Hoist the Blue Flag 25/8

Jag har en lillebror. En hopplöst fotbollsintresserad lillebror. En lillebror som har koll på det mesta som händer i fotbollsvärlden. En lillebror som är överjävlig på FIFA. En lillebror som inte har några problem med att rabbla senaste 10 årens skyttekungar i PL. Jag har en lillebror. Som håller på Arsenal.

 

Hur det blev så fel har jag ingen aning om. Det kan ha något att göra med en skallig fransman med nummer 14 på ryggen. Det kan ha något att göra med att lejon inte tilltalar lika mycket som kanoner. Jag vet ärligt talat inte. Men det känns ändå, någonstans långt inne, rätt. Chelsea är Storebror. Arsenal är Lillebror.

 

Arsenal är den där uppstudsige lillebrodern som spänner musklerna och säger ”i år är året då jag vinner i armbrytning”, men som år efter år bryts ner, får stryk och springer hulkandes iväg till sitt rum. Arsenal är den där jobbige, yngre, brodern som man aldrig känner sig hotad av, men som man måste prygla med jämna mellanrum för att få han att inse sin plats, längre ner, i hierarkin. Arsenal är en lillebror.

 

Men som storebror kommer vissa åtaganden. Man vill aldrig att ens lillebror ska fara mer illa än nödvändigt. Såklart så ska man alltid se till att vinna alla tävlingar. Såklart ska man se till att vinna alla inbördes möten. Såklart ska man håna lillebrossan för det. Men samtidigt måste man se till att han överlever, om än värre tilltufsad än vanligt. Det är storebroderns uppgift. Chelsea är en storebror.

 

Utan Nasri och Fabregas vet jag inte hur lillebrors framtid ser ut. Det är som om Chelsea skulle ha tappat Lampard och Drogba för 3-4 säsonger sen. Då hade dubbeln varit ett minne blo(å)tt. Då hade FA-cupen under Hiddinks ledning inte ens varit nära. Chelsea hade blivit en lillebror.

 

När Chelsea värvar kommande, och nuvarande, klasspelare så säljer Arsenal sina. Medan min lillebror sliter sitt hår, så att Gervinho inte är den enda med Arsenalanknytning som har en märklig frisyr, så sitter jag nöjt och konstaterar att Chelsea går en fin säsong till mötes, ledda av våra stora stjärnor.

 

Dubbla derbysegrar på Stamford Bridge respektive Emirates ter sig inte otroligt. Att Chelsea är bäst i London när Maj nalkas känns mer eller mindre redan avgjort. Att Chelsea kommer vinna mer titlar än någon av sina Londonrivaler är mer eller mindre en självklarhet.

 

Oavsett vad vi spelar i familjen är det lika viktigt att vinna över min lillebror. Risk, Monopol, FIFA, Finns i sjön eller 110 meter häck. Alltid lika viktigt. Men jag vill inte att lillebror ska ha gett upp på förhand. Att han inte ens vill delta.

 

Därför var jag glad igår när Arsenal gick vidare i CL. Det ger oss bara ännu en chans att visa lillebror att storebror alltid är störst. Alltid.

ERIK BELFRAGE