Ungdomlig entusiasm rätt väg för Huddersfield
Med de två högst betalda spelarna på läktaren följde Huddersfields ungdomar upp sin fina insats mot Burnley. Den här gången kom också målen.
Om man följt sett lag i 565 minuter eller 9,5 timmar eller 2 Lohengrin börjar man undra hur frustrerande och plågsamt det kan bli att följa ett fotbollslag från västra Yorkshire. När Huddersfield tog emot Port Vale i en av årets mest prestigefyllda matcher (Nej, inte på The Mac, men här på Those were the days...) ställdes playmakern och på en plan för närvarande mest flanerande Kenny Irons vid sidan av laget. Dwayne Mattis, U-21 landslagsman för Irland, gjorde sin andra match från start och gjorde det bra. Dwayne har inte den blick för spelet som King Kenny har men i den här divisionen vidhåller undertecknad att det behövs stål på mittfältet hellre än en flanör som är på plan för att slå hörnor, frisparkar och plocka hem appearence-pengar.
Återigen fick Mick Wadsworth ändra i backlinjen eftersom trotjänaren Jon Dyson fick en smäll mot Burnley. Thomas Heary gick in som högerback och kapten Jenks flyttade in i mitten. Detta bådade inte gott och farhågorna besannades i 6 minuten då Hudds försvar fick problem med att rensa undan en hörna. Ett inte särskilt ovanligt scenario denna säsong liksom det faktum att en före detta Huddersfield-spelare, Sam Collins fanns till hands för att vräka in sitt tredje mål för säsongen. Därmed sällade sig Big Sam till Kevin Gray och Clyde Wijnhard som båda gjort mål mot sin ex-arbetsgivare.
Med två lag måna om att spela attraktiv fotboll blev första halvlek mycket trevlig att följa. I den 11 minuten fick äntligen The Terriers fans vråla ur sig all inbyggd frustration över den senaste tidens extrema ökentorka i målproduktionen. Martin Smith var åter hjälten och fanns på plats efter att Jon Steads skott endast blockerats av målvakten Goodlad. Det skulle bli ännu bättre, 5 minuter senare tog Town ledningen. Kapten Jenks plöjde fram i mittplan från sin mittbackposition och släppte i höjd med straffområdet igenom bollen till Simon Baldry som utan pardon sköt bollen förbi en hjälplös Goodlad.
Hudderfield hade det mesta och bästa av spelet och de flesta av chanserna resten av första halvlek. Stead och Smith hade båda försök som räddades på mållinjen. Chris Holland kom fri från halva plan men lyckades vräka den över. I stället kvitterade Port Vale när unge lovande Billy Paynter omarkerad kunde nicka in 2-2-målet efter en halvtimme.
Andra halvlek blev den första helt olik. Trots att Mick Wadsworth försökte röra om lite med ett par byten förblev halvleken ett ställningskrig där Martin Smith kom närmast ett avgörande med en frispark i ribbans överkant. Matchen slöt därmed 2-2 och för Huddersfield var det en lättnad över att ha brutit två trender (den mållösa och den poänglösa) men en besvikelse över att inte lyckas knyta åt säcken i en match man dominerat klart. Det står dock tydligt och klart att Huddersfields framtid finns i ungdomen. Kan man klara sig kvar i år kan man redan ha 7-8 ordinarie ungdomar i åldern 19-22 med två säsongers alags-fotboll/rutin i kroppen och då ser det genast intressant ut.
Som så många klubbar utanför Premier League balanserar klubben på ruinens brant. Barnsley och Bradford har redan drabbats och Huddersfields ordförande gick i veckan ut med att det krävs en sjuhelevetes arbetsinsats av den (oavlönade) styrelsen om man ska reda ut den här säsongen. Efter årets säsong går flera guldkantade kontrakt från den Ruberrianska (Brian Ruberry ex-ordförande) eran ut och då kan klubben faktiskt vad det verkar börja sanera på allvar. Med tanke på vad dessa högavlönade spelare bidrar med är det ingen som kommer sakna dem. Mot Port Vale fanns 6 spelare fostrade i klubben på plan från början och alla stod upp och svarade för en helhjärtad insats vilket är vad klubben behöver för att överleva, både denna säsong och framtiden.
UP THE TOWN!!!
