Hoist the Blue Flag 23/10
Lite tankar efter matchen mot Schalke.
Det blev inte en skräckresa till Gelchenkirchen som Niklas förutspått. Det blev förvisso ganska svettigt emellanåt. Men för detta lag som precis lärt att börja gå efter en serie av olyckor blev det en lektion att allt slutar väl om man håller sig på rätt sida och följer den valda vägen.
Torres tog av sig ett lager av dålig form impregnerade skinn och visade att han inte bara pratat med pressen om behovet av at göra fler mål. Han visade att det funnits en baktanke och som han visade det.
Han sprang. Han slet.Han sökte rätt position men framförallt belönades han med att få nästan full utdelning för sin arbetsinsats. Löpningen innan Hazards 0-3 Mål var inget annat än världsklass.
Men ingen seger är fulländad om den inte vilar på en stabil defensiv. Efter 0-1 Målet var det svajjigt. Backlinjen sträcktes,utmanades på alla plan när Schalke kom i våg efter våg. ” But the RAF from Chelsea shot them down”
Med Cech i form. Med Terry och Cahill som mittlås spelade det ingen roll att Ramires lagt in en skiljsmässoansökan till bollskänslan och en Azpipulizeta som inledningsvis hade förtvivlat svårt att hitta rätt position.
”There were 10 german bombers in the air, There were 10 german bombers in the air there were 10 German bombers, 10 German bombers 10 German bombers in the air.
But the RAF from Chelsea shot them down, But the RAF from Chelsea Shot them down ( Shot them down)
När Schalke forcerade fram för en kvittering visade vi vikten av en strukturerad matchplan. Taktiken var Mourinskt och spelarna höll sig till den och visade de nödvändiga kvaliteterna för att hålla Tysken på stången och inte släppa en jävel över bron.
Terry och Cahills slit tillsammans med Cech´s briljans var i mina ögon matchavgörande.(Azpi kom till sist rätt och gjorde en godkänd insats.) Och när de gjorde sitt jobb kunde även resten av laget slappna av och göra sitt.
Turen var givetvis inblandad ibland. Men när slutsignalen ljöd kändes segern välförtjänt i en match som vi förväntades få stora problem.
***
Jag var givetvis inte sen med att strö salt i såren på min kompis som med sin nyväckta Arsenalkärlek börjat tro på Guld och skinande diamanter.
”Kombinationsfotbollen versus Tysk Jawohl. Hur tycker du att det fungerar? ” Skrev jag i ett snällt SMS.
Jag har ännu inte fått svar.
***
Redan nu. På Onsdagsmorgonen har jag börjat ladda upp för City. Pellegrini som i stort sett hela sin karriär haft Underdogslag har nu fått ett lag till bristningsgränsen packat med talang och som verkligen kan det här med att motivera sina män inför stora matcher möter det blå tåget under renovering.
Jag förväntar mig en stormatch på alla plan.
