Hoist the Blue Flag 31/1

Det började så fantastiskt. Regerande europamästare med förnyat förtroende för legendaren Roberto Di Matteo och en rad unga prestigevärvningar som skulle formas till den nya framgångsrika generationen i Chelsea. Allt var frid och fröjd, fram till den 28 oktober då Mark Clattenburg klev in i handlingen och gjorde en "Tom Henning Øverbro" i matchen mot Manchester United.

De berg- och dalbane-liknande resultaten som följde efter matchen mot United ledde i sin tur till att Di Matteo fick sparken för att ersättas av Rafael Benítez, som under sin tid i Liverpool kallat klubbens själ för plastiga. Ett beslut som fick de flesta supportrar att tappa det lilla förtroendet man hade kvar för klubbens styrelse med Ron Gourlay och Bruce Buck i spetsen.

De två herrarna säger själva att de är Chelseafans sedan en lång tid tillbaka och att de vill klubbens bästa. Det kallar jag för skitsnack då vilken kotte som helst med lite substans innanför pannbenet kan genomskåda sörjan som strömmar ut från deras pengakåta käftar. De är affärsmän som med snabba lösningar utan hänsyn till det framtida Chelsea och supportrarna bara är ute efter en sak - pengar. Visst, Roman Abramovitj äger klubben och det är han som klubbar igenom besluten men det är i samråd med den genomruttna styrelsen och den före detta flicklagstränaren och nuvarande sportchefen Michael Emenalo.
 

Att lägga skulden på Abramovitj mäktar jag inte med då jag personligen är evigt tacksam för att han tog över rodret från Ken Bates. Utan honom hade Chelsea med största sannolikhet inte förvandlats till den framgångsrika klubb man är i dag. 

Framgångarna har dock inte bara varit en dans på rosor för oss fans. Tränarkarusellen är i mitt tycke ett hån mot en av fotbollens grundprinciper - kontinuitet - där det plötsliga avskedet av den så älskade José Mourinho berört mig mest. Att man sparkade Ray Wilkins, som assisterade Carlo Ancelotti, är också något jag inte kan förstå. Detsamma gäller Di Matteo. 

Hur kan man säga att man är ett fan och samtidigt pissa på klubblegendarer? Next in line, Frank Lampard. Nej. Fy fan. Dra åt helvete och ta med er det taktiska geniet. FUCK OFF, YOU'RE NOT WANTED HERE!