Hoist the Blue Flag 30/1
Jakten på Bogarde (Del 5)
He´s fat, he´s round and hasent´t got a pound
Efter en underbar dag på havet återvänden vi till ett kvällsvackert Porlamar som tog emot med all den pittoreska charm en karibisk ö har att erbjuda. Vi åt mat i hamnen. promenerade mätta, trötta och lyckliga längs strandpromenaden hem till hotellet. Det blev Mojito på balkongen med en vykortsvacker panoramautsikt över ett stilla karibiskt hav.
Men sen efter ett par timmar. I landet mellan sömn och vakenhet väckerett alarm från gatan mig. Drömmen placerar ett tagentbord framför mig och börjar skriva.” Researchen Lovén..researchen för h-vete!!!” Med limegula bokstäver på en vit vägg.
Det blev stört omöjligt att stanna kvar i sängen. Hjärnan lekte 100 frågor om Bogarde med sig själv och lämnade ingen ro till den övriga kroppen. Så det blev till att tyst stiga upp genom att slingra sig ur lillans grepp, ta tag i den färdiga mojitomixen och sätta sig på balkongen.
Så tände jag datorn och började leta efter saker som jag kanske har missat innan. Jag gick igenom min kompis mail. När jag läste det lite mer noggrann denna gång så upptäkte jag att han planterat ett ” If ” mellan raderna. Tipset var egentligen en sak som en kompis hade uppsnappat i en konversation med en tredje och fjärde person.
Det var allstå upplagt för ett misslyckande och det gällde att förebereda sig för det. I tre timmar slukade jag allt jag kunde åt angående Winston Bogarde.
Jag behövde inte söka länge innan jag hittade detta i en artikel från 2009.
Le Saux said: ‘As a player he seemed to have little desire to achieve anything. It was all about what he had done at Barcelona and Ajax, not about what he could achieve with Chelsea.
‘In different ways we all tried to motivate him, but he appeared to have other things going on in his life and he lacked focus.
‘He put a lot of weight on at Chelsea. I’d have been embarrassed to be in that shape as a professional, but he didn’t seem to care.’
Det var just den inställningen vi fans störde oss på. Under Vialli fick han starta 3 gånger och när Ranieri kom till klubben så behövde han bara 1 match för att bestämma sig för Bogardes framtid och kom ganska snabbt fram till att den inte fanns i Chelsea
Ranieri försökte övertyga sin spelare att bryta kontraktet och gå till en klubb som skulle uppksatta honom men utan resultat. Det sägs att Ranieri gjorde allt för att han skulle lämna klubben men Winston verkade oberörd av denna mobbning.
Till en journalist på The Mirror sa han:
” I don´t see why people is complaining. I signed a contract so the money is mine”
Resten av kontraktet spelades således av i ungdomslaget. Sista året pendlade Bogarde mellan Amsterdam och träningsanläggningen i Harlington för att träning i ett tillstånd av likgiltighet. Han startade Global Music Entertainment under sin tid i ungdomslaget och vi fans fick se hur han snabbt gick upp i vikt när han figurerade på festfoton i skvallerpressen. ( GME var framgångsrikt några år men är nu sålt till en riskinvesterare)
När kontraktet äntligen tog slut var Bogarde redan i Amsterdam i full färd att skriva under ett köpkonrakt för en 5-rums lägenhet i en exklusiv del av staden. Senare samma dag startade han även Pokerklubben ”REVES ” med Clarence Seeedorf.
Han försökte även att förlänga hans karriär inom fotbollen men allt det gav honom var ett tillfälligt arbete som assistent till FC Volendams tränarstab. På sommaren 05 åkte han över till Irland för att ta tränarkursen men det Hollänska Fa godkände inte hans ansökan. Han erbjöd även sina tjänster till Surinams landslag vilket resulterade i ett 4 månader långt samarbete som bröts efter att Winston inte dykt upp.
Så det blev ett tillfälligt Jetsset liv istället. För ett tag verkade var hans liv väldigt farmgångsrikt. Reves drog in miljoner. G M E lockade till sig hit-artister och hans hem frekventerades av gräddan av Amsterdams festar elit.
Men säg den lycka som varar för evigt. I juni 2007 sköts Greg kelly ihjäl på hans klubb av maskerade rånare. Trots att Winston själv inte var närvarande så skadades han rykte på ett sätt som inte gick att reparera. Lite senare samma år blev även hans nätbaserade pokerföretag utsatt för en attack och hundratals spelare förlorade sina pengar.
I ett sista försök till att rädda sitt anseende försökte han åter ta tränarlicens för pengar han fått när han sålde sin lägenhet men till ingen nytta. Ansökan avslogs på nytt.
2009 dyker han upp i den karibiska övärlden. I Holland släpps Marcel Rozers bok om Bogarde ” This N****r bows to nowbody.”
Sen är det dött. Inte ett spar, inte en kommentar från Bogarde själv-Ingenting. Jag får upp spår av rykten som inte leder någonstans än till vagt utpekade platser där han antas vara. Men inget konkret. Han verkar färdas runt jorden incognito utan varken mål eller mening och där 04.25 på morgonen ger jag upp. Det finns för mycket motstridga uppgifter och de få konkreta lämnar luckor emellan sig. Researcher-wannabeen inom mig får se sig besegrad.
***
Några timmar senare står min sambo över min sida av sängen. I handen håller hon förvånat en mobiltelefon och säger att en Señor Marras önskar prata med mig.
