Hoist the blue flag 26/11
Lördags werthers
Chelsea för dagen spelade som det där barnet som fått påsens sista Werther och fått instruktioner från sin gode och gladlynte farfar att njuta av karamellen långsamt så att alla smaker kunde avnjutas en och en
.Man kunde se ett annorlunda tillvägagångsätt idag. Det var ett lungt och kontrollolerande Chelsea som spelade på ett sätt som påminde om en övning i bollkontroll i ett tempo som de behärskade, med spelare som verkade vilja vara på planen.
Inte briljant att se men det var ett spel som gav resultat mot ett Wolves som nog tänkt att tanken att skulle de kunna skaka Chelsea så skulle det vara idag. Nu stod det snabbt ganska klart att AVB även gett intsruktioner om att hans barn inte skulle dela den sista karamellen.
Så vad gör det om Drogbas ben är lika säkra som en nyfödd kalv när vi har Raging Bull Sturridge som stångar och springer så entusiastiskt att mitt Chelseahjärta tvingas höja de övre gränserna för det systoliska blodtrycket och tillfälligt får mig att glömma att vi befinner oss i en "kris" eller John Terry för den delen som helt förträngt att det finns folk som betvivlar hans storhet. Hans spel idag var ett eko från förr och då spelar det ingen roll att motståndet var mediokert. Det är på tå vi vill se honom med en egen agenda en hel del att bevisa som han gör sig bäst.
Värt att också nämnas är multiverkyget Meireles som inte avgör matcher men som är funktionell som ja..ett schweiziskt multiverktyg och Romeu som pluggat Makelelisk positionsteknik efter träningarna. Mata bör även han hyllas. han är glädje raktigenom när han spelar som idag.
3-0 och 3 poäng. och vi kan andas ut efter att ha hållt andan i rekordlånga 2 veckor. Att United och Arsenal kryssade får vi se som en härlig bonus och ett extra ljus i adventtider.
Bring on the gordies!!
