Hoist the Blue Flag 9/12

En kort hoist såhär när veckan börjar ta slut.

 

Vi är nu några matcher in på Benitez sejour i CFC. Försvarslinjen har blivit lite bättre om man nu bortser från att Cole helt verkar ignorera karln. Spelet har blivit rakare och naturligtvis är det bra att Torres nu gjort en massa mål, men å andra sidan går hela spelet ut på att servera honom bollar på silverfat. Samtidigt kommer mittfältet på efterhand och framförallt Hazard verkar ha svårt att veta sin roll. 

 

På plussidan är att Benitez börjat ge Marin, Azpilicueta och Romeu lite mer speltid. Och jag gillar att Moses fått chansen att visa upp sig. Det sistnämnda på Sturridges bekostnad vilket jag inte ser som ett problem. Min tilltro till honom är väldigt låg och jag tror betydligt mer på Moses och rent av Lukaku än Sturridge. Och visst, av CL-avancemanget blev det noll och intet. Men i matcherna mot Nordsjälland och Sunderland (faktiskt inte en helt lätt bortamatch) var det i alla fall första gången på ett tag som Chelsea gjorde vad som förväntades av dem. 

 

Sett till resultat och spelkvalitet så har ser jag inte vad Benitez gjort som inte RDM kunnat göra bättre. 

Benitez har ju dessutom skrivit ett öppet brev till... tja, till Chelseas fans antar jag. Och det är väl bra och så, men tills dess att han på något sätt adresserar de uttalanden han gjorde om Chelsea under sin tid i Liverpool så kommer han inte att kunna blidka mig och sannolikt inte många andra CFC-fans heller. 

---
 

Nä hörni. Nu ska jag återgå till att packa resväskan. Flyger iväg i morgon och om allt går som det ska (och för det finns det naturligtvis inga som helst garantier) så kommer jag nästa helg befinna mig på södra kortsidan av Yokohama International Stadium när Chelsea spelar final i klubblags-VM. Alternativt bronsmatch, men låt oss tänka positivt nu. 

 

Tsunamis, reaktorhaverier, jordbävningar och en bit norrut sitter Kim Jong-Un på sprillans nya kärnvapenbestyckade medeldistansmissiler. What’s not to like?