Hoist the blue flag 22/11
Blues för en säsong som gått i sank
Jag sitter i mörkret med reprisen av matchen framför mig ganska osäker på vad man kan lära av ett sånt beteende, det finns ju liksom inget nytt att säga eller nått att se för att göra förlusten mindre smärtsam, det är ju ändå samma katastrof. Bortförklarings-farbrorn viskar något om Chelseas skrala resultat efter landslagsuppehåll, om otur och oflyt. Det hjälper föga när jag innerst inne vill att hela Liverpool ska brinna trefalt i Gehennas alla cirklar . När jag tänker efter vill jag nog att hela Arsenal ska brinna med Liverpool i samma ohyggliga kval för att de haft mage att vinna på Stamford Bridge
Kan man överhuvudtaget då ut något av ett sånt här magplask förutom smärta? Jag slösade 1 timme med att leta efter ett citat från AVB där han förklarar att han tänker anpassa startstrategi och spelidé efter motståndet .Hittade inte just det citatet men för att spä på svedan lite mer fick jag veta att Chelsea inte förlorat två hemmamatcher sen 2002( United 0-3, Villa 1-3)Och att denna ligastart är den sämsta på 13 år. Inte exakt det man vill veta när man desperat söker historiska referenser som sårvård på ett sår som fortfarande blöder.
.
Skillanden mellan supporter-Jaget då och supporter-jaget nu var att det största ärret jag fått var när Träbenet Allbäck sänkte Chelsea med två mål och förstörde hela resan -Jag hade väldigt svårt att uppskatta honom efter det och kan fortfarande känna det som att jag blir smekt av en kall hand när jag tänker på det. Den nutida upplagan av mig själv har blivit en smula bortskämd med segrar och rätt så ovan med förluster på Stamford bridge att jag helt enkelt inte kalkylerat med dem. Att få två förluster i rad nerkörda i halsen är därför en chockartad upplevelse som det inte finns någon direkt bot för.
Det hjälper föga att tänka på hur många matcher det är kvar. Bluesen som spelas i mitt hjärta är just för resten av de matcher som ännu inte spelats, för de förluster som komma skall och för AVB som fortfarande verkar gå i managerhögstadiet eftersom han inte lärt sig läxan av tidigare förluster.
Det går inte att leva på hoppet om att något lag i den engelska ligan ska spela som Beleneses(Näst-jumbo i liga sagres) AVB måste komma till insikt om att övriga toppkonkurrenter tackar och tar emot när Chelsea möter dem med en press högre än Mont Blanc .-Det är precis sådana små detaljer som gör att Glen Johnson går från toaletttjuv i Portsmouth till att stjäla3 poäng i SW6.
Detta kanske bara är barnsjukdomar i det nya Chelsea som kommer att rättas till med tiden men jag tycker verkligen att det är dags för AVB att visa sig så anpassningsbar som han sade sig vara när han kom och ställa Säsongs Dvderna från våra tidigare säsonger på sin rättmätiga plats i bokhyllan och börja fundera över hur just hans Chelsea ska spela i framtiden för historien har inte plastat in vare sig Terry,Lampard eller Drogbas form från guldåren- Den har gått ifrån dem och ska målen vara desamma som innan bör man se över vad dessa kan tillföra AVB´s Chelsea och fatta ett beslut som inte lämnar några frågetecken.
Det är ett otacksamt arbete han har framför sig-Att få lagets mest älskade spelare att förstå just deras roll i hans lag och få dem att föra hans ideer vidare till de yngre och nyanlända samtidigt som han på ett fint sätt förklarar att deras insatser den sista tiden inte varit till belåtenhet och att orsaken förmodligen är att deras karriärer börjat plana och att deras tillgångar är mer dyrbara som personer och älskade ikoner och inte som matchvinnare, har han klarat av det i slutet av denna säsong så spelar placeringen inte så stor roll. Då har han en solid grund byggt av deras lojalitet att stå på när nästa säsong börjar. Misslyckas han återstår gatloppet mellan oss fans,en nyckfull ägare med en cynisk bandhund i hasorna och en skoningslös engelsk press som ingen Chelseatränare under Romantiden kunnat resa sig ifrån och gå ifrån med arbetet i behåll.
Så för en säsong som redan förlorats, för ett Stamford Bridge som inte längre är en ointaglig borg bränner jag av en hoppfull blues som handlar om ljus i mörkret, att plötsligt hitta segervapnet att samla laget under. Den handlar även om tålamod och att ta en förlust, ja t o m två förluster stående och aldrig förlora hoppet om en bättre morgondag.
