Hoist the blue flag 31/10
Lida-Det väl det fotboll handlar om?
När tomheten efter Lördagens förlust börjat tappa sitt grepp om mig så är det redan Måndag morgon och jag har skakat mig igenom Söndagen med alla baksmällors urmoder som plågsamt effektivt pekat på att man inte är 25 längre. Det är i sådana lägen man lovar sig själv att inte dricka mer medans man fumlar efter brustabletter. Trots det kunde jag inte låta bli att se reprisen, läsa engelsk och engelska Chelseaforum och vårt egna forum för att fortsätta ökenvandringen man går igenom.
Jag hade nästan förträngt att det var fel spelare i Arsenal som gjorde hattricken- Det brukar alltid vara det när vi förlorar stort på Stamford Bridge, förra säsongen var det Craig Bellamy-I lördags var det Van 3 meters-offside( Nope, Jag har varken glömt eller förlåtit).
Den där tomhetskänslan man kan supa bort och förtränga när det inträffar sådana här gånger öppnade sig igen. Alla experter hade sagt sitt vad mer kunde det möjligtvis finnas att tillägga? Inte mycket. Tomheten-Hålet-Gapet ville inte fyllas med förklaringar till det övergrepp som Arsenal utsatte oss föri vårt eget hem.-Vår borg.
Det fanns ingen Foy som spred röda kort den här gången. Inget maskande motståndarlag. Det som stod på resultattavlan var det vi fick- En fruktansvärd näsbränna om att detta nya Chelsea är långt ifrån färdigbyggt. Jag hade på känn efter matchen mot United att AVB´s typ av fotboll kommer att bjuda på många sådana här tillfällen i framtiden. Med hedervärda förluster, sköna vinster och totala djupdyk i det svarta hålet innan systemet sätter sig.
Men 5 mål på Stamford Bridge-Det borde vara förbjudet.
Men att döma ut säsongen redan nu tänker jag inte göra., men så trodde jag inte på Ligaguld heller och jag ser ingen anledning till att göra det nu heller. En del fans börjar redan oroa sig och rulla sorgebandet runt överarmen för ett förlorat Guld och en del börjar ifrågasätta AVB.
Snabba resultat är det enda som gäller nuförtiden..( eller så är det vetskapen om att Svennis söker arbete igen)
Personligen är jag glad om vi ordnar en CL-plats och bygger vidare nästa säsong. Dessutom har denna säsong bjudit på en nygammal känsla att bli nervös inför varje match. Man undrar stilla vem som ska halka mot Blackburn, , vem som går bort sig på fasta situationer, vem som brister i speluppfattningen när dom kontrar, om Chech är bra uppvärmd och korrekt strechad eller vem som missar den klaraste chansen.
Det har helt plötsligt blivit otroligt intressant att följa Chelsea anno 2011/2012
