Hoist the Blue Flag 25/1
Still not one of us- Lovén
Det hade kanske varit på sin plats att skriva några rader om Söndagens vinst mot Arsenal. Men jag kan inte riktigt komma på vad jag ska skriva. När Chelsea vinner nuförtiden så hyllar jag lagets insats och inte Rafa och när vi förlorar så ger jag hans usla egenskaper som tränare skulden.
Romans sämsta beslut någonsin sitter på bänken där DiMatteo skulle ha setat och sänker laget ner i dyn mer för varje vecka som går och i dagsläget har de inget gemensamt med det lag som startade säsongen som Champions Leauge mästare och det lag som igår fick respass av Swansea
Själv stoppar Rafa huvudet i sanden och förnekar all sorts kris. Oss fans ska han vinna över och går det bara lite bättre så hoppas han på en förlängning
Rafa verkar vara i obalans och dessutom helt befriad från självinsiktens härjningar. Vem som helst skulle packa och dra för den där första protestvågen emot honom har inte lagt sig som han ska att det skulle och resultaten de har uteblivit.
Oavsett om han på något sätt lyckas vinna något så finns det en sak som är ristat i Stamford Bridges fundament att det inte spelar någon roll- Han kommer aldrig bli en av oss hur han än försöker.
***
Det finns ett talesätt som lyder ” Att det är bättre hålla tyst och låta folk misstänka att man är dum än att öppna munnen och röja alla tvivel”
Det verkar passa in på Eminente Emenalu som nu i efterhand fått Roman att ilskna till för att han med stor säkerhet sa att Rafa skulle vara den perfekte tränaren för Chelsea. Det ryktas om att Emenalu redan i våras försökte få bort DiMatteo eftersom det hade förekommit någon slags diskussion i samband med CL semin och som flicklagstränaren fick lämna besegrad.
Jag är glad att jag till slut fick en arbetsbeskrivning av vad han gör i Chelsea-Han upptar utrymme och nu när det ryktas om Roman totalt lackat ur efter fansens protester och att Buck blivit utbuad i samband med QPR matchen och tänker utnämna näste tränare själv. Jag tror Emenalu följer med soporna ut ur klubben.
***
Det har cirkulerat ett brev mellan de gamla ” Big five ” klubbarna under December-Januari som nog inte var menat för offentlighetens ögon. Det handlar om att stoppa ekonomisk doping och att täppa till de genvägar som Chelsea och Manchester City sägs använda för att frisera siffrorna innan FFP träder ikraft..
Jag är i princip för sådana här initiativ som är syftat till att förbättra fotbollen. Men när förslaget komme från det innersta av Arsenal är det något i mitt innersta som tvingar fram en kräkreflex. Förslaget kommer alltså från en klubb vars ekonomska doping i samband med PL bildades aldrig riktigt bevisats men klarlagts att inte falla inom den etiken som affärsmän bör utöva.
De har dessutom haft representanter i G14 och lobbat hårt för att storklubbar inte ska behöva betala ersättning till moderklubben och motarbetat åldersgräns för proffskontrakt.
Må den utan skuld kasta första stenen.
Ska fotbollen sanera sig själv och fortsätta vara den underbara sport som berör oss på djupet ska det rensas i båda ändar. Jag är mot den ekonomiska dopingen som Chelsea,( Som börjar röra sig i rätt riktning)City och nägra andra klubbar utför. Men jag är lika mycket emot att beröva en lovande spelare sin rätt att utvecklas naturligt i sin egna takt.
Pengar är givetvis den stora boven i det dramat men åldersgräns för proffskontrakt och lönetak vore ett sunt steg för sporten att ta kan man tycka men just nu förs bara en lågmäld diskussion långt ifrån strålkastarljuset om detta ämne och det finns inget i dagsläget som tyder på att den kommer att lyftas på någons agenda.
***
När vi Söndag möter charmiga Brentford hoppas jag på stor uppslutning på Tudor Arms. Det var 63 senaste gången (7Jan 1950) och när jag letade efter matchen i English newspaper archive så stod Chelsea och Brentford på samma läktare och sjöng och matchen beskrevs att ” Den spelades helt utan derbykaraktär utan var mer som ett möte vänner emellan” Troligen ett resultat av att många Brentfordspelare valde Chelsea när ” War Leauge ” Spelades.
För de lite äldre som kommer ihåg var Brentford även vår support på gatan och vice versa och detta ovanliga vänskapsband har hållt sig genom åren och blev ännu starkare när vårt reservlag hade Griffins park som hem.
Jag kan rekommendera ett besök på Griffins Park om ni ska över till London
