Hoist the Blue Flag 27/8
Ligapremiär och semester - Postat av Niklas Isaksson
Hur tänkte jag egentligen? Mallorcaresan bokad med avresedatum 18 augusti och hemkomst 25:e. Borde jag inte sagt ”vänta lite”? Familjesemester samma vecka som Premier Leaguestarten. Doh!
Incheckning. Mat. Bad. Sedan dags att inhandla ett gäng flaskor vatten samt något för sena kvällar på balkongen. Perfekt att se sig lite runt för att se om det kunde finnas något ställe som skyltade med att de visade Premier League. Fullträff femtio meter från hotellet. ”Kolla, de visar visst Chelseamatchen imorgon. Kanske jag ska gå förbi en sväng och kika lite?” nämnde jag lite försiktigt. The Drunken Duck var platsen där säsongsstarten skulle bevittnas.
På hotellet, där jag inte fick köpa tillgång till Wi-Fi för en vecka för att ”alla kort var uthyrda” (3 euro för en timme eller 5 för en dag gick dock bra och bara för att detta kändes helknäppt så bestämde jag av princip att det minsann inte skulle bli något mobilsurfande alls på hela resan), lyckades jag på lördagskvällen hitta en tysk kanal där text-tv fungerade. Liverpool utskåpat av WBA, Tottenham noll poäng, Arsenal mållöst och QPR... ja. Kändes bra.
Söndag. Game day. Skulle timingen med mat, bad och middagssovande funka? Resultatet, nja. När jag äntrade puben var matchen igång och ställningen redan 2-0. Naturligtvis nöjd men samtidigt missnöjd. Några engelsmän berättade att Ivanovic och Lampard målat. Trevligt. Match slut. Ingen höjdare men tre poäng. Nöjd gick jag tillbaka till familjen.
Dagarna flöt på. Solen strålade. Trettiosju grader i skuggan. Plaskade i barnpoolen timme efter timme. Fantastiskt! Underbar frukost. Lunch och middag inte heller fel. Fri poolbar. Onsdagen kom och åter dags för match. Tog en tur förbi puben för att se om de skulle visa matchen. På skylten utanför stod endast att läsa ”Thursday. Liverpool vs. något lag. Europa League Qualification”. På riktigt? Ingen visning av Chelsea? Tydligen annat som gällde på onsdagskvällar. Tog ett varv runt kvarteret för att konstatera att Chelsea inte skulle visas någonstans nära. Borde jag inte sagt ”vänta lite” den där dagen då resan bokades? Det fick bli tysk text-tv.
Så kom lördagen. Hemresa och Newcastle hemma. Fotbollsabstinens samtidigt som veckan varit riktigt riktigt härlig. Skulle jag hinna hem till matchen? Som tur var sparkades matchen igång halv sju och inte fyra. Det kunde fungera. Piloten satte ned planet och jag kollade klockan. Fullt möjligt. Ett snabbt stopp för mat på vägen inplanerat. Ett telefonsamtal i baksätet avslutades och min fru talade om att vi var bjudna på grillat hos hennes föräldrar på vägen hem. Ännu en missad match att vänta. Fan, men det är ju trots allt familjesemester. Svensk text-tv och eftersändning fick duga. Maten? Kanon!
Nu har två dagar passerat och jag har försökt läsa ikapp så mycket som möjligt och känner mig hyggligt up-to-date. Mycket läsvärt från övriga i redaktionen, bra jobbat. Supercup på fredag och sedan två veckor till Premier League åter drar igång. QPR. Loftus Road. Då är det definitivt slut på familjesemestrande.
