gult p g a hands. Terry fick ett gult för en situation där målvakten börjat mucka och Foy fortsatte att vifta så mycket med sitt gula att jag börjar misstänka att de egentligen var ett illa kamouflerat vinkande till QPR ledningen på VIPsektionen.
Det enda som gladde mig när slutsignalen ljöd var den inställning som Terry, Lampard, Luiz och Cole hade-De totalvägrade att se på resultattavlan för de accepterade inte det som stod där. De slet som djur varenda minut och hade Anelka varit någon annan än Anelka så skulle det suttit en kvittering i slutet på en match där vi trots två man mindre vann både bollinnehav och målchanser-Är det någon detalj som ska tas med till nästa helg då vi möter Arsenal är det just det. Att det fortfarande finns så mycket hjärta och inställning att vi borde/kan ha vunnit enbart p g a den.
Att vi förlorade trots att vi var bättre, att vi förlorade för att Foy tog derbyt från oss fans är något jag hoppas att Arsenal kommer att få betala för.
Nu är vardagsrummet städat. Det återstår inte mycket av denna upponervända helg.Det fattas en dusch och detta inägg innan jag lägger mig och börjar nedräkningen till nästa helg.
Chelsea heaven, Chelsea hell-CTID!!!
